Archive | november, 2009

Ostnorpan snodde mitt pålägg

30 Nov

Kåre hade bakat surdegsbröd.Trots den milda temperaturen utomhus ville jag stänga altandörren innan jag slog mig ner för att njuta av det nybakade brödet.  Cheddarost på surdegsbröd är gott.

Väl åter i köket igen noterar jag att halva smörgåsen plötsligt saknar ost.

”Ja, brödet kan man klara sig utan  – men osten – mums”  tyckte ”ostnorpan” Caisa.

Rabies

26 Nov

Besked om att Caisas rabiesvaccination har fått önskad effekt kom idag.

Desensitisering – omöjligt att uttala

26 Nov

Det finns en sak som Caisa tycker är riktigt obehaglig – veterinärmottagningen. Inget värre än vaccinationer och höftedsröntgen har hon upplevt där, såvida vi inte räknar med de dofter från rädda och/eller sjuka hundar, som hon men inte vi känner. Veterinären, som är en erfaren kvinna med naturlig  och förtroendeingivande pondus, är hon inte rädd för – bara stället som numera omfattar hela centrum i Löberöd.
I förra veckan var det dags för ett nytt besök. Vi parkerade på torget i Löberöd. Caisa hoppade snabbt och glatt ut ur bilen och ännu snabbare in igen.
Jag brukar försöka undvika att sitta i väntrummet längre än absolut nödvändigt. Idag tog allting tid både före och efter behandlingen.
En mycket ynklig hund landade i knät på mig och där satt hon och tryckte. Tiden gick och vi bara satt där. Helt oväntat känner jag plötsligt hur Caisa slappnar av. Hon blir sittande i mitt knä, som den knähund hon trivs med att vara, men hon är inte längre rädd.
Hoppas hon minns känslan nästa gång vi kommer dit.

Caisas syster fick tio valpar

22 Nov

Caisas syster Kim har fått valpar –  tio stycken. Alla mår bra.

HÄR kan ni titta!

Solen lyste på oss!!!

22 Nov

Länge , länge sen solen syntes till men igår var det dags. Inte nog med det, det var instruktörskurs i Svalöv. Från 9.00 till 16.25 handlade allt om hund. Kursen består av sju instruktörer och så Maria förstås utan vilken det inte blivit någon kurs.
Igår bildade jag grupp med Åsa. Det var första gången någonsin jag har tränat tillsammans med någon som är utpräglad klicker- och shapinganhängare. En riktig aha-upplevelse. Otroligt värdefullt att få råd av någon som dels inte sett Caisa tidigare och dels kör efter samma principer.
Caisa ska fortfarande ta det lugnt så det blev stillsamma men givande övningar. Vilan verkar ha fått henne att längta efter träning. Hon var lika tänd på lydnadsträning som hon vanligtvis bara är på söket.
Råden då?
Gå ur position när Caisa tappar fokus gav häpnadsväckande resultat! Jag har haft problem med att Caisa snusar på fria följet. Vi testade att jag lämnade henne åt sitt snusande – sluttränat en stund helt enkelt. En mycket konfunderad Caisa tog kontakt och sen släppte hon den inte fler gånger – idag ;-).
Vid sidförflyttning åt höger brukar Caisa studsa och backa lite. Vi övade först med att hon skulle sitta kvar när jag flyttade långsamt bara högerbenet utan kommando. Klickade när hon satt kvar. Studset försvann men fortfarande backade hon. Åsa föreslog att jag skulle ha något bakom henne – en vägg tänkte hon. Jag missförstod och trodde hon menade extern belöning bakom henne. Lät lite konstigt – men ok inte fel att testa och det fungerade!
Konövningarna från förra gången gav problem med rutan idag. Båda hundarna gick till en kon istället för mittpunkten. Vi återinförde musmattan som vi dessutom placerade bakom rutan. Full fart genom rutan i första skicket. Andra gången snabbt stopp när kommandot kom. Så enkelt och ändå så bra resultat.

Platsliggande – detta eländesmoment

20 Nov

Alla mina tidigare hundar har legat plats utan problem – så icke Caisa. Caisa har fått mig att förstå alla de kursare jag haft som inte fått till det med platsen. Det känns som om vi provat allt -både hon och jag 🙂 Jag har funderat mycket över hennes motvilja mot momentet. Det finns säkert mer än en anledning, men den främsta tror jag är att både hon och jag tycker det är tråkigt.

Hur ska då platsen kunna bli roligare?  Ritualerna som jag använt för att förtydliga vad som var på gång och skapa trygghet har nog fått omvänd verkan. Det har blivit ännu tråkigare och förutsägbart. Caisa började lägga sig långsamt eller också studsade hon och försökte pussas! Hon visade på alla sätt att hon inte trivdes med det.
Så länge jag tränade med störningar av alla de slag fungerade platsen. Problemen kom först när jag stod stilla som på tävling.

Nu har vi backat  till begynnelsen – kort och nära och störningar. Vi har också infört hakan i backen. Något som hon än så länge tycker är roligt. Svansen går hela tiden. Med hakan i backen är det uppenbarligen också svårare att skälla, gnälla och yla. Försöker också variera så mycket som möjligt. Jag vill skapa förväntan mot mig på vad som ska hända. När får hon gå upp och hur, vilken belöning blir det – leta godis direkt, sätta sig, ställa sig, hämta dummies eller komma till mig för att få godis. Hon får också anstränga sig för att ligga kvar när jag drar i  eller knuffar på henne. Det nya träningssättet roar både Caisa och mig. Så även om hon inte kommer att ligga plats på tävling så har vi åtminstone haft roligt på vägen dit 😉

Myror i kroppen och full av bus

19 Nov

Caisa vilar mellan koppelpromenaderna. Det är ett beslut taget över huvudet på henne. Inget hon har provat på tidigare och något som hon gör sitt bästa för att undvika.
Om träningen är inställd så får man  man väl hitta på något själv för att roa sig och alltsom oftast även husse och matte. Mycket bus, påhitt och plockande har det varit hela veckan.

Första hjälpen

19 Nov

Vi har haft första hjälpenkurs på klubben. Så här såg mitt offer ut efter behandling.

Sluttävlat för i år

17 Nov

Veterinären ordinerade Caisa två veckors vila hur nu det ska gå till.

Idag kom den

13 Nov

Idag kom den –  boken jag väntat på sen i september. Sök i teori och praktik utgiven av Canis. Världens bästa ras förekommer ett antal gånger på bild 😉