Archive | maj, 2012

Liljekonvaljer, morbror Gösta och Mors dag

30 maj

Min morbror Gösta träffade sin Signe när de båda var väldigt unga – ingen hade fyllt tjugo.

De gifte sig, fick fem barn och massor med barnbarn. De fortsatte att tycka om varandra livet ut. Gösta blev en bit över nittio. Signe lever fortfarande.


Gösta och Signe (19 augusti 2003).

Varje Mors Dag steg Gösta upp extra tidigt – inte för att koka kaffe utan för att cykla ut i skogen till ett ställe där liljekonvaljerna blommade extra tidigt. Där plockade han en riktigt stor bukett som han uppvaktade sin Signe med.
Det blev säkert kaffe också 🙂

Talgoxar i år

29 maj

Holken bredvid ytterlampan befolkas av små talgoxar i år. Ett väldigt pipande när vi går förbi. Föräldrarna tycks ha förstått att vi inte är farliga och bryr sig inte om oss längre. I början satt de i päronträdet och väntade på att vi skulle försvinna innan de vågade sig fram till sina små.

Min fina Caisa

23 maj

Ibland händer oväntade saker. Caisa har tränat på rutan från och till mest från på sistone. Det har gått bra även om jag tvivlat på att hon riktigt förstått vad det handlar om.

Igår fick jag oväntad bekräftelse. Vi hade tränat kryp och budföring med Anna. Jag skulle byta hund och på väg mot bilen passerade vi en ruta. Caisa fick syn på  den, sprang utan kommando eller hjälp in och ställde sig i den. Det måste väl betyda att hon förstår sig på konerna.Finaste Caisa 🙂

Tomatsnattar’n i ringen

20 maj

Dagen började med att Kina åter igen stal en tomat, eller för att vara noga, en halv tomat från köksbordet. Passade på när husse o jag snodde runt och förberedde oss för Nordskånskas nationella utställning i Hässleholm.


Tomattjuven Kina poserar i skogsbrynet vid Hässleholmsgården.

Kina och Caisa är ganska olika och eftersom Caisa är utställningschampion tänkte jag att det kanske inte skulle gå så bra för Kina – men där hade jag fel. (”Ha ha”, husses kommentar). Domaren Peter Bailey från Storbritannien tyckte hon var excellent och placerade henne som etta i juniorklassen 🙂


Mr.Bailey i korrekt domarklädsel – om man kommer från utlandet. Gympadojor och T-shirt i högsommarvärme? Never!

Mest av allt uppskattade jag det lugna intresse som Kina hade för hela tillställningen och den vänliga inställningen till andra hundar.


Mem vad heter de? Jag tänkte bara på hur det skulle gå på utställningen och glömde ACD-veteranernas namn. Oartigt!

Roligt var det också att träffa ett par som var bland de första som hade Australian Cattledog i Sverige, köpta av Birgitta Östergren. Pratade med dem precis innan vi skulle in i ringen så deras namn passerade utan att mellanlanda i minnet – men vi har dem på bild 🙂


Kina var betydligt lugnare än jag var. Men allt gick bra och Kina blev ”excellent”. Puh!


”Pre Exhibiton Meditation”. 🙂

Och det bästa till sist…


Glatt återbesök i örtagården

19 maj

Kåre och jag tillbringade några timmar i Tirups örtagård utanför Lund idag. Vi hade ett presentkort att sätta sprätt på 🙂 Det gjorde vi gärna. Väldigt trevligt ställe. Hittade många roliga plantor också.

Första gången vi var där var när Kristin och Marcus gifte sig.

Paus efter en ansträngande lunch

17 maj

Caisa och husse softar på altanen. Lägg gärna märke till husses extra benstöd till Caisa. Allt för komfortens skull.

Stampat färdigt i söket?

17 maj

Länge har det känts trögt med söket. Varken Caisa eller jag har varit inspirerade. Vi kom inte vidare. När sen Caisa blindmarkerade för två veckor sen och vi började om med lösrullar var jag på väg att lägga av. Det finns ju spår också –  eller kanske inte 😉

För några veckor sen hade vi en dold figurant som dessutom var ny i gruppen. Det tog en stund för figgen att ta sig ut ur gömstället vid påviset. Caisa blev ivrig och otålig –  och skällde! Jag började fundera över att byta markeringssätt.

Jag har alltid föredragit rullmarkeringar men efter alla avstånds- och blindmarkeringar och Caisas spontana skall hos den dolda figgen kände jag mig färdig för att prova med skall. Caisa kan ju skälla 🙂 🙁

Vi testade idag. Gunilla som aldrig haft annat än skallhund lockade lätt fram skall – inte så kraftfullt men ändå. Göran tog över och efter litet tvekan skällde hon högt flera gånger. Hos Nicole blev det riktiga skall och många på rad. För varje nytt skick skällde hon bättre och bättre. Dessutom var det alldeles uppenbart att hon gillade den nya träningen. Det gjorde jag med 🙂

Caisa och jag tackar våra inspirerande figuranter. Hur skulle vi klara oss utan er?

Träning med Kalvinknattar

17 maj

Annakursen i tisdags bjöd på oväntade störningar. Hela området var ockuperat av en Kalvintävling. En massa småknattar var ute och sprang ivrigt påhejade av en entusiastisk högtalarförsedd speaker och hurrande föräldrar med ojämna mellanrum avbrutna av en startpistol. Massor av bilar och hundmotionärer fanns det också.

Tog en stund innan vi hittade varandra och kunde börja 🙂

Kina var mer intresserad av allt omkring än att gå fot. Valde till sist att bara leka med henne. Först då upptäckte hon att jag var med 🙂 och kunde släppa stojet omkring oss.

Caisa fick träna rutan, fjärren, fritt följ och bäst av allt platsliggande. Så skönt att få träna plats med hundar som man vet ligger kvar. Jag känner mig lugn vilket smittar av sig på Caisa.

Fredagsmys?

12 maj

Full storm, fredagskväll och tolv galningar beger sig till Osby BK för träningstävling. Ingen personal i vita rockar dök upp så vi genomförde vårt projekt.

GPS:en försökte få in mig på en cykelväg men så småningom hittade jag rätt på egen hand 🙂 Väl framme kom regnet 🙁  Lottning och förberedelser i stugan och regnet slutade men vinden tilltog.

Tre individuella moment plus sitt och ligg i grupp stod på programmet. Valde fritt följ, metallapportering med mullvadshög och hopp – apport.

Sitt i grupp kom först. Caisa la sig ner men blev kvar. Alltid något.

Platsliggande kom som nummer två.  Caisa låg kvar men gnällde en del. Jag stod inte på fullt avstånd. Ändå väldigt glad att hon blev liggande på nytt ställe med okända hundar och nästan direkt från bilen.

Fria följet var inledningsvis en helt ny upplevelse för Caisa. Vi började om. Det är ju det som är en av finesserna med träningstävlingar – man får en andra chans och se andra gången gjorde hon sällskap med mig hela vägen 🙂

Efter att ha varit med om att Caisa helt spårat ur på en tävling bland mullvadshögar och bland annat försökt gräva ner apportbocken i en mullvadshög valdes platsen för övningen med stor omsorg. Jag försökte pricka planens enda mullvadshög med apportbocken. Vinden tog tag i den ( inte mullvadshögen utan apporten förstås) och jag kom inte ända fram. Inga försök till nedgrävning! Gripandet kunde varit litet exaktare men annars riktigt bra.

Hoppapporten gick också bra

Kryp med aha-upplevelse

10 maj

Länge har jag försökt få Caisa att krypa lugnt, lågt och i rätt position. Hon kan krypa både fram- och baklänges. Inte är det problem med att svänga heller men tempot ökar hela tiden och ju snabbare det går desto slarvigare.

Fick tips av Anna på kursen att låta henne krypa mot mig och stoppa henne med ”ligg”. Bytte ut ligg mot stanna som hon förstod bättre. Vi testade några gånger på kursen med ganska bra resultat. Under natten landade övningen hos Caisa och på morgonen hade hon förstått och kröp lugnt över hela köksgolvet 🙂 Så enkelt egentligen!

Jag har testat många gånger med att låta henne krypa mot mig. Man ser ju mycket bättre hur hon kryper då. Det har strandat på att hon fått så bråttom att komma in i fotposition.

Återstår att flytta allt till sidan utan att något annat ändras.