Archive | december, 2010

Nu är de sexton dagar! Se dem på YouTube

31 Dec

Det låter om gänget när mamma Caisa inte levererar fort nog. Och lyssna noga: En av småttingarna har lärt sig morra!

Maurice eller på svenska Mårris

31 Dec

Han –  den störste av alla, och då tänker jag inte på någon religiös figur, utan den av valparna som föddes som nummer sex –  en riktig bamse –   har upptäckt hur man morrar:-)  Det testar han allt som oftast. Än så länge följs det inte av någon annan handling än ett gungande magplask eller en oplanerad noskontakt med golvet.
Honom kallar vi tills vidare Mårris eller Maurice.
Minstingen har, som alla kära barn många namn. Först hette han Pricken – inte svårt att gissa varför. Sen blev det Pelle Plutt och PellePricken. Växer gör han mer än alla de andra.  Kanske slutar det med att han blir störst.

Det rofyllda diandet – en myt

30 Dec

Valparna vaknar eller mamma Caisa tycker det dags att mata. Ett våldsamt gnällande, gnyende, pipande och småskällande drar igång –  låter faktiskt litet som fågelkvitter också
Caisa tycker att alla valpar ska saneras före maten; Följaktligen lägger hon sig inte förrän alla är omskötta. Ett kaotiskt myller exploderar i valplådan – är de verkligen bara sju?.
Äntligen lägger Caisa sig ner och en om möjligt ännu större oreda breder ut sig innan alla hittar sin tutte.
Nästa fas  är ett energiskt trampande, slitande och sugande. Stackars Caisa!
Efter en stund infinner sig ett till synes lugn. Mjölken flödar och valparna kluckar och sväljer. Ett och annat nöjt grymtande hörs. De vibrerande svansarna står rakt ut.
Så avtar det mest intensiva flödet. Lugnet ersätts åter av ålande, krypande, borrande och sparkande. Alla valparna är plötsligt övertygade om att grannens tutte är mycket bättre än den egna –  så alla byter plats. Efter att ha provat några nya tuttar och insett att man egentligen är mätt somnar slutligen hela skaran.

Puh !

Rapport från valplådan

30 Dec

Alla har öppnat ögonen.
Alla går på egna ganska ostadiga ben
Alla kan klättra ut över valplådekanten. Vi har bullat upp med en hopvikt filt på utsidan för att fallet ska bli mjukt
En kan morra; vi har ännu inte kommit på vem.
Alla växer så det knakar

Caisa kör med oss

30 Dec

Caisa tyckte hon behövde pysslas om litet. Jag höll med och satte mig bredvid henne när hon diade valparna. Caisa njöt av att bli smekt över ryggen, kliad under hakan och på bröstet – så mysigt. Valparna blev mätta och somnade.
Vi gick ner i köket. Någon timme senare kom ett nytt pip från ovanvåningen; Caisa for upp, sladdade på trappavsatsen och i vänstersvängen in till de små. Väl framme vid valplådan började hon stormskälla. Husse och jag sprang i kapp för att se vad hemskt som kunde ha hänt knattarna.  Det var bara Caisa som ville ha sällskap när hon matade sina små 😉

Svartsvansen skäller

28 Dec

Första gången jag hörde henne var i går morse.
I kväll var det dags igen och den här gången tror jag banne mig att hon skällde på mig. Hon stod och balanserade mitt i valplådan, tittade upp mot mig, som i vanlig ordning satt vid lådkanten, och skällde sen två gånger innan hon stod på nosen.

Mor upp i dagen

28 Dec

Vår valplåda är byggd helt enligt de rekommendationer som Skk:s uppfödarbok anger. En sida är litet lägre än övriga för att underlätta för tiken att gå i och ur.
Döm om min förvåning när jag hittar en av valparna utanför lådan idag! Hur är detta möjligt? Valparna upptäckte så sent som igår att de kan stå på sina ben och ta enstaka steg och idag har en tagit sig över kanten till lådan.
Lyfter in den lille – glömde i min förvåning att kolla vilken av valparna det var – till dess bekymrade mor. Stannar kvar och funderar över hur det hela gått till.
Samarbete förstås  ”Ni ligger intill kanten och jag klättrar på er”
Mamma Caisa var utbrytardrottning som valp.

Klicka på bilden för berättelsen om när utbrytardrottningen Caisa förvandlade hundgrottan till sko-grottan…

Dog cave became a Shoe cave...

Upp på benen

27 Dec

Allt går så fort. Valparna har så smått börjat försöka sig på att stå på benen. Inte lätt! De står och gungar fram och tillbaka. Ibland lyckas de ta ett litet steg i någon riktning innan de rasar ihop igen.
Caisa är ganska sliten och trött, men väldigt mån om sina små. Hon tycker om att vi sitter bredvid  valplådan och kliar henne på huvudet och bröstkorgen eller smeker längs ryggen. Väldigt lätt att fastna hos henne och hennes valpar. Riktiga tidstjuvar är de. Tur jag har jullov 😉

I’ve got Eyes for You

27 Dec

Första ögonbilden – hur sött som helst. Eller hur?


Matdags. Titta noga så ser ni alla sju…

Fyra närbilder på tionde dagen

27 Dec