Archive | 18 december, 2011

Biblioteksruinen och sökträning

18 Dec

Vid den spännande biblioteksruinen samlas vi ibland för att träna sök. Det gjorde vi igår. Kallt och ruggigt var det men hundarna stortrivdes som vanligt. Till vår trivsel bidrog Maggan med varm glögg 🙂 Extra tack för det!

Kina tog sig fram genom rishögar och över stengärden med stor energi. För första gången fick jag testat rullens utlösningsmekanism. Jag såg inte var eller hur det gick till när den löste ut, men det känns bra att veta att den fungerar.

Nästan pälslösa Kina ser så mager och tanig ut att jag ökat på hennes portioner. Husse hjälper också till 🙂  Samtidigt har nog Caisa hållit sig framme och ingen vill väl vara orättvis så det har blivit litet extra till henne också. Det behövde inte hon! Tyckte det såg litet tungt ut när hon sprang idag.

Biblioteksruinen på Hovdala kittlar fantasin. Vem var denne Mikael Ehrenborg som på 1700-talet påbörjade bygget av ett bibliotek ute i skogen vid Hovdala?

Defence tower at the castle of Hovdala
I brist på en bild på själva ruinen får det bli Kåres bild på en del av närbelägna Hovdala slott istället…

Hittar inte mycket annat om honom på Google än att han tjänstgjorde 24 år i den holländska armén innan han återvände till hembygden. Vad han sysslade med i Holland vet jag inte mer än att han skaffade sig en rejäl boksamling. Till denna samling började han så att bygga ett åttkantigt bibliotek.

Tyvärr dog han innan bygget blev färdigt och ingen annan bokälskare fanns att ta över. Ruinerna av det som skulle blivit ett mycket vackert beläget bibliotek står fortfarande kvar..

Katter är också människans vän

18 Dec

Fyra minuter i sju väckte våra hundar troligen hela grannskapet – utom husse – när de med ofattbar energi och enorma röstresurser såg till att en brokig katt försvann från vår altan.

Ofta irriterar jag mig  på alla dessa katter som stryker omkring, smutsar ner trädgårdsdynor, gör kloförsedda tassavtryck på motorhuven och inte minst väcker mig med sina jämrande spädbarnslika tjut när de ägnar sig åt varandra.

Ändå förstår jag att många av dem skänker sina ägare stor glädje och säkert lika stor sorg när de försvinner på ena eller andra sättet.

Kommunen har en djurkyrkogård – ganska trist sådan. Så trist är den att någon valt ut en egen kattbegravningsplats under några fruktträd vid en gammal gårdsruin. Där ligger ett antal katter begravda med var sin sten som berättar om både namn födelse och dödsdag.

111208 kattvila 007
Se alla bilder genom att klicka på bilden

Sommartid finns det alltid fräscha blommor. Nu på vintern pryds gravarna med granris och kottar. En gravlykta finns förstås också.
En grön trädgårdsstol har burits dit något av de senaste åren. Har matte/husse blivit gammal och behöver vila bekvämt efter vandringen in i skogen? Fast jag ofta går där med hundarna har jag aldrig träffat gravvårdaren. Hon eller han måste med tanke på omsorgen om gravarna också ofta gå dit.