Archive | 14 augusti, 2010

Upphör aldrig att förvånas

14 aug

 Idag regnar det 🙂. Passade på att lägga ett längre spår för att träna uthållighet (mittemot trekantsparkeringen)  Upptaget låg i den branta sluttningen ner mot kärret. Trots regnet var det ganska torrt där. Spåret vinklade in i kärret som var litet mindre vått än vanligt. Litet snurrande i kärret innan hon fäste riktigt.
Första spetsvinkeln låg intill en hage som visade sig innehålla extremt nyfikna hästar. De var inte där när jag la spåret. Caisa blev lite störd eller ska vi kanske säga att vallaren tittade fram. Hon stannade upp och fixerade dem. Jag påminde om varför vi var i skogen och Caisa fortsatte spåra.
På långa spår brukar jag lägga ut några godisgömmor istället för apporter. Inte för att jag  tror hon behöver dem för att tycka om att spåra, men det blir lite färre apporter att fylla fickorna med.
Första godisgömman sittmarkerade Caisa utan att äta förrän jag sa var så god. Visserligen var det bara torrfoderkulor men ändå. Hur tänkte hon? Hon gillar sitt torrfoder.
Första pinnen markerade hon en meter bort. Jag trodde först hon blindmarkerade i spåret, eftersom jag inte såg någon apport. Kom inte riktigt ihåg var jag lagt alla pinnarna 😉 . Vi har ett visakommando i spåret också. Det nyttjade jag. Caisa gick  fram till pinnen och kastade demonstrativt upp den i luften. ”Men titta då!” hade hon säkert sagt om hon pratat vårt språk
Ja – jag vet att jag förmänskligar,  men hundar, som lever nära sina människor, har en förvånansvärd förmåga att förutse och förstå vad vi gör och tänker göra både med och utan ord.