Archive | april, 2011

Tidig spökålder?

30 apr

En röd polsk husbil stod parkerad i skogen där vi brukar promenera. Kina reagerade med muffande och raggresning på utvägen. Samma sak på vägen tillbaka, men då hade mannen i bilen vaknat och stod utanför och rökte. Muffandet upphörde och raggen la sig. Kina ville gärna hälsa men jag tyckte det var onödigt.
Har dålig erfarenhet av polacker och andra balter i skogen. På den tiden var Linus – vår rottweiler – mitt ständiga sällskap i skogen. Han var betydligt mer respektingivande än Kina. Jag vet att man inte ska generalisera och den här mannen var nog bara en naturälskare, som nyttjade allemansrätten genom att köra in på en privatskyltad skogsväg.

Vakthunden vaknar?

24 apr

Kina har börjat varna för främlingar i skogen. Vid dagens promenad vid Dagstorpssjön stannade hon plötsligt upp med ett dovt wrroff och spanade spänt inåt skogen. Efter en stund hörde även jag att det prasslade i de torra boklöven. Så småningom dök en man med fågelkikare upp.
Kina var inte intresserad av att hälsa på honom, vilket är något helt nytt. Hon brukar inte missa att bekanta sig med folk vi träffar på.
Var det min osäkerhet ( rädd för vildsvin) som påverkade henne eller är det ett nytt steg i hennes utveckling?

Kina tog sig vatten över huvudet

24 apr

Caisa hoppade i sjön så fort det bara gick. Kina som  gör som mamma gör följde efter. Det var djupt. Hela hunden kom under vattnet. Litet överraskad blev hon och började simma rakt fram ut i sjön, men vände när jag ropade på henne. Glad att jag inte behövde hämta in henne 😉

Spårfunderingar – förr och nu

21 apr

På stenåldern någon gång, när jag gick min första spårkurs, fick vi lära oss ”hussespår”. Husse eller matte lockade på hunden och sprang ut i skogen och gömde sig. Medhjälparen/instruktören höll, om h*n kunde det, kvar hunden tills husse försvunnit. Sen gick det för det mesta i högsta fart – inte så mycket spår de första gångerna men hög motivation. En hastighet som många hundar gärna behöll även när de första övningarna var avklarade. Man fick absolut inte bromsa hunden. Då kunde den kanske tappa lusten att spåra!!!
När det sen blev dags att själv lägga spåren till sin hund började man med att trampa upp en utgångspunkt för att ge extra mycket vittring. För säkerhets skull visade man hunden med handen var man stått och sparkat. Sen gällde det att med risk för livet att springa det värsta man kunde. För det mesta gick det bra.
Numera låter många hunden själv hitta spåret genom att gå i riktning mot ett spår som redan har legat en stund. Egentligen är detta en form av uppletande av spår. Tar hunden det är det bra annars fortsätter man en bit till och korsar spåret på nytt längre fram.
Metoden förutsätter att hundägaren ”ser” och förstår att hunden spårar. Det är inte alltid fallet med oerfarna förare. På nybörjarkurser har jag därför gått tillbaka till att markera en påsläppspunkt med snitsel eller tydligt kännetecken i naturen. Lättare för den ovane föraren och inget negativt för hunden.
Vi lär inte hunden att spåra . Det kan den redan. Vi lär föraren att samarbeta med och ”läsa” sin hund. Hunden lär vi vilken typ av spår, som vi vill ha – människa eller vilt – framåt eller bakåt och vilket tempo.
Vinklarna är en svårighet i spåret, som många väljer att vänta med alldeles för länge. Varför vänja valpen vid att spåret bara går rakt fram?

Spår med halvsyskonen Baily och Demi

21 apr

Länge sen jag såg Baily och Demi. Hade nästan glömt hur fina de är. Baily har en speciell plats i mitt hjärta. Hon var nämligen den första Cattledog jag lärde känna. Hon är också den direkta anledningen till att vi hälsade på Sonja i Bälinge och träffade Harissa och Dino och så småningom fick Caisa.
Aldrig tidigare har jag varit så noggrann med att välja både ras och uppfödare och aldrig tidigare har jag haft förmånen att följa allt från löp till valpar – visserligen det mesta på avstånd och bildledes –  men ändå 🙂
Denna vackra vårdag ägnade vi åt att spåra i Misseröd. Först ut var Kina. Katinka hade lagt ett u-spår –  inte riktigt appellklasslängd och ungefär 50 minuter gammalt. Första gången Kina gick icke-förarspår. Jag tycker om hennes sätt att spåra – lugnt och koncentrerat även om hon tog en paus och kollade mossan på en stubbe. Alla apporterna markerades. De runda korvbitarna uppskattades.
Katinka, som aldrig varit här tidigare, råkade lägga en del av Caisas spår i ett kärr, så nu vet jag att mina skor tål vatten. Byxbenen blev våta men fötterna var torra 🙂
Upptaget blev en del snurrande men sen var det inga problem. Vi missade en skogspinne. Det var nog jag som inte förstod att det var en apport.
Demis spår startade bland väldigt mycket stenar. Tror det var värre för Katinka och mig än för Demi. Jag tänkte inte på att berätta att slutpinnen inte var lång utan sa bara att spårslutet låg före traktorspåren. Katinka noterade inte traktorspåren så Demi fick större delen av Bailys spår.
Vi tog det som en utmaning och lät Baily göra ett spårupptag som det var tänkt och det gick galant. Först spårade hon samma sträcka som Demi, sen fortsatte hon som planerat mitt spår som passerade Skåneleden två gånger. Medan spåret låg till sig kom en vandrare gående Skåneleden. Vilken bra störning och vilken bra spårhund!

Valpen – den levande kompostkvarnen

21 apr

Kina erövrade en tom toarulle i morse. Jag orkade inte byta tillbaks. Tänkte att det blir städning efter att hon slitit den i stycken.

Nu är den helt borta! Kina måste ha ätit upp sitt byte. Undrar hur lämpligt det är?

I natt kräktes hon upp resterna av en pinne. Det är inte så att hon inte får mat. Pinnar är bara desserten.

110420 Kina 021

Utestädning

19 apr

Tänker varje vår att till hösten ska jag städa ur växthuset ordentligt så att det bara är att börja odla på en gång när våren kommer. Likaså att altanen ska stå färdig att använda när de första värmande solstrålarna visar sig.
Trädgårdslandet ska givetvis bara stå och fullkomligt ropa efter frön och potatis. Kanske blir det så när jag slutar jobba men då kan det kvitta för då har jag tid att göra det på våren när solen skiner och inte som på hösten i regn och rusk. I år är det värre än vanligt.
Altanen, som var lekstuga åt valparna, behöver en grundlig rengöring.
Presenningen som arrangerats till en lång lektunnel vek Kina och jag ihop idag. Ja – Kina var väl till mer glädje än hjälp.
Den lilla sandlådan fixade vi för ett par veckor sen. Så värst mycket sand kvar i den var det väl inte men desto mer på altangolvet.
Plankorna som vippade när valparna först gick och sen sprang på ligger i garaget tillsammans med valplådan
Gräsmattan har spår i form av runda gula fläckar. Undrar om gräset hinner komma tillbaka innan hösten?

Stryphalsband

16 apr

Hittade denna länk för oss som argumenterar mot användning av stryphalsband www.sagnej.n.nu Önskar vi var fler som tränade efter belöningsprinciper.

Humlor

16 apr

Gillar inte Kinas intresse för humlor!

Hur surt kan en hund lukta?

15 apr

Hundarna och jag tog en runda i skogen vid Misserödssjön. Tyckte inte hundarna skulle bada, så vi gick inte ända ner till sjön. Tänkte inte på det sura dike vi skulle passera, förrän det var för sent, så då gick vi ändå ner till sjön. Det hjälpte inte :-((