Archive | oktober, 2011

Vadå Biabädd – när det finns golv..?

29 okt

Vi har en biabädd lagom lagad  med silvertape efter att först Caisa och sedan Kina ”grävt” i den.

La en hundfilt i bädden för att göra den litet mysigare. Båda hundarna tittade på mig varefter Caisa hoppade upp på en köksstol och rullade ihop sig. Kina drog ut filten på golvet och la sig på den.

Kanske Kåre vill ha biabädden eller ska jag testa den själv?

111029 biabädd 007
”Gunnel la mattan i Biabädden. Jag drog ut den på golvet – för det är ju där man vill softa…”

111029 biabädd 006
”Nu har du glott färdigt. Mattan är min – och golvet. Lägg dig i Biabädden om DU vill…”

Hovdalasök

29 okt

Somliga dagar går allt som på räls. Både Caisa och Kina gjorde precis som jag hade planerat. Första gången Caisa tränade med nya sökgänget. Platsen var ny för både Kina och Caisa. Det tycks finnas oändligt många sökmarker på Hovdala. När vi tränar här hemma blir det ofta på samma ställen som vi rastar på.

Kina behöver fortfarande synretning för att tro på att det finns en figge där ute. Undrar litet om hon föredrar kvinnor framför män? Efter söket kampade hon litet med Göran om favoritsnörbollen. Gick bättre än väntat! Jag vill gärna ha fler belöningsalternativ än godis.

Målet med Caisas träning var markeringar där hon inte skulle ta rullen förrän ända inne hos figuranterna. Andra figgen såg hon innan hon var framme och tog rullen några meter innan hon kom fram. Övriga sprang hon fram till innan hon tog rullen.

Fick tipset att ha dolda figgar för att få henne att gå ända fram innan hon tog rullen. Ska lägga det på minnet. Idag gömde vi  två figgar under en presenning och det fungerade jättebra. Kan tänka mig att hon skärper sig mer när figgarna inte är för lätta. Figgarna ska också få fortsätta att belöna innan hon tar rullen.

Tänker också fortsätta med att skicka rakt på figgen. Tanken är att hon alltid ska gå rakt ut tills vittringen i rutan tar slut. Eftersom jag går framåt på stigen förväntar jag mig att hon vänder framåt när rutan är slut. Eventuellt skickar jag henne så nära föregående slag att hon väljer framåt därför att hon redan kollat vänstersidan.

Känner mig så nöjd med dagens träning.

De sista tomaterna och en jordgubbe :-)

28 okt

Städade växthuset idag; började åtminstone 🙂 Till min stora förvåning hittade jag några körsbärstomater – Gardener´s Delight och två Yellow Submarine som klarat frostnätterna. De smakade mums.

Ännu godare och ännu mer oväntad var den ensamma jordgubben som gömt sig i ogräset.

Dessa morgonrundar :-(((((

24 okt

Usch vad illa jag tycker om dem – morgonturerna.

Eftersom vi bor i ett samhälle med folk, bilar och cykelmarodörer måste hundarna gå kopplade på morgonturen. Det tycks vara helt omöjligt att få dem att gå normalt. Hoppar studsar, drar och sliter i alla riktningar – sällan samma. De kan gå fint i koppel var för sig men inte så ofta tillsammans och absolut inte på morgonen.

Närhelst jag väljer att gå är det dessutom andra hundrastare ute i samma ärende. Har varken tid eller lust att ”låta hundarna hälsa”.

Sen har vi de där hundägarna som stannar för att tala om att de tycker mina hundar är så duktiga som sitter stilla bredvid mig när de ska passera med sina skällande små monster. Då förvandlas omedelbart mina änglar också till  skällande monster. Det enda positiva med det är att konversationen tar ett snabbt slut och vi kan fortsätta hemåt.

Inte blir promenaden mer njutbar av att vi måste passera ett antal hundar bakom staket. Värst är för närvarande en schäfer bakom elstängsel. Mysigt med elstängsel runt trädgården…

Han står och lurpassar bakom någon buske, rusar fram och skäller när vi kommit tillräckligt nära. Hundarna har lärt sig ritualerna nu och för säkerhets skull börjar de gå på tå långt innan vi är framme och sen sätter det igång – usch!

Vi fortsätter hemåt. Jag tänker på mina snälla elever och vad vi ska göra idag –  missar en okänd hund i en trädgård som tidigare inte befolkats av någon hund – usch!

Haft en skön morgon eller vad tror ni?

Va – en cattledog till i skogen?

23 okt

Dagens promenad bjöd förutom vackert väder även på ett möte med Snjos Blue Devil, kallad Sam. Har man en ovanlig ras tror man knappt sina ögon när man plötsligt får se en hund som påminner om ens egna. Cattledogs kan ju se ut på många sätt 😉 så för säkerhets skull frågade jag husse som bekräftade att det var en cattledog.

111022

Caisa som kan vara lite frän mot obekanta hundar hade inget emot att hälsa på en mycket artig Sam. Kina blev överlycklig 🙂

111022 ACD

111022 ACD from Snjos kennel

Oönskade husdjur

21 okt

Varifrån kommer alla dessa bladlöss? Krukväxterna som frodats i trädgården under sommarens intensiva regnande fick flytta in lagom till första frostnatten. Nu har alla inklusive pelargonierna och de två små tomatplantorna invaderats av bladlöss.
Ser för mig hur dessa lömska varelser suttit väl dolda i diverse skrymslen och vrår, väntande på att mina välmående plantor skulle flytta in så att de skulle kunna gå till attack.

Sökträning vid Olahus

16 okt

Söndagarna är Kinas dag. Tränade sök enligt Canismodellen. Det känns som om Kina förstått vad det hela går ut på. Viktigast av allt att hon tycker om det.

Vi började med figgarna ungefär 25 meter från stigen. De första såg hon tydligt sen blev de emellanåt lite skymda av vegetationen. Inga problem med att springa genom ett hallonbuskage fastän figgen inte syntes där.

Planerna är att fortsätta med dessa enkla övningar tills figgarna är ute på fullt djup innan vi börjar gömma dem.

En helt underbar höstdag!

Den heliga konsekvensen

15 okt

Svartbergföreläsningen fortsätter att sysselsätta mina tankar. Jag har alltid föredragit att vara initiativtagare framför att vara ledare. Ledare ger mig obehagliga associationer till den (o)mänskliga världen. Sen har jag inte alltid varit nöjd med mitt initiativtagande. Det har säkert inte mina hundar heller 🙂

Konsekvens har alltid predikats i hundträning och jag har i ärlighetens namn aldrig ifrågasatt det budskapet. Hur ska hunden veta vad den får och inte om reglerna varierar?

Nu undrar jag om det inte är att underskatta hunden. Svartbergs berättelse om hur han och hans ”herrejösseshund” gick på fågeljakt fick mig att börja fundera. Jakten gick ut på att hunden ibland fick jaga fågel tillsammans med husse. ”Den tar vi”  ”men inte den”. Det blev en mycket uppmärksam hund som alltid hade koll på husse med nu får du förväntan?

En ”herrejösseshund” är en glad figur med noll koll på husses önskemål. En sån där som man aldrig anar vad som ska hända härnäst. Det finns en och annan ”herrejössespolitiker” också.

Slånbär, solsken – och barnbarn

14 okt

Underbart väder! Plockade slånbär tillsammans med dotter och dotterdotter. De bären ska ju ha en frostnatt innan de används. Är tänkt att de ska bli saft.

111014 My daughter and granddaughter

Liten promenad vid Bjevröd. Vattnet i dammen var absolut spegelblankt. Tänk om hösten alltid såg ut så här.

111014 natur 002

111014 natur 001

Svartberg – relationer och känslor

13 okt

På senare år har jag allt som oftast tänkt att allt om hundar redan är skrivet. De ”nya” böckerna är bara en omformulering av redan kända kunskaper. Ibland kan i och för sig även en omformulering ge ny insikt och till och med bli en aha-upplevelse, men en helt ny infallsvinkel är ändå större.

Svartbergs senaste bok om relationer är mer än en omformulering. Den är ett nytt sätt att tänka på sig själv och sin relation till hundarna i ens liv. En bok i all ära men ett möte med författaren ger ytterligare en dimension. Svartbergs föreläsning i går gav tankar på förändring och förhoppningsvis utveckling.

Vilken balans mellan samarbete, trygghet och bestämmande vill jag ha?
Samarbetsbubblan är min favorit tätt följd av trygghetsbubblan. Funderar över om jag kanske ska öka bestämmandebubblan.
Jag gillar inte alls Caisas jakt på pilfinkar, mest med tanke på att våra trevliga grannar kanske störs – fåglarna klarar sig. Är det dags att jag talar om att finkarna är mina? Rör dem inte!

Svartbergs exempel på bestämmande handlade om hästbajs.  Om någon sett honom stå och peka på en hög och mycket bestämt tala om för hunden ” det är mitt” hade de väl kallat in folk med vita rockar 😉

Samarbetsformeln för ett trivsamt liv för hunden och hennes människa låter så enkel och självklar men jag tror det finns mycket att jobba med där.
– ägaren tar initiativ
– hunden svarar
– hunden upplever positiva känslor
Bra belöningar väcker bra känslor vilket ger bra träning. Både hund och tränare ska känna glädje, engagemang, förväntan och sist men inte minst självförtroende.

Belöningarna kan vara
– sociala som lek, smek, aktivitet…
– de kan vara bollar, trasor, frisbees…
– och så godis och mat förstås

Hur belöningen levereras är inte oviktigt. Ett grisöra i snöre som hunden får jaga ikapp var ett tips. Plättmetoden ska jag absolut testa för att lära sitt i grupp. Vi fick se en liten video med Skoj – Ninas hund. Han fick en liten bit pannkaka på nosen som han inte fick ta utan varsågod. Aldrig har jag sett en hund sitta så stilla –  halvslutna ögon utan minsta blink fixerade plätten på nosen i väntan på det förlösande klicket.