En Lidnersk knäpp eller ???

30 maj

Spår går också an. Det kan vi träna ensamma Caisa och jag. Det gör vi också även om vi båda två nog tycker sök är ett strå vassare. Fast på sistone har det blivit en del spårupptag och spetsvinklar.

Spårupptagen har aldrig varit något problem och är det inte nu heller.

Spetsvinklarna är en annan historia –  en mycket nyckfullare sådan. Ibland hinner Caisa alldeles för långt innan hon upptäcker att spåret viker av. Det är inte så att hon ger sig, utan cirklar runt tills hon så småningom hittar spåret igen. Cirklarna kan ta tid och gör mig osäker på om hon verkligen hittar spåret eller bara chansar. Ser mest ut som försök – misstag – tills idag.
Jag hade lagt ut tre upptag följt av spår med bara spetsvinklar. Vanligtvis snitslar jag inte spåren men med så många spetsvinklar på rad tyckte jag att det behövdes idag.

Första  spåret gick som vanligt – bra upptag följt av snurriga vinklar.

Andra spåret likadant fram till strax efter andra apporten. Då hände något!  Jag trodde först att hon bytte till ett viltspår eftersom draget i linan förändrades så markant. Hade jag varit mer van att använda snitslar hade jag väl sett att hon fortfarande var på rätt spår. Nu såg jag inga snitslar och förstod inte att hon hade helt klart för sig, förrän hon satte sig vid slutapporten. Jo – det var jag som lagt det spåret också 😉

Så långt ingen större succé men att något hade hänt insåg jag när Caisa på hela sista spåret sträckte linan mycket bestämt och utan någon som helst avvikelse från mitt utgångsspår.  Jag kunde t.o.m. plocka med mig snitslarna. Första vinkeln tog hon exakt – inte en endaste snurr. Resten av vinklarna gick i samma stil. Det kändes som om hon helt plötsligt fått en aha-upplevelse  av hur spetsvinklar ska hanteras.

Lidnersk knäpp

Comments are closed.