Archive | juli, 2011

Sol!

31 jul

Spårträning, budföring och platsliggning på ängarna vid Orups idrottsplats och sen bad i Ringsjön 🙂 Spåren bjöd på oväntade störningar.

Vid Kinas start stod ett rådjur och undersökte snitseln. Det gjorde sig ingen brådska därifrån utan tog sig också en titt på Caisas slutsnitsel femton meter bort. Kina har aldrig varit så nära rådjur förr men det var faktiskt inga problem med att få henne att välja spåret.

Caisa är mer van och dessutom var spåret nästan slut när hon kände rådjursvittringen. Roligt att se hur de beter sig när man vet vad som varit innan. Oftast får man nöja sig med gissningar.

Vågar knappt skriva det men Caisas platsliggande tar sig. Idag låg hon med två andra i högt gräs utan vare sig gny eller rörelseoro i tre minuter.

Skönt med egen fåtölj…

30 jul

110730 SoftCaisa
Som sagt: Bättre kan det inte bli än med en egen fåtölj tycker Caisa 🙂
(Click photo for LARGE)

Aldrig mera tomaten Elin

30 jul

I år var jag sen med att så tomatfrön. På Netto sålde man jättefina tomatplantor som redan stod i blom. Jag köpte två stycken varav den ena hette Elin. Båda växer bra och dignar av tomater och nu har skördetiden börjat.

Elin var först och smakade köpetomat – så besviken. Jag odlar inte tomater av ekonomiska skäl. Då skulle jag genast sluta. Det är smaken jag är ute efter. Finns inte mycket som går upp mot hemodlade tomater.

Nästan samtidigt med Elin mognade en Sibirisk tomat. Den var GOD! Plantan fick jag av min sökkompis Christel tillsammans med fyra andra spännande sorter. Ser verkligen fram emot att få smaka dem.

Mina egenodlade Gardeners Delight är fortfarande gröna men jag vet att de kommer att smaka gott och om frosten inte kommer för tidigt kan jag plocka egna tomater fortfarande i oktober.

Regn och rabarberpaj

28 jul


Rabarberpaj passar bra en regnig dag.

Tränade lydnad i småregn på förmiddagen.
Kände mig huslig när jag kom hem.
Bakade favoritrabarberpajen.
Bjöd maken.

Fick beröm – och kaffe 🙂

Fjärilar och oregano

26 jul

Oregano trivs överallt. Första året vi bodde här förkultiverade jag oregano som jag sen planterade ut i en hopplöst torr och varm rabatt på sydsidan av huset.

Efter några år hade vi oregano i hela rabatten. Hade vi inte klippt gräset bredvid hade den säkert invaderat hela Höör. Jag tycker ändå mycket om den, inte minst för att den lockar till sig så många fjärilar. Ibland ser den ut som om den vore full av exotiska, vajande blommor i olika färger och former.

110723 butterfly Nässelfjäril
Nässelfjäril hemma i trädgården. (Klicka på bilden för att se den större)

Humlor och bin trivs också där och de små liven ska man ju vara rädd om.

Igår hittade jag amiral, nässelfjäril, påfågelöga och pärlemorfjäril på samma planta. Hann inte föreviga alla innan de flög vidare. Men ett par fastnade på kamerans sensor.

110723 butterfly Pärlemorfjäril
Pärlemorfjäril hemma i vår trädgård. (Klicka på bilden för att se den större)

Fy för dessa fästingar!

25 jul

Vi hade börjat hoppas på att gruppen snart skulle bli fulltalig igen. Camp som varit skadad hela våren var på väg tillbaka när han fick en fästing med borreliasmitta. Nu blir det antibiotika istället :-((

Svårt sök idag

25 jul

Förra träningen gick allt som på räls. Kan man säga så nu för tiden med tanke på hur tågen går eller snarare inte går? Vi har tränat i ganska öppen terräng ett tag så nu tyckte vi att det var dags för mer svårfunna figuranter – och svårfunna blev de.
Vi snitslade en stig genom högvuxen granskog. På vänstra sidan lät vi rutan gå ut i tät boksly. Alla hundarna fick problem med att springa ut i buskaget. De uppfattade de täta buskarna som slut på rutan. När de sen förstod att de skulle ut bland buskarna var det inte alldeles lätt för dem att lokalisera figgen. Absolut ingen vind som hjälp. Mycket snurrande innan de kom rätt.
Nästa gång fortsätter vi i en bokskog med mycket hallon och sly. Jag tänker också prova att lägga två figgar på linje 30 och 50 meter ut bara för att lära Caisa att det kan finnas något längre ut än där hon vänt om hon vikit av för tidigt. Idag var hon litet ovillig att gå ut där hon tyckte att hon redan varit

Inte i onödan oroa sina medmänniskor

21 jul

Hittade fler anteckningar från Österrikeresan – denna gång om bilresan ner.
På Autobahn uppenbarade sig plötsligt ett nytt, obekant och obehagligt ljud. Det både knackade och skramlade.
I mitt inre spekulerade jag över lösa hjulmuttrar och annat otyg. Cattas tankar handlade mest om hjullager. Alla har vi olika erfarenheter ;-).
Ingen av oss sa något, ville ju inte i onödan skrämma upp den andra. Tanken på att bli stående på Autobahn mitt i natten var mer än skrämmande.
Efter lång men väl dold vånda kom vi in på en nyasfalterad väg och ljudet var borta lika plötsligt som det kommit.
Först då och nästan i mun på varandra pratade vi om det som vi båda suttit och lyssnat på i många mil 🙂
En ofrivillig paus fick vi ändå under natten. En tradare som stod och brann blockerade effektivt Autobahn i båda riktningarna under flera timmar. När vi såg hur tradarchauffören i grannbilen gjorde det bekvämt för sig och tog en lur gjorde vi likadant.

Träning på Ring Knutstorp

19 jul

Lugn! Jag har inte börjat med bilsport 🙂 Vi tränade sök med Marias grupp. En helt ny miljö med massor av nya dofter, trappor, containrar, åskådarläktare, däckoch mycket annat.

110719 Search 003
Kina slickar sig om munnen – dags för sök på Ring Knutstorp

Caisa fick börja. En mycket förbryllad hund tittade på mig när jag skickade henne rakt ut på en till synes tom asfaltbana. Hon tog en lov och kom sen tillbaka med en blick som sa ungefär: – Det här kan du väl ändå inte mena. Du ser väl själv att det är tomt här.

110719 Search 004
Här är det Kina som hittar sin figurant bakom en container.

Jag belönade hennes tomslag och skickade igen med samma resultat. Tredje gången fick hon vittring på figgen som låg inklämd mellan däck och bakom ett högt staket. För att komma fram måste hon leta reda på en öppning i staketet – jätteroligt!

110719 Search 005
Belöning – åt båda hållen

Kina fick göra samma sak fast hon och jag promenerade bara mot gömstället. Hon fyndade massor av i hennes ögon intressanta förpackningar och annat skräp innan hon plötsligt fick vittring på människan. Snabbt fram till  figgen, upptäcker att det finns ett staket emellan, letar kvickt som ögat upp hålet i staketet och rusar runt däcken och fram till figgen.

Jag är faktiskt litet imponerad av hennes initiativförmåga. Vi har i princip bara kört ”budföringar med synlig figge”i skogen tidigare.

110719 Search 001
Här är det Border Colliern Ess som markerar med skall att den hittat mig uppe på en plattform.

Caisas sista figge låg ungefär två meter upp på en plattform som bara kunde nås med stege. Runt omkring fanns massor med skrot och maskiner. Allt undersöktes. Hon kände vittringen men hade svårt att lokalisera var den kom i från. Slutligen ställde hon sig upp mot en traktorskopa eller vad det nu var och sniffade uppåt.

Då tyckte jag att hon jobbat färdigt. Hon kunde ju inte komma närmare. Hon tog inte rullen men det kanske berodde på att jag stod alldeles intill. Sammanfattning: Toppenträning och ett stort tack till gänget som bjöd in mig!

Städning bland gamla anteckningar

17 jul

Gårdagen ägnades åt städning av bokhylla och skrivbord. Jag hittade bland annat en del anteckningar från Cattas och min resa med Caisa till Österrike förra våren.

22 mars klockan 11.25 lämnade vi Höör efter att ha varit hos veterinär Carin Strand i Ugglarp för att få konstaterat att Caisa haft ägglossning i natt. Optimala parningsdagar är onsdag och torsdag – dag 16 och 17. Skönt att komma iväg från alla olyckskorpar som inte direkt förnöjt oss med sina historier om allt som kan gå fel under parning, dräktighet, valpning och valpuppfödning –  puh! Jag hade börjat känna mig som en risktagare av högsta rang.

Vi kom till Gedser litet efter två bara för att upptäcka att en färja är ur drift – vår färja – nästa går klockan 17 🙁
Denna gudsförgätna plats hade tack och lov en toalett som vi med viss möda lyckades ta oss in i. Hade varit lättare med handtag på dörren! Inte anade vi att toaletterna längs vår resväg skulle ge upphov till så mycket fniss.
Snusktoan som spolade själv var förstås mer skrämmande än lustig. Den fanns på en P-plats, visade sig vara gratis och huvudsakligen besökt av långtradarchaufförer.
Det fanns inget ljus! När jag trots detta gick in och låste dörren spolade toan helt på egen hand. Det gav mig en obehaglig känsla av att ha sällskap där inne. Det hade jag inte. Det var bara toan och jag.
Toilette de luxe hade roterande sits med en liten ”arm”som kröp fram och rengjorde medan sitsen snurrade runt. Jag upptäckte aldrig vad som utlöste spolningen. Catta hade sett sensorn som var så finurligt placerad att man utan att behöva förstå spolade när man stod och letade efter en spolknapp.
Värre var det med tvålbehållaren. Lyckades aldrig få den att pytsa ut något av sitt innehåll.
Hotell Schwartz hade lyckats dölja spolknappen så väl att jag vid första besöket blev stående en bra stund i väntan på en automatiska spolning innan jag fortsatte leta och så småningom lyckades spola.
Alla dessa finesser men ingen som gör det enkelt att få ut toapappret från sin behållare – ett evigt krafsande för att först upptäcka vilket håll rullen snurrar på och sen var den börjar. För att inte tala om de rullar som bara släpper ifrån sig centimeterlånga bitar.