Gräsänder

21 maj

På vår vanliga morgonrunda stötte vi på – bokstavligt talat – ett gräsandspar. Det låg två decimeter från gångvägen och där förblev de. Hundarna smög som de vallhundar de är. Jag klampade på för att få änderna att förstå att vi tänkte passera på gångstigen. Var inte alldeles säker på att änderna skulle behålla hälsan om vi skulle komma för nära.
Caisa kan gå fot men Kina kan egentligen bara sitta. Jag stannade, Caisa som varit med förr förstod att det skulle vankas godis om hon lät änderna vara så hon satte sig – typ tänt ljus.
Kina som för tillfället var totaldöv  intog vallhundsposition.
Jag stack handen i fickan och plockade upp en foderkula till Caisa.
Då först vaknade änderna till och kom i rask takt vaggande mot oss – helt inställda på mat!
Vad göra? Kastade litet kulor i gräset ner mot ån. Änderna förstod vinken och travade iväg. Kina förstod inte alls utan frustrationsskällde när änderna fick godis men hon inte fick några änder.
Nu är frågan kommer änderna att se mig som en resurs och komma knatande och tigga mat så fort de ser mig? Hundarna kommer nog även fortsättningsvis betrakta änderna som byte.

Comments are closed.