Archive | december, 2011

Klosaxen som är både billig och BRA

29 Dec

Cobbes matte Anna tipsade om sin favoritklosax – en mycket enkel modell tillverkad av Dogman. Jag hittade den givetvis på Teba. 31 kronor kostade den.

Så billigt att jag aldrig skulle kommit på tanken att köpa den om inte Anna nästan lyriskt berättat om hur mycket hon uppskattar denna lilla tingest.

Premiärklippte idag! Den var precis så bra som Anna beskrev den 🙂 Tyst, vass och lättanvänd.

Hundarna var också nöjda.

111229 kloklippning 003
Tänk att en så enkel (och billig) klosax kan vara så bra. Foto: Kåre Sjöholm

111229 kloklippning 007
Kina spanar in nya klosaxen. Dags för premiär. Foto: Kåre Sjöholm

111229 kloklippning 008
Rester från en läcker köttgryta fungerar bra som belöning… Foto: Kåre Sjöholm

111229 kloklippning 004
Även om bilden säger nåt annat så gillar Caisa att få klorna klippta. Men
hon vill inte vänta på sin tur utan deltar gärna när Kinas klor går under
saxen. Därav den tillfälliga ”buren”. Foto: Kåre Sjöholm


111229 kloklippning 009
Enkel, billig, lättanvänd och effektiv. Tack Cobbes Anna för tipset!
Foto: Kåre Sjöholm

Kina och apporten

28 Dec

Efter mycket lek och bärande på olika grejer har Kina lärt sig ta saker på ”ta den”. Igår tog hon till och med apportbocken och höll den tills jag hann säga loss och få den i handen 🙂

Vig som en stenget

27 Dec

När Caisa var liten valp och skulle lära sig att jag var roligare än allt annat i skogen,  ägnade vi oss diverse lekar.

En som hon uppskattade mer än allt annat var att hoppa upp på stenar och stubbar och annat som höjde sig över marken. Efter hand blev det allt obekvämare höjder att balansera på.

Fortfarande bjuder hon in till den här leken.


Plötsligt stod Caisa där, på toppen av en hög stubbe som knappt hade plats för hennes tassar. Som tur var hade jag min gamla Nokia med mig.

Galler är till för att övervinnas…

24 Dec

Caisa var ganska påhittig som valp. Kina ligger än så länge i lä. Vi har ju lärt en del sen Caisas tid. Fler kompostgaller har vi också införskaffat. 😉

Tidigt i morse vaknade jag av hundtassar i trappan. Caisa sov lugnt i sin fåtölj men Kinas fåtölj saknade både hund och sittdyna.

Eftersom vi inte ville återuppleva en del av Caisas påhitt har vi kompostgallerhinder strategiskt placerade på natten. I början stod de bara rakt upp och ner men rätt snart fick vi ”låsa” fast dem så att Kina inte kunde skjuta iväg dem. Det har fungerat bra.

Det vill säga ända tills i morse. Då upptäckte Kina när hon kröp under byrån att det fanns en glipa på en centimeter mellan väggen och gallret – så tjock är golvlisten.

På andra sidan gallret står min säng tätt intill, just för att hon inte ska kunna knuffa gallret framför sig. Centimetersluckan ovanför golvlisten visade sig vara precis så stor att Kina kunde få in klorna och skjuta gallret i sidled – inte så långt men tillräckligt för att hon skulle kunna klämma sig emellan och krypa in under sängen.

Under sängen står en ganska tung sänglåda – men inte tyngre än att hon lyckades flytta den någon decimeter och krypa den sista dryga metern till den hägrande friheten.

Undrar fortfarande varför hon inte hoppade upp i sängen? Den möjligheten brukar hon aldrig missa. Det kan förstås ha berott på att Kåre höll till i köket…

Hela utbrytarproceduren demonstrerade hon mer än gärna för mig längre fram på förmiddagen.

Tre saker jag skulle vilja att Caisa slutade med

23 Dec

Varje gång Kåre eller jag ska gå ut med soporna känner Caisa sig tvingad att med skall visa vägen till ytterdörren. Vi hittar faktiskt på egen hand.

Lika angeläget tycker hon det är att högljutt tala om för mig när Kåre kommer hem. Det hör jag själv.

Sist men inte minst tycker jag det är onödigt att hon meddelar Kåre att jag går på toa.

Veterinärmys utan spruta

23 Dec

Promenaden igår slutade med att Kina inte ville stödja riktigt på vänster bakben. En snabb titt visade att något hänt med klon. Inte lätt att hitta en veterinär som hade öppet igår eftermiddag. Men vilken tur vi hade! Ganska nyöppnade ”Djurkliniken Skånes mitt”, som lägligt nog ligger på Veterinärgatan här i Höör, hade tid att ta emot Kina.

En riktig lyckoträff.  Kina som är ganska oerfaren av livet i allmänhet och veterinärmottagningar i synnerhet tolkade dofterna som att ”här ska man vara försiktig”. Veterinären tog sig god tid att bekanta sig både före och efter undersökningen. Vi satt en god stund i väntrummet och bara småpratade.


111222 Christmas portrait

”Skönt att slippa sprutan”, tyckte Kina. (Klicka på bilden för att se den större)

Kina slappnade av och började slå sina lovar runt bordet med pepparkakor 🙂 Vid första anblicken såg klon ut att behöva tas bort. Tid bestämdes till 8.30 nästa dag (idag).

Dagens besök började med en pratstund i lugn och ro innan Kina skulle sövas. Veterinären tittade en gång till på hennes klo och det visade sig att skadan inte var så stor. Han kunde lätt knipsa av en flisa med naglarna och sen var resten helt och fint 🙂

Summan av det hela blev att vi har en veterinär på fem minuters avstånd – en veterinär som dessutom har god känsla för hundar. En veterinär som noga kollar vad som behöver göras innan han tar fram stora sprutan och söver. En inte oviktig detalj är det generöst tilltagna väntrummet. Så skönt att inte behöva sitta i knät på andra besökare med sjuka, rädda, stressade eller argsinta hundar.

Mitt liv som citronodlare

21 Dec

För sex år sedan fick jag ett citronträd som sedan dess allt som oftast glatt oss med väldoftande blommor följt av citroner.

Citronträd kan ha blommor och frukter av olika åldrar samtidigt. Citroner tar god tid på sig att först växa till sig och sen mogna.

Den senast frukten blev riktigt stor – 393 gram.  Har aldrig sett en så stor citron i affären. Smaken är litet mildare än köpecitronernas.

111220 lemon 001
Klicka på bilden för att se den större

Vårt ”träd” är inte så stort. Det växer i en kruka så att vi kan bära in det när vintern är som kallast. Eftersom det blommar ganska ofta och dessutom alltid har frukter på gång växer plantan inte så fort och det passar oss väldigt bra med tanke på övervintringen.

Kantareller – till jul

21 Dec

Två kantareller och en del taggsvamp hittade vi idag, i december, fyra dagar före julafton. Tyvärr räckte de inte till en hel stuvning. Men man kan inte få allt.

Kantarellerna fick följa med hem för avfotografering. Taggsvampen blev jag inte lika överraskad av, så den fick stanna i skogen.

111220 Kantareller före jul...
Klicka på bilden för att se den större

Biblioteksruinen och sökträning

18 Dec

Vid den spännande biblioteksruinen samlas vi ibland för att träna sök. Det gjorde vi igår. Kallt och ruggigt var det men hundarna stortrivdes som vanligt. Till vår trivsel bidrog Maggan med varm glögg 🙂 Extra tack för det!

Kina tog sig fram genom rishögar och över stengärden med stor energi. För första gången fick jag testat rullens utlösningsmekanism. Jag såg inte var eller hur det gick till när den löste ut, men det känns bra att veta att den fungerar.

Nästan pälslösa Kina ser så mager och tanig ut att jag ökat på hennes portioner. Husse hjälper också till 🙂  Samtidigt har nog Caisa hållit sig framme och ingen vill väl vara orättvis så det har blivit litet extra till henne också. Det behövde inte hon! Tyckte det såg litet tungt ut när hon sprang idag.

Biblioteksruinen på Hovdala kittlar fantasin. Vem var denne Mikael Ehrenborg som på 1700-talet påbörjade bygget av ett bibliotek ute i skogen vid Hovdala?

Defence tower at the castle of Hovdala
I brist på en bild på själva ruinen får det bli Kåres bild på en del av närbelägna Hovdala slott istället…

Hittar inte mycket annat om honom på Google än att han tjänstgjorde 24 år i den holländska armén innan han återvände till hembygden. Vad han sysslade med i Holland vet jag inte mer än att han skaffade sig en rejäl boksamling. Till denna samling började han så att bygga ett åttkantigt bibliotek.

Tyvärr dog han innan bygget blev färdigt och ingen annan bokälskare fanns att ta över. Ruinerna av det som skulle blivit ett mycket vackert beläget bibliotek står fortfarande kvar..

Katter är också människans vän

18 Dec

Fyra minuter i sju väckte våra hundar troligen hela grannskapet – utom husse – när de med ofattbar energi och enorma röstresurser såg till att en brokig katt försvann från vår altan.

Ofta irriterar jag mig  på alla dessa katter som stryker omkring, smutsar ner trädgårdsdynor, gör kloförsedda tassavtryck på motorhuven och inte minst väcker mig med sina jämrande spädbarnslika tjut när de ägnar sig åt varandra.

Ändå förstår jag att många av dem skänker sina ägare stor glädje och säkert lika stor sorg när de försvinner på ena eller andra sättet.

Kommunen har en djurkyrkogård – ganska trist sådan. Så trist är den att någon valt ut en egen kattbegravningsplats under några fruktträd vid en gammal gårdsruin. Där ligger ett antal katter begravda med var sin sten som berättar om både namn födelse och dödsdag.

111208 kattvila 007
Se alla bilder genom att klicka på bilden

Sommartid finns det alltid fräscha blommor. Nu på vintern pryds gravarna med granris och kottar. En gravlykta finns förstås också.
En grön trädgårdsstol har burits dit något av de senaste åren. Har matte/husse blivit gammal och behöver vila bekvämt efter vandringen in i skogen? Fast jag ofta går där med hundarna har jag aldrig träffat gravvårdaren. Hon eller han måste med tanke på omsorgen om gravarna också ofta gå dit.