Tag Archives: träning

Apportmix med lyckat resultat

18 jan

150117 Spår-4

Caisa med dagens apportskörd.

 

 Störningar i spåren ska inte föraktas. Då passar det bra med vackert väder som lockar ut mycket folk i skogen. Hundarna fick var sitt spår med en del nya apporter.

Apporter med allt ifrån glasspinnar till metallbeslag och tom vaniljburk.

Apporter med allt ifrån glasspinnar till metallbeslag och tom vaniljburk.

 

Caisas spår började på en grusväg, fortsatte in i bok-, gran- och bokskog innan hon korsade Skåneleden tre gånger. Jag räknade till fem personer och tre hundar som passerar efter att jag lagt spåret. Caisa är het i spåret vilket gör henne litet yvig i vinklarna och snurrig vid svåra apporter. Det skulle vi säkert fixa om det inte var så att hon är sökhund.

Kina testar nya apporttyper - och det gick bra.

Kina testar nya apporttyper – och det gick bra.

 

Kinas spår började på en betongplatta, fortsatte runt ett förråd på grov grus, litet bokskog, ny grusväg med vandrare och två hundar, vinkel in i granskog och kom slutligen ut på en grusväg där slutet låg efter 5 – 6 m. I starten hade jag lagt en populär apport. Tror inte det behövs längre men ska ta bort den slumpmässigt. Kinas tempo är behagligt och mestadels är hon väldigt spårnoga vilket innebär att hon aldrig (vågar man skriva så?) missar apporter. Testade i dag både henne och Caisa med nya och som jag trodde svårare apporter. Verkade inte som att Kina märkte det.

Nej, jag vill träna mera!

7 Nov

Nej, jag vägrar lämna planen. Jag vill träna mer! Det tyckte Caisa för sju år sedan då bilden togs - och i går fick hon "betongrumpa" igen.

Nej, jag vägrar lämna planen. Jag vill träna mer! Det tyckte Caisa för sju år sedan då bilden togs – och i går fick hon ”betongrumpa” igen.

Kom på mig själv med att gå runt med ett fånigt leende på läpparna efter gårdagens lydnadsträning. Caisa är anledningen. Jag är så nöjd med båda hundarnas prestationer på planen men det Caisa gjorde när vi tränat färdigt var värt ännu mera.

Jag började plocka ihop koner och allt annat vi använt oss av. Caisa tittade på. Jag satte på henne koppel för att gå till bilen. Caisa förblev sittande. Hon blev så tung i baken. Lockade på henne, men nej hon satt som fastgjuten. Hon ville träna mer! Kan man få ett tydligare tecken på att hon gillar vårt sätt att träna? och ja det blev litet till innan vi åkte hem.

Det har hänt förr att hon inte velat lämna appellplanen men det har mest varit efter agility.

Höstsolen förgyller Hovdala

4 okt

141004 höstlöv

Trodde aldrig att någon skog skulle kunna konkurrera med Fulltofta, men Hovdala tar en allt större plats i mitt hjärta. Idag var sökgruppen på ett helt nytt ställe; behagligt kuperad bokskog på ena sidan vägen och litet stökigare på andra sidan med bland annat ganska tät björksly.

Björkslyet var litet mystiskt. Ingen av hundarna ville egentligen gå in i det. Vi misstänkte att det kanske fanns något där. Det kom underliga ljud därifrån.

Allt fungerade precis som jag hoppats med Kina. Det blev inga skall utan bara rullmarkering. Ett litet skallpip vid påviset när vi kom fram till första figgen, annars tyst. Figgarna belönade när Kina kom på påviset och sen med hög frekvens när hon satt eller låg. Vi tog god tid på oss. Kinas svans viftade i rekordfart medan jag inte gjorde någonting.

På slysidan blev det en del stopp. Hon fick själv komma fram till om hon skulle fortsätta leta eller komma in till mig. De flesta gångerna  valde hon att leta vidare. Nästa gång ska vi testa Emmas idé om att figgen smyger i väg efter påviset. Mer om det när vi provat.

Caisas nästa tävling blir troligen inte förrän nästa år. Eftersom jag tänker strunta i platsen måste vi bli säkra på resten av lydnaden, framför allt framåtsändandet. Detta ger oss stor frihet i sökträningen. Vi kan plocka ut detaljer att öva på i lugn och ro. I dag valde vi att fila på markeringarna. Hon har slutat att vara överdrivet kärvänlig mot figgarna och har bra fokus på dem men det skadar inte att befästa det bättre.

Tanken i dag var att hon skulle springa ut, belönas för att hon håller avståndet när hon skäller och har fokus på figgen. Därefter skulle figgen bli passiv och Caisa skulle återvända till stigen. Det var bara det att Caisa slutade inte att skälla. Maggan som var första figge gick till sist sin väg och först då kom Caisa tillbaka. Jag provade att kalla på Caisa när hon skällt länge men det hörde hon förstås inte när hon samtidigt skällde.

Riktigt bra markeringar blev det förstås men den ursprungliga planen fick revideras och jag fick springa ut på påvis. Caisa fortsatte ändå att ha bra fokus på figgen så resultatet blev det önskade även om metoden blev annorlunda än jag tänkt.

Så nöjd med dagen som avslutades med en trevlig fikastund. Aldrig smakar kaffet så gott som tillsammans med sökgänget i skogen.

Somliga dagar är bättre än andra

16 aug

Idag var en sådan ”somlig” dag med sökträning på Sprängplats två på Hovdala: lagom temperatur, lite vind och inget regn även om det såg hotfullt ut ett tag.

Bra genrep för Kina inför AKL-tävlingen nästa vecka. Det var heldolda figgar och liggande figgar under kamouflagenät. Tror vi övat för litet på liggande figurer eller också är de svårare att lokalisera. Alla hittades och markerades som de skulle – utan skall.

Caisa fick liknande figgar men med fokus på att inte komma i närkontakt. En av figgarna som satt  dold under ett skynke i en bunker, hann inte säga sitt innan Caisa var framme och studsade mot henne men det var också  den enda som hon kom för nära.

Intressanta diskussioner och många goda råd om sökträning och markeringar under fikat.

Emma, som är ny i gruppen men med mycket i bagaget från tjänstehundsträning berättade om deras figurantarbete. Många idéer att prova!

Malin, som förstått precis hur jag tänker om Caisas markeringar kom med tipset att låta Caisa vara ensam med figuranten ute i rutan och belönas av figuranten för rätt uppförande medan jag stannar på stigen alternativt är passiv. Tanken är att Caisa inte ska spana efter mig medan hon skäller utan vara helt fokuserad på figuranten. Ser det som en vidareutveckling av titta – klick o belöning. Ska bli spännande att prova nästa gång.

Slutligen fick jag en tankeställare om Caisas krafsande. Jag tror jag låtit ett litet problem ta allt för stor plats i mitt huvud. Mina träningskompisar verkar inte ha tagit så illa vid sig av grävandet som jag trott. Martina påpekade att det faktiskt var bra om hunden tydligt visade var exempelvis en nedgrävd osynlig figurant låg. Så är det ju faktiskt.

En givande dag men å vad det känns långt till nästa träning!

 

Tung apport – lätt som en plätt

13 maj

Kinaapport-2048

Den tunga apporten har varit på avvägar ett tag men i söndags när jag röjde i garaget och samtidigt skaffade mig ett blått öga, dök den oväntat upp.

Caisa hade inte glömt hur den skulle användas utan plockade upp och levererade den inför en nyfiken Kina och ganska glad matte.

Inte mycket att förlora på att låta Kina prova tänkte jag och parkerade  Caisa medan jag lade ut apporten några meter framför en sittande Kina. ”Apport” ville jag inte  använda utan nöjde mig med det vardagliga  ”hämta den” och det gjorde Kina 🙂

Bra belöning nyckeln till allt

3 maj

DSCN5165

Christel belönar Salmiak för leverans av apporter.

Kina fick se Christel försvinna ut i skogen. Spåret efter henne blev högintressant och för första gången spårade vi med sträckt lina och använde dessutom hela linan. En enda ”apport” i slutet – en superbelöning bestående av spårläggaren själv. Tempot blev högre men fortfarande bekvämt. Lika noggrann som tidigare var hon också. Jag är så glad i min lilla tös.

DSCN5168

Caisa har bara en tanke i huvudet: Låt mig börja leta!

Caisa och Salmiak fick leta grejer. Nyttigt och uppenbarligen svårare att hitta  föremål utlagda av någon annan än matte. Båda hundarna fick anstränga sig. Oftast tränar man på sådant som har känd vittring. Tror dessutom att man upprepar sig även om man försöker variera hur och var man lägger ut sina apporter.

En hare vid första apporten

25 apr

Första gången vi råkat ut för vilt i spåret. En jättestor hare låg och tryckte vid första apporten. Den var nästan lika stor som Kina.

140424 spår

Kinas spår, 820 meter.

Kina hade precis satt sig vid apporten när haren tyckte att jag kom för nära. Jag var ju i slutet av spårlinan när Kina stannade vid apporten. Kina var så inställd på belöning att hon blev sittande. Litet svårt att välja mitt spår och inte harens tyckte hon efter att den extra godistilldelning var uppäten.

Efter att Kina börjat med att markera snitslarna försöker jag nu klara mig utan den hjälpen. Det finns ledtrådar i skogen men ibland är de förvillande lika. I dag gick jag slalom över traktorspår och runt lövträd i granskogen.

Dagens spår blev enligt GPS:en 820 meter. Det låg i 75 minuter och bjöd på äng, granskog, bok och björkskog, skogsväg med gräs i mitten och sankmark. Vi behövde 25 minuter för att ta oss runt. En hel del tid spenderades på haren.

Kina gräver figgen fram

6 apr

Lite kallt och ruggigt. Temperaturen har nätt och jämt tagit sig över nollan. Så känns det i dag när sökträningen ska börja. Men det är ju första gången med sommartid.

13071258703_00da6da470_oKina får börja. Efter allt elände med Caisas blindmarkeringar vill jag inte riskera att hamna i samma träsk med Kina. Dagens övning är tänkt som vaccination mot detta. Figuranterna utrustas med lösrulle och godis. Kina själv har förstås sin fasta rulle. Hos de första figgarna erbjuds hon först godis och sedan den lösa rullen. Arrangemanget uppstattas av tösen.

Tanken är att Kina när hon känner vittring från en figurant ska tänka: bjuds det på godis, finns det en lösrulle? Om ingetdera finns, ta den fasta rullen.

Andra slaget på vänster sida blir väl snett. Kallar in henne: inte bra. Hon blir osäker. Om jag ska bryta hennes sök måste jag tänka på att hon ska uppfatta det som något roligt och bra. Nåja, det löser sig.

Sista figgen ligger i en grop med plywoodskivor över hela hålet. Meningen är att Kina ska ta den fasta rullen där. Först försöker hon gräva sig in till figgen och när det inte lyckas går hon tillbaka till att skallmarkera. Figgen sticker ut handen och då kommer hon ihåg sin fasta rulle och tar den. Vi behöver öva mera med många heldolda figgar för att få in automatiska rullmarkeringarna där.

11629295686_5389fb9d7d_oCaisa är riktigt taggad. Att vi får vänta en stund utanför rutan tänder henne ännu mer. Tror jag ska prova det fler gånger.

Dags att införa variabel belöning hos figgarna. Caisa har ett tag fått sätta sig hos mig och vänta på tillåtelse att gå fram till figgen för att få sin belöning. I dag lämnar vi figgen och går några meter mot stigen innan figgen ansluter och Caisa får sin belöning. Det fungerar över förväntan. Hos första figgen hade vi kunnat strunta i belöning. Caisa visar tydligt att hon vill fortsätta över på andra sidan så snart vi vänt oss om och börjat gå från figgen mot stigen.

Fortfarande behöver vi träna på att Caisa ska hålla avstånd till figuranten när hon skäller. Hon backar på tillsägelse men det duger inte på tävling. Bäst markeringar har hon på nergrävda figgar. Hon skäller alltid bra men antalet skall per sekund ökar när figgen är oåtkomlig.

Senaste veckans uppletandeövningar för att träna riktning gör nytta för båda hundarna. Det fortsätter vi med, inte minst för att både de och jag har roligt.

Sammanfattningsvis var det en riktigt lyckad dag med engagerade och trevliga träningskamrater och goa glada hundar. Bonus att Martina kunde delta igen även om hennes brutna arm inte läkt färdigt.

 

Kina testar småpinnar i spåret

2 apr

Kinas senaste spår gick till större delen i granskog där skogsmaskiner nyligen gallrat. Mycket färskt granris som var både  svårforcerat och doftrikt. Ungefär 75 meter med en vinkel gick i tjockt frodigt och vanligtvis smakligt gräs. Fast i dag  betade hon inte.

DSCN4801

Kinas småapporter och hennes favvis: belöningsbollen.
Det var första gången som jag använde så små apporter.

I vanlig ordning tog hon det lugnt i starten. Det hade inte varit fel om hon visat större engagemang och tempo tänker jag, samtidigt som jag är så nöjd med att hon går så exakt i spåret. Jag har aldrig stött på en noggrannare eller mer lättläst hund. Tänker litet på Åkes Zacko, en rottweiler som aldrig hade bråttom i spåret och som alltid kom dit han skulle med alla apporter med sig. Inget drag i linan där heller.

Kina har också alla apporter med hem. I dag var det skogspinnar, små skogspinnar. Litet förvånad såg hon ut när hon hittade den första. Den var så liten att den inte syntes  i munnen när hon plockat upp den. Hon har på eget initiativ börja hämta apporterna. Jag tyckte nog det var bättre med sittmarkeringarna som hon hade innan. Får se hur vi gör med det i fortsättningen.

Hur går vi vidare? Fler och svårare vinklar men färre apporter nästa gång. Längre spår för att se hur uthållig hon är.

Caisa fick leta grejer i motvind ungefär 70 – 80 meter ut på ett hygge med mycket granris, hjulspår och gyttjepölar. Rutan var ovallad vilket innebar att hon först sprang runt hela rutan innan hon började leta ordentligt. Jag skickade i motvind för att få henne att tro på att det finns något där ute även om det inte känns på stigen. Roligt att se hur hon ökade tempot när hon fick vittring halvvägs ut i rutan. Hoppas att hon överför den erfarenheten till söket också.

Framåt med åttans frestelse

23 mar

Alla mina hundar har gillat lydnadsträning. Jag har dessutom haft lyckan att få hundar som lärt sig fort och lätt, ibland litet väl fort och lätt men inte alldeles rätt.

Belöning

Alltid lika lockande frestelser.

När jag väl kommer i gång med träningen tycker jag också det är jätteroligt. Men det där med att komma igång är svårt. Har jag något bra godis? Var är nu Kinas favvisboll? Var är klickern? Träna hemma eller åka någonstans? Skor eller kängor i dag? Listan kan bli hur lång som helst. Mer än en gång har det slutat med att vi tränar på gatukontorets parkering vid 22-tiden. Asfalt och bra belysning ska inte föraktas. Securitas har slutat titta granskande på oss. Vanliga foderkulor går hur bra som helst som belöning. Kina har en favoritboll men det går bra med andra bollar också.

 

Nåja i dag kom jag i väg redan på förmiddagen utan större förberedelser och det gick bra det med. Aktuella moment för båda är åttans frestelse och hopp. Hopp är roligt tycker båda. Det som vi finslipar är sittet efter hoppet. Det ska bli mitt framför hindret och lagom långt ifrån.

Kina börjar få till framförgåendet. Hon går ut med bra tempo och rakt för det mesta, stannar med nosen i rätt riktning men behöver öva på längre sträckor.

Aldrig är Caisa så alert, som när något är nytt och litet svårt. I dag var det svårt, en kombination av framåtsändande och åttans frestelse. I stället för människor hade vi fyra koner. Framför och bakom ”gruppen” placerade jag godisburkar, gosedjur, pipisar och bollar. Caisa blev nästan vindögd i första skicket. Riktningen var framåt men slingrande.

I andra försöket la jag ut en musmatta som hjälp för att komma fram till gruppen utan allt för stora avvikelser. Det fungerade! Musmattan kände hon igen och hon kom ihåg att  den betyder sakta framåt. Stort behov av vilopaus för oss båda.

Tredje omgången blev en repetition av den andra. Nu var hon säkrare men tyckte att jag skulle kalla in och belöna när hon passerat alla frestelserna. Det tyckte jag med 🙂 Så nöjd med min lilla tös!

Kanske tar vi en liten tur ner till gatukontorets parkering i kväll 🙂