Archive | december, 2013

Vad är väl raketer jämfört med en rullgardin?

29 Dec

Vaknade i natt av en våldsam smäll och två hundar som stormskällde. Trodde först någon sprängt postlådan eftersom hundarna stirrade ut genom fönstret men sen såg jag att den ena rullgardin var upprullad. Det har hänt att rullgardinerna rullat upp sig själva en liten bit men aldrig hela vägen.

Upp ur sängen och ner med rullgardinen igen. Talade om för Kina att hon inte behövde försvara mig mot rullgardinen. Det blev tyst men lagom till att jag landat i sängen igen for rullgardinen upp med en om möjligt ännu värre smäll.

Repetition från hundarna. Nu vaknade husse också.

Caisa tyckte hon hade fått nog av att sova bredvid fönstret med dess odisciplinerade rullgardin gick och beredde sig plats i husses säng – stor plats.

Husse är trött i dag. Inte lätt att sova med en värmepanna utbredd över större delen av sängen.

 

Kina springer som vanligt :-)

25 Dec

Hältan efter senaste träningen eller om det var uthoppet från bilen försvann under natten.

Något lärde vi oss. Inga fler glada hopp från bilen direkt efter en stunds vila. Speciellt inga hopp där hundarna samtidigt vrider i luften för att bli först in till husse.

 

 

Rolig sökträning bland nerblåsta granar

24 Dec

Sökfolket är nog de enda som gläds åt de senaste stormarna. Alla kullfallna träd som erbjuder roliga och annorlunda gömslen. Det milda vädret i går bidrog också till att göra livet behagligare för annars frusna figuranter.

Hundarna fick verkligen använda nosen för att lokalisera figuranterna. Oftast var det inte möjligt att ta närmsta vägen till figuranten. Det gällde inte bara att lokalisera figgen utan också att hitta en väg in till henne. Det blev många snirkliga turer innan hundarna var ända framme.

Rutan var dessutom betydligt djupare än de stipulerade 50 metrarna. Mitt önskemål, eftersom Caisa inte gått så djupt som jag önskat ett tag, ville jag få möjlighet till långa skick. Det fick jag i dag. Caisa sprang verkligen ut på djupet. Sista figgen låg säkert 100 meter ut. Inga problem för Caisa men värre för mig. Jag behövde extra tid för att klättra över ett alla granar.

En av figgarna försökte Caisa gräva fram. Vi tror att det berodde på att det var så trångt i granen. Ingen plats att sitta och skälla. Grenar överallt. Resten av figuranterna behandlades respektfullt med skall på lagom avstånd.

Kina fick bara liggande figgar och bjöds dessutom på lösrulle. Inga tendenser till skallmarkering.  Några gånger tog hon den fasta rullen i stället för lösrullen. Har justerat den litet till och hoppas den sitter bra nu.

En liten undran dök upp efter att ha sett alla hundarna gå så bra i dag. Tycker hundarna det är roligare när rutan är knepig? Är det kanske så att vi tränar för enkelt? Jag vet att Caisa inte anstränger sig i andra sammanhang när hon tycker något är för enkelt. Nästa fråga blir förstås hur gör vi rutorna svårare. Inte alltid vi får hjälp av naturen själv.

Tråkigt var att  Tindra haltade när hon kom ur bilen –  inget sök för henne.

När vi kom hem haltade Kina på höger framben. Hon haltade inte i skogen efter träningen. Tror hon sträckte sig när hon hoppade ur bilen. Hon hade så väldigt bråttom in till husse.

Från rulle till skall och tillbaka till rulle

18 Dec

Caisas byte från rulle till skall är det bästa jag någonsin gjort i hennes sökträning. Caisa skäller mer än gärna och uppskattar verkligen att få skälla och belönas för det.

Jag upptäckte hur bekvämt det var för mig med skallmarkering. I min egen takt kunde jag ta mig ut till figgen utan att riskera livet i försöken att hinna med Caisa.

Bekväm som jag är försökte jag introducera samma markeringssätt hos Kina. Men Kina är en annan hund. Hon är inte så förtjust i att stå och skälla i väntan på att jag så småningom ska dyka upp. Tempot och intensiteten gick ner. Kina trivdes inte med att skälla på folk i skogen.

Bytet tillbaka till rulle gick snabbt och lätt – tyckte jag. Kina blev glad och jag med. Men på klubbmästerskapet markerade hon helt oväntat med skall igen. Jag förstod ingenting. På vår vanliga träning var hon helt fokuserad på rullen –  tills i måndags. Vi hade en ny figurant. Kina markerade exemplariskt med fasta rullen första gången och andra gången. Tredje gången skällde hon?

En massa tankar dök upp i huvudet. Satt rullen fortfarande för hårt? Var legan knepig inne i en gran? Men de senaste gångerna har skogen varit full av gömslen i liggande granar. Har jag haft för bråttom från lös till fast rulle?

Annette, den nya figuranten, som sysslat med sök  tidigare kom på att de två första gångerna hade hon suttit men den sista gången hade hon legat. På klubbmästerskapet låg båda figgarna. Har vi missat att ha figuranterna liggande? Tror Kina att hon ska skälla på liggande figgar men ta rullen på sittande?

Längtar efter att få testa teorin med liggande figgar. För säkerhets skull blir det lösrulle också. Tror det är mindre risk för skall om figgen håller fram en rulle än om hon ska ta sin egen fasta.

Mörkerspår

16 Dec

Dagens sökövningar avslutades med appellklasspår. Christel la Kinas spår. Det hann bli så mörkt att jag inte hittade startsnitseln. Lyckligtvis visste Christel var den hängde.

Upptaget blev litet tveksamt. Inte så konstigt! Kina har aldrig spårat i mörker, aldrig spårat någon annan än mig och aldrig haft en spårläggare med två hundar bakom sig i spåret. Jag var så tacksam över att Kina tog det så lugnt att jag kunde sätta ner fötterna med viss försiktighet och också ha litet tid att väja för spetsiga och torra grankvistar.

Vilken lycka när Kina satte sig vid första apporten! Första vinkeln togs rakt av utan att ringa och sen kom andra apporten med samma tydliga markering som den första. Andra vinkeln utan problem. Efter kanske 50 meter kom spåret in i dagens sökruta. Där fick hon efter ett tag litet problem att följa rätt spår. Det fanns ju en del att välja mellan. Litet hjälp att välja fick hon en gång. Vi hade ju spårläggaren bakom oss. En erfaren spårläggare som inte la sig i i onödan men hjälpte till när det behövdes. Önskar jag kände fler sådana.

Kina och rally

15 Dec

Hemma och försöker få upp värmen efter att ha tävlat rally i Kruddarehusens ridhus. Första gången för Kina i ridhus. Det blev mycket nosande. Men 77 poäng räckte till uppflyttning till fortsättningsklass.

Caisa tävlade inte i dag. Jag tycker det är för bökigt att ha hundarna i olika klasser. Två banor att memorera och två banvandringar som kan kollidera blir för mycket.

Klubbmästerskap

9 Dec

Sen Svens härjningar har vi hunnit med ett klubbmästerskap. Trevligt som vanligt och helt utan nerver. Blandat resultat för hundarna. Sökrutan liknade inte någon ruta vi tränat i. Helt öppen och egentligen bara två möjliga gömställen och en knepig vind. Ingen av hundarna har någonsin gått så dåligt. Behöver de litet träd eller annat uppstickande som riktmärken när jag skickar dem?

Kinas rulle visade sig sitta för högt upp. Åtminstone fick hon inte tag i den. Hon löste problemet med att återgå till skallmarkering 🙂 Smart tyckte jag men reglerna, som domaren hade läst,  säger att det blir en nolla när en rullhund skäller.

Caisa sprang inte som jag pekade men hittade figgarna ändå. Varför lyssna på mig när hon redan vet var figgarna är. Ska jag säga något positivt får  det bli att hon höll ett bra avstånd till figgarna och försökte inte heller gräva fram dem. Det uppskattades av både mig och figgarna. Den ene figgen hade vid något tillfälle haft en  skallhund alldeles för nära näsan.

Till min oerhörda förvåning gick Kina framförgående. Visserligen med dubbelkommando men med betyg!

Budföring är nästan en belöning i sig. Båda sprang som lyckliga galningar. Vi måste träna mer tävlingsmässigt med utställda ”funktionärer”. Caisa var ytterst nära att springa till tävlingsledaren i stället för till mig. Det misstaget sänkte betyget till en 8:a.

Vasahusrundan med tid att fundera

8 Dec

Häromdagen när det utfärdats stormvarning för Sven passade jag på att promenera hundarna tidigt för att undvika ovädret. Min vanliga runda var ockuperad av orienterare så vi fortsatte till Dansebanan och på vägen dit övergav jag min ursprungliga tanke att träna spår och framåtsändande. Vet inte vart lusten tog vägen men den var inte med mig.

Trevligt med hundar som håller koll på mig så att jag slipper ha koll på dem.

Belönade med litet lek. De gillar när jag skickar dem runt träd, upp på stubbar och stenar och som nu även att balansera på nedfallna träd.

Skönt att bara promenera och fundera. Så skönt att jag började fundera över varför jag tränar hund för tävling, när det är så trevligt att bara lufsa runt i skogen och roa sig själv och hundarna helt utan krav på prestation eller precision.