Archive | april, 2010

När tiken väljer

27 apr

Min första hund var resultatet av stor kärlek mellan en på många områden framgångsrik cockerspanielchampion och byns häradsbetäckare vid namn Rulle. Han såg ut som en sådan. Rulle var lite av varje – stövare,  gråhund och säkert också drever.
Den lilla cockertikens tilltänkte bodde 60 mil bort. Det var matte som valt honom. Han var lika välmeriterad och vacker som hon. Allt gick enligt planerna. Husse, matte och alla valpspekulanterna var nöjda och förhoppningsfulla. Ingen tänkte på Rulle
Väl hemma igen tog den företagsamma tösen sig ut via ett fönster, ett garagetak och en vedtrave. Där nedanför väntade den stora kärleken. Stor i dubbel bemärkelse. En enda valp blev det och det var definitivt inte en cocker.
Bara jag tyckte att den var söt.

Att vara uppfödare

27 apr

Hunduppfödning är inget för folk med klena nerver. Först väntan på att löpet ska inträffa när det passar alla inblandade parter och omständigheter. Sen förhoppningen att ens lilla tik ska tycka lika mycket om den tilltänkte hanhunden som du själv gör. Under tiden får du höra alla historier om när det inte blivit så.
Så är det dags för parningen som helst ska följa det traditionella mönstret. Givetvis ska du lyckas träffa bästa tänkbara tidpunkt för befruktning. Här vet alla andra bättre än du.
Sen följer fyra långa veckors väntan på att kunna göra ultraljud. En tid som präglas av tror – tror inte – tror igen.
Om allt fungerat så här långt blir det dags att vänta på nedkomst och att stänga öronen för alla berättelser om när det gått åt pipsvängen. Den delen slapp vi den här gången.

Inga valpar

26 apr

Allt i livet går inte att planera hur mycket man än försöker.

Caisa på post vid Vaxsjön

25 apr

Medan Gunnel rände runt på en gräsmatta i Svalöv och lärde sig ännu mer om hundar, tog Caisa och jag en promenad till en geocache vid Vaxsjön.

Men alla som går i väntans tider kan andas ut – jag tog det såååååååååååååååå lugnt med Caisa. Inga hopp och inga rusningar – bara en stilla stund på ett stenröse så en bild kunde tas.

”Husse”

Mudi är också en trevlig ras

25 apr

Fick låna Aggi, en av Marias mudisar, på kursen igår. Vad heter egentligen mudi i plural – mudier är väl en svensk böjning men känns litet konstig i munnen – eller inte? I vilket fall är det en  rolig ras, mycket alert och lättlärd. Min uppgift igår var att klicka in skall på kommando. Mudi är lättskallad och jag måste säga att det var modigt av Maria att låta mig öva på det.
Jag blåste litet försiktigt Aggi på nosen och vips så skällde hon. Klick och belöning. Efter en kort stund med mycket skall bytte jag till att öva på tyst, vilket var mycket lättare än jag hade kunnat ana. De är smarta mudierna. Givetvis är momentet inte befäst, men jag tror inte det behövs mycket övning, för att ”tyst” också ska fungera, förutsatt att Aggi tycker det lönar sig 😉

Vintern är slut och fästingarna har vaknat

23 apr

Idag var det dags att plocka fästing nummer två. Frontline är inte lika effektivt som exspot och scalibor men vi får anpassa oss i förhoppningen att Caisa är dräktig. På måndag får vi besked.

Vulkanen i Höör (update)

20 apr

Vi bor trehundrafemtio meter från en vulkanen Anneklev. Den var verksam för 50 miljoner år sedan – men syns fortfarande i naturen. Igår klättrade vi upp och ner för den ett inte föraktligt antal gånger. Känns i benen idag.

Det ska finnas en cache där. Den hittade vi inte. Däremot hittade vi två kundvagnar från den lokala ICA-butiken !
Vi hade tänkt gå dit i kväll igen men nu regnar det och då är risken uppenbar att vi kommer ner från vulkanen litet oplanerat om vi nu lyckas ta oss upp.
Caisa fick träna platsliggning medan vi klättrade. Hon blev litet väl uppspelt när vi kröp på alla fyra uppför vulkansidan.

Geocachen hittad – den fanns där väl synlig, stor som en Treotub – men maskerad med militär camoflagetejp…

Caisa sover och sover och…

17 apr

Aldrig har Caisa tillbringat så mycket tid i sin bädd som nu.

Spårtest

13 apr

Senaste kursdagen testade vi olika varianter på spår och sök. En spårvariant var att lägga spåret tillsammans med hunden. Man skulle göra apporterna extra intressanta genom att visa på och sen gömma dem mer eller mindre noggrant.
I måndags när resten av min sökgrupp tränade sök testade jag den här spårvarianten på Caisa. Vi gick ett spår på kanske 200 m. Caisa tyckte det var väldigt intressant med apporterna som vi gömde under löv och mossa. Hon ville gärna gräva upp dem på en gång. Slutapporten brukar jag alltid göra litet roligare – inte för att det behövs utan mer för att markera att nu är vi färdiga för den här gången. En vit snusburk fick bli slutapport.
Vi gick en liten sväng och kom så småningom nästan tillbaks till utgångspunkten.  Tanken var att Caisa skulle få göra ett spårupptag vinkelrätt mot spåret. På med spårsele och lina, ut och ”leta spår” tänkte  jag –  men inte Caisa.
Varför spåra när man minns var snusburken ligger.
Efter att snusburken tömts på sitt innehåll började vi gå mot bilarna och då minsann passade det  att ta spåret och leta rätt på resten av apporterna.

Blue och Caisa träffas

11 apr

Första träffen på tisdagen tyckte Caisa att Blue var litet väl het. Men på onsdagen var det annorlunda. Caisa visade på alla sätt att hon gillade Blue.
Länk till Youtube