Tag Archives: uppletande

Sök vid Dansebanan i ljuvligt väder

10 feb

Kina fick ett återfall till skallmarkering hos näst sista figgen. Det var en bra markering men inte rätt sort. Ronnie påminde henne om rullen och då tog hon den. Tror hon var trött. Sista figgen rullmarkerade hon utan minsta skall.

Påviset var så ivrigt att det kom ett litet gläfs hos de två första figgarna. Provade att försiktigt bromsa och säga fot och stanna några meter innan nästa figge. Det fungerade. Hon satt lugnt och tyst medan figgen reste sig och kom fram till henne och belönade.

Caisa älskar verkligen sök. Jag har gett upp försöken att sätta henne innan vi kommer fram och får rutan visad. När hon väl hade lärt sig bli sittande i stället för att smyga efter mig började hon värma upp skallet medan hon väntade. Varför bråka om det? Nu får hon följa med när jag blir visad rutan.

Många bra slag  – både djupt och lagom långt framåt. För det mesta rättar hon upp sig av sig själv om hon kommit snett och de få gånger hon inte gör det blir det bättre om jag skickar mot det oavsökta området från en punkt längre fram på stigen än om jag stoppar henne och skickar om. Hon jobbar bäst när hon känner att jag är nöjd och inte stör hennes sökglädje genom att lägga mig i.

Vi hann med både budföring och uppletande förutom söket. Jag har undrat mycket över varför uppletande som de flesta hundar gillar ändå inte alltid lyckas på tävling. I dag testade Lisbeth och jag att byta grejor med varandra. Vi la ut alla sju föremålen samtidigt. Caisa började. Hon plockade snabbt och lätt tre av mina. Vi bytte till Lisbeths Uzo efter tre föremål.

Jag vet ju inte om mina grejer råkade ligga precis där Caisa sprang eller om hon inte förstod att Lisbeths föremål också ingick i upplägget. Värt att testa nästa gång.

Kina, som inte alltid är så tänd på att leta apporter, fick se när Lisbeth la ut dem. Det gillade hon!

 

Olika problem – samma lösning

15 jan

Caisa älskar uppletande. Det innebär att hon springer onödigt mycket. Det går ju bra på träning men på tävling är det klokt att vara mer ekonomisk med krafterna. Jag har testat litet olika saker för att få henne att söka hela vägen ut i stället för att springa längst ut innan hon börjar leta på allvar.

I måndags testade jag att kasta föremålen över ett högt stengärde samtidigt som Caisa fick sitta på vägen nedanför och se på. Caisa förstår tydligen att jag inte kan kasta så långt. Hon gled över stengärdet och hade nosen på redan från början. Föremålen hittades i ”rätt” ordning utan onödigt spring. Kan det vara så enkelt? Ska bli spännande att testa nästa gång.

Kina tycker uppletande är rätt ok men tar det litet väl lugnt enligt min smak. Ibland är jag inte säker på om hon verkligen letar eller bara råkar springa på apporterna och i mötet blir påmind om varför hon är i rutan.

Jag provade samma upplägg på henne som jag gjort med Caisa. Plötsligt hade jag en hund som flög över stenarna och energiskt letade efter föremålen på andra sidan.

Ändrade planer

2 Dec

Tanken var att vi  skulle träna lydnad men när jag såg alla inbjudande mullvadshögar på appellplanen bytte jag inriktning. Jag rotade runt i bilen och hittade några frestelser vi använt i åttan på rallylydnaden. Egentligen är det kattleksaker. Väldigt praktiskt att de är så små att man kan ha en 8 -10 stycken i fickan.

Hundarna parkerades mitt på appellplanen medan jag gick runt och gömde de små mössen bakom mullvadshögarna och i de gräshögar som Clas Hustomte lämnat efter sig när han klippte gräset i går. Vått nyklippt ihoptovat gräs passar väldigt bra till att gömma små möss i.

Kina fick börja. Därefter tog de varannan. Både stadgeträning och konkurrens på samma gång. Effektiv och rolig träning för oss alla tre.

Mössen som låg längst bort hittades först! Allra svårast var de som låg bara 5 – 6 meter bort. Givetvis vill jag att hundarna ska springa minst 50 meter ut men de ska ju inte flyga över de grejer som ligger nära.

Vi gjorde om. Hundarna mitt på planen. Jag vandrade ut 50 – 55 meter runt dem. Inga prylar lades längre ut än 8 -9 meter, några riktigt nära men dolda av gräs.

Caisa fick börja. Hon sprang rakt ut men kopplade inte på nosen förrän efter 40 – 50 meter. Där ute letade hon länge. Så småningom närmade hon sig mig igen och hittade en mus på vägen in. Kina gjorde likadant när det blev hennes tur.

Det tog ett par skick innan de förstod att  de skulle leta hela vägen ut och in.

Avslutningsvis fick de vars två skick på linje med en apport nära och en på 50 meter. Tror vi behöver göra om det här några gånger för att inte få mer spring än nödvändigt.

Nu har vi två trötta töser.

Spår och uppletande

24 okt

Caisa löper och det är jakttider. Knappt man vågar sig ut i skogen. Ingen sökträning i måndags eftersom vi var utan mark. Men jag tog mod till mig i dag och åkte ut till Dansebanan. Där har jag aldrig sett jägare. Skogen är så öppen att man ser om det dyker upp någon lös hanhund.

Först ett spår till Kina. Upptäcker att snitslarna ligger i garaget tillsammans med apporterna – välplanerat. Nåja – skogen är full av pinnar. Gäller bara att välja ut några som jag kan känna igen. Två pappersnäsdukar fick fungera som start- och slutsnitsel. Spåret blev ungefär 500 meter och 20 minuter gammalt.

Aldrig har lilltösen spårat så bra! Noggrant, precis lagom tempo och alla pinnarna 🙂

Uppletande  för Kina med Caisa kvar  i bilen. Kina som gärna vill ha litet dirigering av mig fick klara sig på helt egen hand. Litet konfunderad blev hon när jag slog mig ner på en stock och bara väntade. Hon hittade alla grejerna och både letade och levererade med gnista.

Caisa fick ett svårare upplet som hon i vanlig ordning gav järnet i. Måste se till att öva med andra utläggare så att hon inte tror att det bara är mina saker ska hämtas in.

Skogen full av jägare

10 Nov

Jag hade tänkt ett spår till Kina och uppletande till Caisa och ungefär så blev det även om det tog tid att hitta en plats utan jägare. Hoppas det var vildsvin de jagade och att de var framgångsrika.

Kinas spår gick i massor av regnvåta boklöv. Hade inte behövt snitsla. Mina fotspår syntes på långt håll.

Apporterna däremot gömde sig ordentligt i löven men inga problem för Kina att hitta dem. Jag är så nöjd med både hennes noggrannhet och hennes markeringar av pinnarna i spåret.

Planen för Caisa i dag var att få henne att springa långt ut. Jag la tre strumpor och tre pinnar i det höga gräset strax utanför ena kortsidan på grusplanen vid Frostavallen. Vet inte riktigt hur lång planen är – kanske 90-100 meter. Kina fick hämta en av strumporna och Caisa de övriga fem grejorna. Inga problem med att få dem att springa ända ut fastän det var betydligt längre än vanligt.

Tänk vad några timmar i skogen kan göra för välbefinnandet! Tror jag jagat iväg det halsonda 🙂

Caisas käft rymmer mer än en mus

25 aug

130825-Caisamöss-001

Tre små söta möss ryms alla i Caisas mun.

Varför bara apportera en mus när det finns plats för tre? Så resonerade Caisa när vi övade uppletande för ett par dagar sedan. Gissa om jag blev förvånad när jag kommenderade loss – och hon matade ut inte en, utan tre apporter ur munnen!

Jag vet att hunden inte får byta föremål på väg in men får den samla på sig?

Det var när jag behövde förnya förrådet av uppletandeföremål som jag hittade små söta kattleksaker på Teba. Varför inte testa, tänkte jag. Men med facit i hand borde nog mössen ha varit lite större…

Oj vad rädd jag blev!

3 jul

Uppletande med båda hundarna. Kina fick träna på att sitta kvar medan Caisa letade. Inte anade jag att Kina skulle bli sååå laddad av att vänta. Caisas föremål låg långt ut. Jag vill förstärka hennes lust att gå djupt. Kina väntade och väntade allt otåligare.

Kinas tur. Tre föremål på olika djup, inget längst ut – sista föremålet kastade jag. Äntligen fick Kina springa. Full fart ut samtidigt som hon vänder sig om för att se om jag kanske ändå skulle kasta bollen också. Rakt in i en gran dundrade hon – studsade tillbaka och blev sittande alldeles stilla på baken med ena frambenet hängande i en konstig vinkel.

Tusen hemska tankar for genom huvudet. Jag kände försiktigt på benet. Kina gnällde och ville inte att jag skulle göra så. Sakta började vi gå mot bilen – Kina på tre ben. Efter ett tag började hon försiktigt stödja på benet –  men haltade.

Vi tog en paus. Kina hoppade upp i mitt knä. Jag funderade på att bära henne till bilen men innan jag rest på mig hoppade hon ner och sprang som om hon aldrig hade haft ont!

Nu sover hon. Hoppas allt fortfarande är bra när hon vaknar.

 

Allt är inte provat i Caisas platsliggande – än

30 jun

Caisas platsliggande eller inteliggande är en lång historia. Jag har testat allt – känns det som. Nej – inte allt – jag har aldrig använt våld och skulle det vara enda vägen får det vara.

Vardagens kvarstannande i olika ställningar är inget problem. Det är bara den tävlingslika varianten på en appellplan som är svår. Jag kan utan vidare lägga eller sätta henne och hon blir kvar och är tyst medan jag förbereder rutan, lägger ut uppletandeföremål eller spår i skogen. Hon kan tyst stanna kvar medan Kina spårar eller letar föremål. Inga problem när jag kommer utom syn- eller hörhåll. Hon stannar kvar och är tyst.

Varför jag inte kommit att tänka på att använda detta i träning TILLSAMMANS med andra hundar begriper jag inte. Annika öppnade mina ögon på senaste träningen i Eslöv. Nu ska här testas!