“Lättfil med grädde” ett minne för livet

15 jan

Ibland tänker jag på människor jag känt men som inte längre finns annat än i mina och andras minnen. Kan man säga att de fortfarande finns så länge någon minns dem? Hur länge kommer spåren av dem att finnas kvar på nätet?

I dag mindes jag Kåres morbror Eric. Jag brukar prata med våra barn om honom. Daniel som är äldst minns mest. Aldrig åt Daniel så mycket fil som när Eric  och han åt frukost tillsammans när vi hälsade på i Hedemora och Dormsjö i södra Dalarna. Vi var inte så lite förundrade över konsumtionen, men sen kom förklaringen.

Eric hade trots sin magra lekamen ordinerats lättfil av sin doktor. Inte gott alls fnös han. Erik fnös ofta inte bara av ogillande utan oftare i sviterna av en gengasolycka under kriget.

Man ska ju lyda sin doktor tyckte Eric,  men doktorn hade inte sagt något om att smaksätta lättfilen och vad kan då passa bättre än en deciliter vispgrädde?

Daniel försökte förgäves föra traditionen vidare – men han minns det fortfarande, närmare 30 år senare, med stor värme och glädje.

Daniel & Eric
Daniel, sex år, fiskar tillsammans med Kåres morbror Eric. Kåre som tog diabilden 1982 har scannat och digitaliserat den.

Comments are closed.