Archive | september, 2014

Sök med självförvållade problem

29 sep

Upptäckte i eftermiddags att jag tappat Kinas sökhalsband i lördags någonstans på Hovdala.  Kunde inte kommit olämpligare med en tävling den 12 oktober. Hur ska jag hinna både hitta, ställa in och vänja Kina vid ett nytt halsband på så kort tid?
I dag tränade vi med lösrulle men det går ju inte på tävling

Hejdå, Lille Prinsen

13 sep

Caisas sistfödde – en liten, med betoning på liten kille – bara hälften så stor som syskonen – överraskade oss när han dök upp eller snarare ner. Caisa stod upp och något plaskade till på golvet. Det piper! Det var Egel.

Ayers Epic Blue Egel - Lille Prinsen
Även om han var liten var aptiten var god och han växte bra. Litet hjälp fick han i början för att inte bli bortknuffad av sina betydligt större syskon.
Han var en riktig kämpe med stor fallenhet för kel. Påhittig var han också. Minns när han tillsammans med en av systrarna råkade starta dammsugaren. Först stor förskräckelse, sen försiktigt närmande igen och så på knappen en gång till.
När valparna var nästan åtta veckor kom Elin och Sonja. Egel tog varje tillfälle som gavs att krypa upp i knät hos Elin. Det var Elin som döpte honom till Lille Prinsen och det är under det namnet vi minns honom.
Den första tiden hos familjen Simson fortsatte han visa prov på sin påhittighet. Det inflöt rapporter om framför allt kreativa försök att sova i husses säng. Minns särskilt berättelsen omv hur han tog sig upp genom sängbottnen.
Tiden gick. Lille Prinsen blev stor och ståtlig. Häromdagen var oturen var framme och Lille Prinsen bröt ett bakben på två ställen. Operationen tycktes först ha gått bra men komplikationer tillstötte och till slut återstod bara det svåraste beslutet av alla.
Lille Prinsen du har en alldeles egen plats i vårt hjärta.
Så outsägligt sorgligt att ditt liv skulle bli så kort. En tröst i eländet är att ditt korta liv blev ett gott liv.

Caisa – tomattjuven

12 sep

Hörde Kina upprört beklaga sig över något i morse. Caisa låg till synes oberörd i sin fåtölj. Kina pekade med hela kroppen mot Caisa. Kollade i fåtöljen och vad hittade jag där? En Black Cherry tomat! Vi hade glömt skålen med tomater på frukostbordet. Vi såg inte men Kina såg att Caisa stal en tomat.

Caisa är egentligen inte så förtjust i tomater. Hon verkade närmast lättad över att inte behöva bevaka den längre. För rättvisans skull delade jag tomaten och bjöd hundarna på var sin halva. Caisa överlät sin till Kina. Mer attraktiv än så var den inte.

Tankar om tävling

9 sep

Förra söndagens söktävling väckte många tankar hos mig både under och efter tävlingen.

Caisas reaktion när vi kom in på planen för platsliggning startade mitt funderande. Caisa gillar inte platsliggande men har efter idogt och envist tränande blivit bekväm med det när vi tränar. Nu var det tävling. Förutsättningarna var inte optimala. Jag var fruktansvärt trött efter att hostat mig igenom flera nätter. Sånt märker Caisa. När vi kommit in genom grinden till appellplanen tappade hon all attityd. Inte så att hon stack svansen mellan benen utan snarare gick luften ur henne. Hon bara stod och hängde.

Snabbt beslut att avstå från platsen. De poängen är inte värda en ledsen hund. Vi stannade kvar och tittade på både lägre- och högrehundarna. Jag frågade Caisa om hon ville ha korv och det ville hon gärna. Mitt förslag att ligga ner accepterades också.

Dags för budföring. Caisa gillar det men i dag blev hon olycklig när jag antydde att vilan var slut. Kanske trodde hon vi skulle in i en annan platsgrupp. Jag meddelade TL att vi hoppade budföringen också.

Lydnaden började med att Caisa hostade. TL noterade inte detta utan började direkt och det gjorde jag med fast jag har tjatat så på mina kursare att aldrig börja innan de känner sig färdiga och har hunden med sig.  Caisa hostade hela första sträckan och en bit efter första halten.  Vi kom aldrig i fas. Urusel linförighet!

Nu övergick jag till att tänka på hur jag skulle få mesta möjliga lärdomar med mig från denna så trista dag. Samlade ihop Caisa och mig själv. Talade om för Caisa hur mycket jag tycker om henne och hur roligt det ska bli att gå framförgående.

Framförgåendet blev roligt. Publiken hade slutat titta på oss efter linförigheten så TL ropade åt dem ”brukar man inte applådera tior?” Så då gjorde de det.

Nu hade vi hittat varandra. Caisa visade sin uppskattning genom att vifta på svansen och uppmärksamt vänta på besked från mig. Vi fick sju tior och fem nior på lydnaden.

Sen tävlingen i Hässleholm där väldigt många hundar visade varierande grad av oro vid skotten har jag undrat över om Caisa är på väg att bli skottberörd. Hennes minst sagt deppiga uppsyn före platsliggningen spädde på min oro. Ute i sökskogen visade det sig att rutan låg i närheten av en skjutbana. Det pangades en hel del. Jag sneglade mot Caisa litet då och då medan vi väntade på att vår klass skulle börja. Hon slappade mesta tiden, bara avbrutet av kortare kommentarer när någon hund kom för nära bilen.

 

 

 

 

Boll kontra lydnad

5 sep

Med två hundar blir det ibland litet si och så med träningen, åtminstone för mig som drabbas av dåligt samvete för den hund som inte får träna.

Ett tag har Kina fått leka med sin favoritboll medan jag tränat Caisa. Kina kan roa sig själv länge med en boll.

Caisa går inte på så enkla lösningar. Henne måste jag binda upp 🙁

Kinas bollek har fungerat som bra störning för Caisa.

Nu får jag hitta en ny lösning. Kina har nämligen upptäckt att lydnadsträning är roligare än att leka med en boll. I onsdags hade jag helt plötsligt två hundar i rutan och två som gick fot.

Trots att jag kastade i väg bollen vek inte Kina från vare sig rutan eller min sida.

Det känns rätt bra att träningen uppskattas mer än bollen.