Archive | december, 2012

Helt otroligt

31 Dec

Hur kan man stuka tummen när man byter lakan?

Caisa avlivar en myt – tuggar på ingen

31 Dec

070428-Sunglasses01

”Ok, det var husse som hittade på de här dumheterna, men vad gör man inte för att visa att en Australian Cattledog är beredd på det mesta…”

När vi var nyblivna ägare till Caisa, ett av de första exemplaren av cattledog i Skåne, mötte jag ofta en cockerspanielman på våra rundor i kvarteret. Han talade om för mig att det köpet skulle jag komma att ångra. En sån där best som hade förstört allt och nafsat barnen i benen hade han och hans familj också haft. Nya förskräckande historier varje gång vi möttes.

Ibland var det frun som rastade deras hund. Hon kunde också berätta och beklaga vår nyinköpta hundras. Kommer aldrig att glömma mannens min den första dagen Kina var med – två cattledogs 🙂

Liknande reaktioner blev det i början på både utställningar och tävlingar. Alla berättade om en och samma cattledog från Malmö som för många år sedan bitit allt och alla. På utställning fick jag ofta visa tänderna på Caisa. En holländare i Hässleholm stod två meter bort och konstaterade att hon hade korrekt bett – bra syn måste han ha haft.

Det mesta som berättades var säkert inte sant, men sant är att uppfödarna lagt ner mycket arbete på att både föda upp och importera hundar med stabil mentalitet. Litet tur har de väl också haft 😉

Rasklubben, Svenska Australian cattledogklubben är en av de minsta rasklubbarna i Sverige. Den har som så många andra en facebookgrupp. Denna sida skiljer sig från alla andra jag varit inne på: den har nämligen ett innehåll! Uppfödare, nya och gamla cattledogfantaster diskuterar sin ras, dess styrkor och svagheter, vad man vill och kanske kan ändra på utan att förlora hundens själ.

Självfallet är diskussiondeltagarna inte överens 🙂 Hur roligt skulle det ha varit och vilken nytta skulle det ha varit med det?

Fint besök när Pelle hälsade på

28 Dec

121228-Pelle-001

Maria med lille Pelle

Fint besök på träningen idag –  Maria med lille Pelle.
Länge sen vi sågs och första gången jag träffade underbara lilla Pelle.

I dag övade vi bland annat på Åttans frestelser som jag inte trodde var något problem för Caisa. Hon brukar lyssna på mig.

Vi började med en burk godis på ena sidan och en platt boll, också med godis, mitt emot – inga problem. Marie föreslog ett byte av leksak. Caisa är inte så intresserad av leksaker sa jag, men det var innan Marie plockade fram en liten vit mus i riktigt skinn som hon hade i fickan. Caisa blev helt uppslukad av den lilla musen. Vi fick öva många gånger innan hon kunde passera utan att falla för frestelsen.

Dags för en plan för åttans frestelser. Jag är inte längre lika säker på att vi får till det till nästa tävling. Först blir det ett besök på TEBA för inköp av en liten vit mus, egentligen avsedd för katter. Behövs nog många olika typer av frestelser för att få ner intresset och fokus tillbaka på mig. Vi får väl se vad som finns på TEBA och vad annat vi kan komma på.

Hovdala – högreklassrutan

28 Dec

Länge sen vi tränade sök. Det märktes på Kina. Hon kom inte på att hon skulle skälla på första skicket. Martina var figge vilket kan förklara att hon föredrog att hälsa på henne framför att skälla. Martina är inte så litet populär hos Kina 🙂 . Det gick bättre sen 🙂

Taktiken de senaste gångerna har varit att figgen inte belönat förrän jag kommit ut och att skicka en gång till om Kina kommer tillbaka utan att ha skällt. Andra gången minns hon och skäller. Enda sättet att få ut mig är att fortsätta skälla hos figgen. Belöning från figgen kommer när jag är framme.

Alternativet för ett snabbare skall är att figgen belönar när hon börjar skälla och successivt låter henne skälla fler gånger innan belöningen kommer. Så har vi gjort men det känns som om vi skulle ta ett steg till. Får se hur det går.

Ja,  så har vi förstås det gamla vanliga  med variation –  ibland si och ibland så 🙂

Caisa tycks ha mått bra av vilan men så är ju söket också mer befäst hos henne. Nu gäller det för mig att träna tävlingsmässigt. Sök är en teknikgren. Man måste förbereda sig för det oförutsedda. Hur lätt är det?

Idag tänkte jag en sekund för länge vilket innebar att Caisa tog ett eget initiativ. Jag såg på henne att hon hade en figge i näsan men var för sen med att tala om för henne vad hon skulle göra så då stack hon själv. Jag hade kunnat stoppa henne men det kändes inte rätt. Inte hennes fel att jag inte kan bestämma mig i tid.

Djupt och rakt har vi tränat på sen vi bytte från rulle till skall. För det mesta blir det så men jag skulle önska att det blev tydligare framåtslag. Ibland blir det mest ut och in i nästan samma spår.

 

En tomat och ett paket jäst

23 Dec

Satt vid datorn en liten 😉 stund. Hundarna började vandra runt – inte till dörren utan runt runt – båda två samtidigt. Hela deras uppenbarelser signalerade ”jag har något”.

Kallade på Kina. Ska vi byta? Jo det skulle vi. Jag fick en tomat med tandavtryck och Kina fick en foderkula.

Caisa kom och ville alldeles uppenbart också byta något  – ett paket jäst eller rättare sagt det som var kvar av det byttes mot en foderkula.

Nu är båda på jakt efter annat att bedriva byteshandel med. Jäst är ett nytt intresse. Hoppas Caisa mår bra av det. Tomaterna har fått vara i fred sen våra egenodlade tog slut men nu duger tydligen köpetomater också

Jullov :-)

21 Dec

I morgon är första dagen på jullovet. Precis som vanligt tror jag att jag ska hinna göra allt det som jag inte hunnit under hösten 😉 och i januari kommer jag väl som vanligt att undra vart ledigheten tog vägen.

Hoppas vädret kommer att tillåta litet hundträning. Har börjat titta litet på tävlingskalendern. Träningen blir så mycket mer målinriktad när man anmält sig.

Caisa ska få fler rallytävlingar – kanske Kina också. För min egen del passar rally väldigt bra. Har inte tävlat ”på riktigt” på länge. Det känns som berg att bestiga bara att våga anmäla sig till bruksprov. Rally är så opretentiöst att jag inte blir nervös. Ändå får jag tillfälle att komma underfund med hur jag ska förbereda Caisa och mig själv innan vi går in på banan.

Bara du och jag Caisa resten räknas inte 🙂

 

Fortsättningsklassen nästa

19 Dec

I fortsättningsklassen i rally slipper vi kopplet. Så skönt! De nya momenten verkar inte heller omöjliga – åtminstone inte så länge man bara läser om dem 😉

8:ans frestelser är nog det vi behöver öva mest på. Jag har visserligen haft godis som störning när vi tränat och tyvärr även tävlat. Glömmer aldrig när vi tävlade lägre klass sök och missade hoppet därför att Caisa hittade en kvarts falukorvsskiva precis framför hindret. Jag såg den i samma ögonblick som jag sa hopp. Caisa hade nog haft ögonen på den hela tiden och bara väntat på något som i hennes öron kunde tolkas som var så god.

Snö, snö och mera snö

10 Dec

Vet inte var jag ska rasta hundarna. Gillar inte att gå koppelrundor i byn. Skogen är oåtkomlig om man inte har fyrhjusdrift. Trädgården är för liten.

Minus i vädret men PLUS i protokollet

9 Dec

The Champ med vinnarfilten. Klart man är glad och stolt. Foto: Kåre Sjöholm

Rallylydnad i Hörby. Termometern visade minus 15 vid läggdags i går. Helt otänkbart att ha hundar i bilen från 7.30 till sen eftermiddag. Kina skulle anmälas senast 7.45 och Caisa 13.45. Ganska lätt val att låta Kina stå över. Listen runt bakluckan hade dessutom frusit fast och behövde tina. Tur att vi har både kupé- och motorvärmare.

Caisa visade sig vara i toppform. Jag irrade inte heller runt i spiralen. Tog dessutom alla skyltar och i rätt ordning 😉 Allt kändes riktigt bra! Resultatet blev också över förväntan – 100 poäng  – uppflyttning och klassvinst 🙂

Varför gick det då så bra i dag? Först en guldstjärna till arrangören – Hörby brukshundklubb. En lagom klurig bana och väldigt bra uppvärmningsmöjligheter för den  hund som stod på tur. Trots många klasser och deltagare flöt allt exemplariskt.

Uppvärmning är ett kapitel för sig. I ridhus finns många dofter som är oemotståndliga för en hund. Caisa tycker om att nosa.

Vi började våra förberedelser med att Caisa fick bjuda på allt hon kunde komma på. Jag var generös med både klick och god godisbelöning (leverpastej i små kuber). Sen körde vi det som vi övat mest på – att sitta rakt framför. Hon kan det utan att jag hjälper med gester men eftersom det var tävling och tillåtet med hjälper dirigerade jag. Caisa blev väldigt glad och alert – ville allt.

På väg mot starten fick hon sätta sig framför precis innan vi gick in på banan. Den positionen har vi övat och belönat så mycket att hon uppfattar sittandet framför som belönande i sig.

Förberedelserna passade inte bara Caisa utan även mig. All nervositet rann bort när jag såg hur Caisa svarade på uppvärmningen. Hon var förväntansfull som inför vanlig träning.

Vi hade roligt!

 

Ny erfarenhet

1 Dec

Träffade på en man med såg i skogen i dag. Först trodde vi att det var en julgransstöld på gång. Han såg minst sagt skum ut. Det visade sig vara en rabiat markägare som inte hade något som helst begrepp om allemansrätten. Eftersom han var beväpnad med såg försökte vi inte informera honom om den. Han viftade och bankade med sågen obekvämt nära. Knytnävarna vevade också. Väldigt glad att jag inte var ensam i skogen.