Archive | januari, 2014

Letalek i snön

29 jan

Hundarnas lycka över snön kan man inte ta miste på. Vi gick favoritturen nere vid Ringsjön. Bortsett från ett par med en liten terrier, som knappt gick runt bilen, hade vi stället alldeles för oss själva. Kina hade gärna sprungit ut på isen men jag litade inte på den – öppet vatten en bit ut.


Kina var litet nyfiken på terriern den korta stund den var där men sen var våra aktiviteter roligare. De fick leta gömda foderkulor. Björkar och ekar har många springor som kan dölja små kulor. Extra kluriga gömställen finns det nu när så många träd ligger ner efter stormarna. Det blev både balansövningar och klättrande.
Efter att ha läst om vargobservationer i Höör kändes det bra att snötäcket bara visade kaninspår.

 

 

 

Slentrian — all tränings fiende

13 jan

Hur lätt är det inte att hamna i slentrianträsket? Inte ens i söket har jag lyckats undgå det. Trots att jag alltid gör anteckningar om varje söktillfälle, har jag inte upptäckt min slappa träning förrän jag började fundera över ett problem hos en annan hund. Det fick mig att granska min egen träning.

Min självkritik (låter som en gammal vänsterromantiker) fick näring när jag hittade en del riktigt gamla anteckningar från Linustiden: Så noga vi var med alla detaljer och analyser av träningsresultaten! Så mycket roligare det var att träna på det sättet.

040420 Linus o Gunnel

Linus och jag i Fulltoftaskogen för tio år sedan. Foto: Kåre Sjöholm

Hög tid att planera och analysera mera. Jag tog upp det med dagens sökgäng och till min glädje köpte de mina idéer.

Vi började på en gång. I detalj gick vi igenom vad vi skulle göra med varje hund. Alla hade stenkoll på allt. Allt gick precis som vi planerat. Alla hundarna överträffade sig själva.

Vad gjorde vi då?

  • Vi tänkte!
  • Vi höll koll på den lilla vind som fanns.
  • Vi var noga – mycket noga med var figgarna gick ut i förhållande till gömställena.
  • Vi hade några pop-upper för raka skick,  fart och glädje.
  • Vi satsade på att få hundarna att göra framåtslag.

Inget märkvärdigt egentligen men bra resultat blev det och roligt hade både vi och hundarna – så nöjd!

 

 

 

 

 

Blötsök med svårare rutor gillas

12 jan

Lördagssöket. En alldeles ny ruta som visade sig bjuda på både väntade och oväntade svårigheter. Det fanns öppen och ganska plan mark. Det fanns branta backar med mycket vegetation och en stor ris- gren- och stockhög. Dessutom genomkorsades rutan av flera vägar. Mycket som kunde få en hund ur kurs.

Vittringen spreds i märkliga riktningar vilket betydde att hundarna verkligen fick jobba sig in till figgarna. Jag har länge misstänkt att vi inte utmanar hundarna tillräckligt. Resultatet blir därefter. Sen stormarna har alla rutor blivit svårare och hundarna har bara gått bättre och bättre. Lördagens ruta var riktigt knepig och rolig, både för folk och hundar.

Vädret kunde ha varit bättre. Det regnade mer eller mindre hela tiden. Minns inte någon vinter som det regnat så mycket.

Vildsvin på vår väg

11 jan

Lördagens sökträning bjöd på ett oönskat möte. När Caisa och jag var på väg mot sökrutan dök det upp två vildsvin vid bilarna. De var fridsamma och rultade i väg utan större brådska.

100205_vildsvin_048

Nej, det var inte snö på söket i lördags – men grisarna som vi mötte på Hovdala var av den här storleken. Foto: Kåre Sjöholm

 

Caisa var mycket intresserad men tack och lov i koppel. Tyst var hon också. Eftersom jag inte visste om fler grisar var på väg tog vi det väldigt lugnt innan vi vågade oss vidare.

Det tog en stund innan jag fick normal puls igen.

Agility mellan skurarna

10 jan

Caisa gillar agility. Det var länge sedan som vi tränade på riktigt, men i dag passade vi på när det redan stod en bana på klubben: åtta hopphinder på rad följt av däcket i rätt höjd. Vippan, A:et och bommen står alltid framme. Sen fanns det en elstängselpinne – utan tråd förstås – lätt att flytta runt för rundningsövningar. Oftast rundar vi annars bara lyktstolparna på planen.

070724_Kil_2944

Caisa, något yngre, älskar tunneln. Så snabb att kameran fångade både rumpa och nos samtidigt – nästan.

Tur för mig att Caisa minns namnen på alla hindren annars hade jag varit tvungen att springa fortare än jag kan. Hur nu det skulle ha gått till. Det var roligt att kunna stå mitt bland hindren och dirigera henne dit jag ville. Ja – kanske inte alltid dit jag ville. Stod vippan på vägen till hindret, tog hon den först. Vippan är en favorit.

En mycket nöjd och ganska trött Caisa i kväll.

 

 

 

Det är nåt gult som lyser

6 jan

På väg mot Svalöv i lördags lystes plötsligt himlen upp av ett starkt lysande sken strax före Trollenäs slott. Det var solen! Kände knappt igen den. Blev tvungen att stanna för att fotografera den.

20140104182

 

En kurs jag verkligen saknar

6 jan

2010 var vi några lyckligt lottade människor som gick Maria Venhammars utbildning till tävlingsinstruktörer. Vi blev så inspirerade att vi fortsatt träffas efter att kursen tog slut. I lördags var det dags igen. Nästan alla kom till brukshundklubbens stuga i Svalöv. Några nya hundar hade det också tillkommit.

Vi tränade hund, diskuterade hund, kurser, metod kontra resultat och mycket annat. Precis som vanligt välkomnades nya idéer.

Vad jag saknar den kursen! Skulle man kunna tänka sig en påbyggnad?

 

Måla fan på väggen

3 jan

Natten före julafton kräktes Caisa. Upp kom en lärkkotte. Inte ofta Caisa kräks. Kina blev mycket upprörd.

Sen dess har Caisa kräkts litet då och då. Aldrig mer än en gång per dygn och inte varje dygn. Dessemellan har hon varit precis som vanligt ätit med god aptit, pigg och glad. Ser för mitt inre hur en jättelik kotte ligger och tumlar runt i hennes mage. Något för stort för att komma ut på egen hand.

I går fick jag nog och ringde vår veterinär. Så lätt att måla fan på väggen när hundarna inte är sig själva. Minns hur snabbt det gick när Linus blev sjuk.

Caisa var naturligtvis pigg när vi kom dit. Bjöd veterinären på litet trix som belönades med torrfoder. Han kände och klämde på magen. Allt kändes normalt och Caisa beklagade sig inte. Troligen har kotten skavt ett litet sår i magen som sen magsaften irriterar. Nu får hon magsårsmedicin och små matportioner. Hoppas diagnosen stämmer.

Nyår – en alldeles onödig helg

1 jan

Årets sista och tristaste dag är äntligen slut. Ägnade dagen åt att förbruka ett oräkneligt antal näsdukar. Hade det inte varit nyårsafton hade jag lagt mig tidigt. Nu gällde det i stället att se till att planera rastning av hundarna så att vi inte råkade ut för vilsekomna raketer.

Varken Caisa eller Kina bryr sig om fyrverkerier men av erfarenhet vet jag att det kan ändras på några sekunder. Minns fortfarande min andra hund som fick en smällare under magen när han var drygt åtta år. Han hämtade sig aldrig. Rädslan växte och utlöstes sen av allt fler smällande ljud.

Båda hundarna sov det mesta av kvällen. När klockan var tjugo över ett och det varit lugnt en stund gick vi ut i trädgården. Då bröt helvetet ut igen. Nu från ett helt nytt ställe och alldeles för nära. Tog hundarna med in trodde jag men i dörren vände Kina. Hon var strax tillbaka igen,  hade bara varit tvungen att hämta sin boll. Puh!