Archive | oktober, 2010

Hundträning med Mona Kjernholm

27 okt

Kommande veckoslut är det kurs med Mona Kjernholm i Landskrona. Det är Marias tävlingsinstruktörer som träffas  för att träna och prata hund. Inte läge att träna med Caisa just nu så jag deltar utan hund och hoppas på fler tillfällen längre fram. Känns väldigt konstigt att åka på hundkurs utan Caisa.
Blir säkert roligt ändå 🙂

Husets härskarinna

22 okt

Jaha – inte är det jag. Väcktes av Caisa i morse en halvtimme innan jag brukar gå upp.  I full fart med iverskall kom hon rusande uppför trappan. På alla sätt visade hon att hon hade något otroligt viktigt att meddela mig. Min första tanke var att hon, vars mage tål allt, ändå hade bråttom ut. Skyndade nerför trappan, Caisa före och jag efter. Väl nere styr sötnosen inte som jag väntat mig mot dörren ut utan in i köket. Och vad hittar vi där? Jo en i Caisas smak alldeles för tom matskål!
Det var min sovmorgon

Snart slutlöpt

21 okt

Caisas sprättande på andras doftfläckar  innan hon kissar har ändrat karaktär – förfinats rent av. Nu flyttar hon ytterst försiktigt de översta löven – inget grävande eller sprättande –  sen kissar hon precis på den fläcken. Det är mycket noga att det hamnar på exakt rätt ställe.
Våra kisserundor tar tid

Spara eller kasta?

19 okt

När vi städade ur svärmors lägenhet hittade vi alla de brev och vykort som vi och barnen skickat till henne och Gustav. Allt hade mycket noggrant sparats i kuvert och lådor. Daniels och Kristins första alster fanns där. Kåres alla vykort från tiden på Telia när han reste mycket i jobbet fanns där. Bara det från Moskva saknades – det kom aldrig fram.
En hel väska med alla de brev som hon och Gustav skrev till varandra innan de gifte sig fanns där.
Numera skrivs sällan brev. Mail och sms är så mycket enklare. Man behöver inte fundera över vare sig handstil eller meningsbyggnad. Snabbt går det också.
Men vad finns kvar? Sparar någon mail och sms? Vad kommer våra barn att veta om våra liv? än mindre våra barnbarn

Svanssignaler

17 okt

Caisa viker inte undan svansen längre.

Frost

16 okt

Några nätter har vi haft litet minusgrader. Tomaterna har klarat sig än så länge men det är nog dags att plocka in de kvarvarande för att låta dem mogna i köket.
Physalisen med flest omogna frukter har jag flyttat över till en kruka. Den måste få plats inomhus. Går det som det brukar kommer vi att kunna plocka frukterna fram till nyår.
De första åren jag odlade physalis sådde jag fröna i februari – mars inomhus, men sen upptäckte jag att de frukter, som blivit kvar i växthuset efter frosten och sen legat där hela vintern grodde på våren och gav skörd bara någon vecka senare än de inomhusodlade. Numera sår jag bara två frön inomhus. Plantorna i växthuset som klarat en vinter utan omvårdnad blir mycket finare.

Vad betyder detta?

11 okt

Caisa upphör aldrig att förvåna mig. Sen ungefär en vecka löper hon. Precis som vanligt småkissar hon hela kvartersrundan men hon har också kommit på något nytt. När hon hittat en intressant doftfläck, analyserar hon den länge och omsorgfullt, bestämmer sig långt om länge för om hon ska kissa eller inte. Innan hon slutligen kissar gräver hon bort översta gräs/jordlagret. Det blir en liten grop. Där kissar hon.
Har aldrig sett det beteendet förr.

Sökträning i Vedema

2 okt

 Vi hade bokat in träning med halvsyskonen och Ängelholms BK idag. Caisa har precis börjat löpa.  Jag vet att hon  alltid blir litet mindre energisk då,  men det är roligt att träna på okänd mark och okända figuranter, så vi åkte ändå.
Terrängen är minst sagt kuperad i Vedema, åtminstone om man lämnar stigarna och det gör man ju när man tränar sök.
Redan på första hunden märkte vi att det fanns intressanta dofter. Det visade sig att någon hade lagt ett blodspår med så mycket blod att inte bara hundarna utan även vi kunde följa det. I slutet låg det dessutom både klöven och blodflaskan???
Inte mycket annat att göra än att gilla läget och ta det som en prövning.
Caisa gick näst sist. Första figgen avståndsmarkerade hon. Hon var nära, men inte tillräckligt nära för att ta godis. Några av tomskicken blev litet grunda –  men inga blindmarkeringar 🙂
Blodspåret ignorerade hon fullständigt! Jag är så nöjd.