Archive | 17 juli, 2011

Städning bland gamla anteckningar

17 jul

Gårdagen ägnades åt städning av bokhylla och skrivbord. Jag hittade bland annat en del anteckningar från Cattas och min resa med Caisa till Österrike förra våren.

22 mars klockan 11.25 lämnade vi Höör efter att ha varit hos veterinär Carin Strand i Ugglarp för att få konstaterat att Caisa haft ägglossning i natt. Optimala parningsdagar är onsdag och torsdag – dag 16 och 17. Skönt att komma iväg från alla olyckskorpar som inte direkt förnöjt oss med sina historier om allt som kan gå fel under parning, dräktighet, valpning och valpuppfödning –  puh! Jag hade börjat känna mig som en risktagare av högsta rang.

Vi kom till Gedser litet efter två bara för att upptäcka att en färja är ur drift – vår färja – nästa går klockan 17 🙁
Denna gudsförgätna plats hade tack och lov en toalett som vi med viss möda lyckades ta oss in i. Hade varit lättare med handtag på dörren! Inte anade vi att toaletterna längs vår resväg skulle ge upphov till så mycket fniss.
Snusktoan som spolade själv var förstås mer skrämmande än lustig. Den fanns på en P-plats, visade sig vara gratis och huvudsakligen besökt av långtradarchaufförer.
Det fanns inget ljus! När jag trots detta gick in och låste dörren spolade toan helt på egen hand. Det gav mig en obehaglig känsla av att ha sällskap där inne. Det hade jag inte. Det var bara toan och jag.
Toilette de luxe hade roterande sits med en liten ”arm”som kröp fram och rengjorde medan sitsen snurrade runt. Jag upptäckte aldrig vad som utlöste spolningen. Catta hade sett sensorn som var så finurligt placerad att man utan att behöva förstå spolade när man stod och letade efter en spolknapp.
Värre var det med tvålbehållaren. Lyckades aldrig få den att pytsa ut något av sitt innehåll.
Hotell Schwartz hade lyckats dölja spolknappen så väl att jag vid första besöket blev stående en bra stund i väntan på en automatiska spolning innan jag fortsatte leta och så småningom lyckades spola.
Alla dessa finesser men ingen som gör det enkelt att få ut toapappret från sin behållare – ett evigt krafsande för att först upptäcka vilket håll rullen snurrar på och sen var den börjar. För att inte tala om de rullar som bara släpper ifrån sig centimeterlånga bitar.