Archive | juni, 2013

Allt är inte provat i Caisas platsliggande – än

30 jun

Caisas platsliggande eller inteliggande är en lång historia. Jag har testat allt – känns det som. Nej – inte allt – jag har aldrig använt våld och skulle det vara enda vägen får det vara.

Vardagens kvarstannande i olika ställningar är inget problem. Det är bara den tävlingslika varianten på en appellplan som är svår. Jag kan utan vidare lägga eller sätta henne och hon blir kvar och är tyst medan jag förbereder rutan, lägger ut uppletandeföremål eller spår i skogen. Hon kan tyst stanna kvar medan Kina spårar eller letar föremål. Inga problem när jag kommer utom syn- eller hörhåll. Hon stannar kvar och är tyst.

Varför jag inte kommit att tänka på att använda detta i träning TILLSAMMANS med andra hundar begriper jag inte. Annika öppnade mina ögon på senaste träningen i Eslöv. Nu ska här testas!

 

Sök vid Svarte Kärr

25 jun

Lotten gav nummer ett till Kina och sex till Caisa. Småregnade på morgonen men blev sol lagom till fikat. Litet kvavt men inte för varmt för hundarna.

Kina: Lösrullen funkar perfekt. Vågar man skriva så? Ja, nu är det gjort. Kina gillar att hämta rullen och kommer ända in till mig med den. Ännu tar jag den inte ur munnen på henne utan låter henne släppa den på loss rakt ner i backen. Är inte ens säker på att jag kommer att bry mig om den detaljen så länge vi kör med den lösa rullen. Blir annorlunda med den fasta.

Skicken blev bra. Hon sprang i stort sett som jag pekade. Första på högersidan blev onödigt svårt eftersom jag inte såg snitseln där och trodde den var längre fram. Kina löste det med ett bakåtslag.

Caisa: Målet i dag var att få ut henne ordentligt djupt och gärna rakt. Min tanke var att om hon fick träff på djupet många gånger skulle hon springa djupt av bara farten även när det var tomt. Så blev det också bortsett från den gången hon vände tillbaka vid kompostburen som var tom. Hon tyckte uppenbarligen att hon var färdig när hon kollat den.

Fortfarande vill hon kolla halvdolda figuranter litet väl noga. Hon försöker krypa in till dem eller gräva fram dem. När figuranten motar bort henne ger hon sig och skäller. Vet inte om jag behöver öva speciellt på det eller om det kommer att räcka med att hon motas bort.

Upptäckte för sent att jag inte hade bra belöningsburkar i frysen. Provade med tonfisk vilket verkligen uppskattades.

 

Snart flyttar talgoxarna

23 jun

130621-talgoxe-001

Talgoxföräldrarna har kämpat med att hitta mat till sina små i ett par veckor nu. De brukar mellanlanda i päronträdet för att kolla om allt är lugnt innan de flyger in i holken som sitter under garagetaket. Lite misstänksamma är de om någon är i närheten, men i går lyckades jag fånga en av dem på bild. Tycker den ser litet sliten och ruggig ut.

Rosornas eget Törnrosaslott

22 jun

130621-rosor-012TIFF

Det är knappt så att växthuset syns längre när rosenbusken breder ut sig.

Påsen med rosfrön som inhandlades på skoj någon gång i slutet av 70-talet innehöll väldigt många frön men bara tre som grodde. De första åren såg de döende ut. Orkade knappt bestämma mig för om de klena plantorna skulle följa med när vi flyttade till Höör men eftersom de fortfarande stod i krukor fick de följa med.


Klicka på första bilden och bläddra med pilarna.

Vi flyttade i mars 1980. Plantorna fick stå kvar i sina krukor länge, inte så mycket på grund av kylan utan mer för att vår dotter föddes.

Så småningom planterades de ut i trädgården. En dog nästan genast. De övriga två förde en tillbakadragen tillvaro – den ena bakom garaget och den andra under päronträdet.

Den bakom garaget växte och en dag i juni när jag öppnade altandörren möttes jag av en ljuvlig doft och ett intensivt humlesurr. Så har det varit varje år sen dess. Nu frodas även den som växer under päronträdet. De har också spritt sig med både frön och rotskott. Växthuset ser ut som ett Törnrosaslott.

I år upptäckte vi att färgen varierar litet från vitt till rosa, en skiftar till och med litet i gult. Sorten heter Angel Rose – i varje fall stod det så på påsen.

Kan man vara för försiktig med platsträning?

20 jun

Plats i grupp med Caisa  närmast agilityhindren – planerad störning eftersom Caisa är väldigt förtjust i de stora agilityhinderna. Ingen aktivitet där när vi började men strax kom en liten tuss farande på och runt hindren. Matte hade tänkt öva agility men det tänkte inte hunden. Full fart runt Caisa. Caisa tycker inte om oartiga hundar som tränger sig på . Den här figuren följde inga hälsningsritualer – mer pang på.

 Jag pratade med Caisa medan jag sakta och lugnt gick fram till henne och matade med bitar från söndagssteken. Vilken tur att jag hade så bra godis just i dag.

Caisa låg kvar med stenkoll på hunden som lekte ”du kan inte ta mig” med sin matte.  Caisa förblev lugn trots ståhejet runt henne. Det lugnet är säkert ett resultat av umgänget med Christinas ”svärm” och lösträningsgruppen i Hörby – trevliga och språksäkra hundar. Många varma tankar till dem!

Inte blev jag glad när jag såg vad som var på väg att hända. Så mycket tid och tankar jag lagt på platsliggande. Nu efteråt känns det väldigt bra. Jag har använt mig av lekande hundar som störning både på egna hundar och på kurser men då har allt varit under full kontroll – koppel och avstånd. Så var det absolut inte här. Men det blev bra! Kraftig störning där jag fick tillfälle att verkligen belöna Caisa som klarade störningen och fick riktigt, riktigt kraftig förstärkning för sitt val att ligga kvar.

Nu undrar jag om jag varit för feg med att utmana på platsen. Har jag missat belöningsmöjligheter genom att vara så försiktig?

Spår på nytt för Kina

16 jun

I veckan har jag blivit påmind om att det finns inte bara sök utan även spår. Caisa tränade en del spår innan vi helt koncentrerade oss på söket. Kina har bara fått prova några korta hårda spår på lekplatsen här utanför och på gatukontorets parkering.

110420_Kinatracking_037-2

Det har inte blivit mycker spårträning för Kina sedan bilden togs i april 2011. Men nu är det dags igen. Söndagens spår gav henne mersmak.

Frostavallen har några stora grusplaner som passar bra till hårda spår. Dit åkte vi i dag. Inte en kotte där när vi kom men lagom till att jag lagt ut spåren kom ett par med en pincher. Glad och trevlig var den kringskuttande hunden. Ännu gladare blev han när han hittade godis och leksaker på grusplanen. Matte som fick syn på snitslarna kallade in hunden och undrade var de kunde gå eller om allt redan var förstört. Trevligt när människor visar hänsyn.

Kina hämtades ut och visades på första spåret. Nästan framme vid slutet kom några av dessa bilburna gossar som brukar sladda runt på gatorna inne i Höör. Inte alls roligt att stå med sin hund mitt på en öde grusplan med en bil snurrande runt. Jag blev glatt överraskad när den efter bara ett varv försvann.

Kina avslutade sitt första spår och fick börja på nummer två. Spåren var bara 40-50 meter. Jag ville belöna henne rejält med lek efter varje spårslut. Hon hade precis fäst vid spåret när en löparnisse kom farande. Pulkabacken bredvid grusplanen är populär bland dem som tränar kondition. Upp och ner sprang han.  Kina tröttnade efter en stund på honom och fortsatte spåra. Jag slapp till min stora lättnad att blåsa liv i mina avsomnade kunskaper i hjärt-lungräddning.

Så var det Caisas tur. Hennes spår var längre, äldre och svårare. Det började på en grusväg, fortsatte i en serpentin på tvären i den gräsbevuxna pulkabacken, där Nissen fortfarande rusade upp och ner och avslutades slutligen nere på grusplanen. Som hon spårade! Hon måste ha saknat de övningarna.

 

Två nya cert till Caisas dotter Effie

16 jun

Karin och Effie har haft en intensiv och lyckosam helg. Två utställningar  i Höganäs och Tollarp – och båda med strålande kritik. Den i Tollarp ännu bättre. Effies förbröst hade vuxit till sig under natten…

130615-Effancert-blogg

Nu återstår bara att skaffa bruksmeriterna för att få ut det svenska championatet.

Det lyste nåt orange bakom skåpen…

14 jun

Stolt orange blommar bortglömda clivian tillsammans flera amaryllisar med knopp.

Stolt blommar bortglömda clivian, här tillsammans flera amaryllisar som står i knopp.

Tänk vad man kan hitta när man letar efter en elektrisk häcksax i kallgaragets förråd. Det som lyste så vackert orange långt in i hörnet under ett fönster, var – en fullt utslagen clivia!

Den ställdes undan i höstas och hade inte fått en droppe vatten på minst sex månader. Trots det stod den där och blommade.

Inte nog med det: tre sparade amaryllislökar som fått samma hårdhänta vård hade börjat växa. Tillsammans hade de fyra stänglar med knoppar.

Caisa satsade på rally med kryp

7 jun

Rallytävling i Hörby på självaste Nationaldagen. Solen strålade men det gjorde inte resultaten. Kina gick som nummer 13 i nybörjarklassen. Varm och ofokuserad – men underhållande. Tävlar man på hemmaplan är det inte ovanligt att hundarna känner igen funktionärerna. Kina var helt övertygad om att domare och sekreterare stod  mitt på planen och bara väntade på att hon äntligen skulle komma och hälsa på dem.

130607-Caisakryp-002

Varför gå fot när man kan krypa…

Caisa debuterade i avancerad klass. Efter att ha masat runt banan i segt tempo med Kina tänkte jag gardera mig mot värmen och lät Caisa bada i ån innan det blev hennes tur. Caisa älskar att bada och hon blev så pigg – hoppade och studsade och hamnade allt som oftast inte där hon skulle vara.

Hon lugnar nog ned sig vid liggskylten tänkte jag och längtade dit. Caisa la sig snabbt som ögat. Hon var så nöjd med sig själv och jag kände hur nerverna lade sig till rätta. Uppmuntrade försiktigt med rösten och dröjde medvetet litet med att kommendera fot för att få lugnet att sjunka in. Döm om min förvåning när Caisa väljer att krypa i rasande tempo – så snyggt kryp. Många dubbelkommandon för att försöka få henne på fötter. Caisa gav mig blicken ”mig lurar du inte. Jag vet att det är kryp som gäller”. Jättelycklig var hon!

Dags att fundera och skriva ner lärdomarna från denna, trots resultaten, väldigt givande tävling. Det är som vanligt: man lär sig mest när poängen uteblir. Den här tävlingen var mycket lärorik…

Pip i holken och prassel i tujan

6 jun

Vi trodde inte vi fått några hyresgäster i år men nu piper det i holken. Än så länge vet vi inte vilka som flyttat in. Är det månne den sena våren som även försenat äggläggningen?

Lika glada är vi inte för igelkotten som bosatt sig i tujahäcken. Det är väl inte kotte i sig som vi har något emot utan snarare hundarnas intresse för det lilla djuret. Vad är det med kottar som hetsar upp hundar så makalöst?