Archive | oktober, 2013

Grannplank och björk föll för Simone

29 okt

En björk på den kommunala gräsmattan mitt emot vårt hus föll för stormen.

En björk på den kommunala gräsmattan mitt emot vårt hus föll för stormen.


Aldrig
har väl löven fallit så snabbt! Stormen Simone var effektiv. En stor björk på andra sidan gatan föll också tillsammans med grannens plank. Tror vi klarat oss helt utan skador men så har vi inga stora träd.

Inte mycket till rötter på den björken.

Inte mycket till rötter på den björken.


Bekymrade mig
mest för växthuset. Det flyttade hit tillsammans med oss 1980. Före stormen fanns en trasig ruta på sydsidan och en saknades helt på norrsidan och så ser det fortfarande ut – minnen från förra vinterns snöfall.

DSCN4319

Grannens fina plank stod inte rycken när Simone härjade.

Två spår i behagligt höstväder

27 okt

DSCN4309

Caisa verkar nöjd efter 650 meter pinnskörd.

Vädret var som skapat för spårande i dag – lagom varmt och litet fuktigt.

Kina fick ett litet spår på 300 meter. Det började på en gräsväg, fortsatte in i lövskog med många lager nedfallna löv,  ner i ett kärr, uppför en bokbacke och slutligen avslutades vid några granar.

Kinas spårträning har nästan slaviskt följt upplägget från spårboken av Lars Fält med flera. Begynnelsen var inte så spännande – korta spår på gatukontorets parkering. Men när den delen väl var avklarad och vi började komma ut i skogen blev det desto roligare. Hon går som på räls. Vinklarna i dag följde hon precis i mina fotspår. I löv och kärr är det lätt att se var man gått.

Tempot var som en rask promenad.

131027 Trekantenspår

Det norra spåret, 300 meter, blev Kinas. Det södra, 650 meter, var  Caisas.

Pinnarna i spåret är populära eller kan det vara belöningen som kommer så fort hon sitter. Det blev ingen bild på Kina. Ville inte ta ut kameran när regnat började droppa.

Caisas spår var 650 meter enligt GPS:en. Det var tänkt att börja med ett upptag på en åker men Caisa fick det i nosen redan när vi gick på vägen dit, så jag lät henne bara fortsätta. Efter åkern kom vi in i granskog, ner i kärr, upp i först granskog sen bokskog, högt gräs och slutligen granskog.

Hade jag inte spårat med Kina precis innan hade jag tyckt att det gick väldigt bra. Alla pinnarna markerades och hon var aldrig av spåret men hon sög inte fast vid det på samma sätt som Kina.

Caisa har fått en traditionell spårinlärning. Hon fick inte prova hårda spår förrän i somras någon gång. Undrar om hon kan lära om och få en säkrare teknik om vi börjar om med den nya metoden?

Underbara höst!

16 okt

131016 höstvoffs

Klicka på bilden för att se den större

Tror inte Brukshundklubben har någon klubbstuga som ligger lika vackert som Hörbys. (Jag är kanske inte alldeles objektiv.) Bakom stugan rinner en å som precis nedanför vidgar sig till en damm. Ån är bitvis lagom djup för att vattenovana hundar ska kunna plaska omkring och bekanta sig med denna farliga vätska. De djärvare kan simma i dammen förutsatt att  ingen fiskar där just då.

Bortom den stora appellplanen hittar man skog och ängar som passar till både spår, sök och uppletande, för att inte tala om sköna promenader.

131016-höstvoffs-007-2

Klicka på bilden för att se den större

Dit begav jag mig i dag med förhoppningen att få en fin höstbild till bloggen. Det blev en bild på naturen och resten som vanligt på hundarna.

Böksök

14 okt

Inget vanligt sök i dag. Vem vågar sig på sådant första dagen på älgjakten?

I stället blev det böksök. En sorts uppletande som introducerats och namngetts av Bea, en kurskompis från tävlingslydnaden.

Vi började med att gömma godis i en hög med stenar, rötter, grenar och stubbar. Hundarna fick leta. De tog god tid på sig och var väldigt noggranna. En del godbitar var riktigt svåra att få fram.

I nästa övning gömde vi många små grejer i en ny sten-stubb- grenhög. Den här gången fick hundarna apportera. Lugnt och noggrant letade de och ordentligt trötta i huvudet blev de. Det behövdes också en del grävande för att komma åt några av  föremålen.

Det hade inte varit så mycket spring under söket så benen fick sitt med långa budföringar – mycket populärt.

John Steinbeck och Alice Munroe

11 okt

Den första Nobelprisförfattare jag kände till och hade läst innan han fick sitt Nobelpris var John Steinbeck. Efter honom dröjde det så länge till nästa att jag glömt vem det var.Verkar vara ett av syftena hos Svenska Akademien att hitta författare som knappt någon hört talas om än mindre läst.

Alice Munroe tillhör inte den okända kategorin. Hon har stått på kandidatlistan länge.

Hittills har hon bara skrivit noveller. Jag är inte så förtjust i noveller – slut innan man riktigt börjat läsa. Men efter att ha läst en av hennes böcker på originalspråket som kurslitteratur har jag fortsatt att titta efter henne på biblioteket.

Kurslitteratur har tyvärr en trist benägenhet att förlora sin charm, genom tvånget man har att läsa dem, inte för sitt nöjes skull utan för att klara tentan. Munroes noveller har klarat sig undan den bieffekten.

Litet roligt att jag just nu råkar ha  Munroes senaste som kvällslektyr.

Signe T binas stora favorit

11 okt

131007-SigneVåra äppelträd växer ganska nära varandra. Trots det varierar skörden avsevärt. Alla blommade generöst i våras men bina tycks bara ha hittat till Signe Tillisch. Medan grenarna på det trädet hängde tunga av frukt stod Aroma väldigt spänstig med endast ett äpple, visserligen stort och fint men väldigt ensamt.