Archive | december, 2014

Visdomsord från kärt barnbarn

31 Dec

Jag skriver ibland upp ord och uttalanden från barnbarnen. Idag dök en sådan liten lapp med visdomsord från Oliver upp. Han hade vid tiden för uttalandet litet eksem på ryggen. Farfar undrade om han ville ha hjälp att smörja in sin rygg. Behövs inte ” kan man klia kan man smörja”.
Vid ett annat tillfälle undrade jag vad det var för program på TV. ” Det är för barn. De pratar fjantigt”. Tala om att såga barn – TV.
Oliver igen. Kvartssamtal i skolan. Varför ska vi ha gympa? Läraren förklarar hur viktigt det är att röra på sig. Men säger Oliver Varför gör vi inte det då?
Men varför måste vi byta om? Man blir ju varken svettig eller andfådd.
Alicia ”betalica”

Släktträff med fyra Ayershundar

31 Dec

Katinka

Katinka med Baily blev min första kontakt med cattledog. Här fotade vid en gemensam spårövning den 27 oktober 2007! Sedan dess har det blivit många övningstillfällen tillsammans.

 

Alldeles för länge sen Katinka och jag träffades för att träna hund. Idag lyckades vi synka våra tider. Det blev spår och mycket prat. Hade vi inte börjat frysa hade vi nog suttit kvar i skogen än. Frös gjorde vi förstås inte förrän vi kom till fikat. Sitta stilla i nollgradig grå och fuktig dimma är kallt.

Vi la som vanligt spår åt varandra. Man kan träna mycket spår på egen hand men det är mycket roligare och lärorikare att låta hunden gå ett okänt spår med spårläggaren bakom som stöd om det skulle behövas.

Nu gäller det bara att hitta några dagar under våren då vi kan spåra. Helst vill vi ha med några fler cattledogs.  Kanske kan vi göra sällskap ut på tävling också.

Hur gick det här till?

27 Dec

Helt plötsligt var den inplastade gurkan som legat på köksbordet borta. Varken Kåre eller jag såg hur den försvann.
Kina hade sett det och bevakade Caisa intensivt. Caisa stod med huvudet under bordet. Jag kikade in och hinner precis se hur Caisa sväljer sista gurkbiten. Kvar låg bara den prydligt avplockade plastfolien.
Gurka och tomat är så mycket godare rumstempererade än kylskåpskalla men det har sitt pris när man har hundar som också gillar dessa vegetabilier.

Lite uppletandefunderingar

21 Dec

Nästa år ska Caisa för första gången få prova på uppletande på tävling. Hon älskar uppletande och jag vet många andra hundar som också gör det. Hur kan det då komma sig att så många misslyckas på tävling?

Kan det vara så att vi omedvetet väljer rutor som liknar varandra när vi tränar och tävlingsrutorna är valda av någon som tänker annorlunda? Hur ska man i så fall genomskåda sina omedvetna val och få planerad variation?

Kan det vara så att vi inte varierar föremålen tillräckligt? Kör vi allt för ofta med samma gamla plånbok eller strumpa så att hunden tror att det bara är sådan grejer som ska hämtas?

Kan det vara så att vi mestadels tränar detta ensamma och föremålen därför alltid har vår vittring?

Kan det vara så att hundar bli tveksamma när föremålet redan är nerdreglat av en tidigare hund?

Sen har vi förstås snuskvarianten där föremålen varit med så länge att jag själv skulle kunna lukta mig fram till dem. Har vi bara tränat på sådana är det inte konstigt att hundarna inte letar efter fräschare grejer.

 

Rullad och nybadad Kina

9 Dec

Strax före dagens uppletandeövning passade Kina på att rulla sig i något onämnbart och illaluktande. Jag vet faktiskt inte vad det var fast jag såg det hända. Hittade inget på marken så jag förmodar att allt satt i pälsen.
I vanliga fall försöker både hon och Caisa tränga sig in i duschen när jag är där. Så icke i dag. Det var tvärstopp. Men alternativet att låta bli fanns inte på kartan så nu är hon både nybadad och luktfri. Badrummet är också avtorkat.

Förmänskligandevarning

5 Dec

Jag har precis läst ut Per Jensens senaste bok Hunden som skäms. En underbar bok om hur fantastiska hundar är. Hur otroliga de är på att förstå sig på oss.
Caisa har förvånat mig många gånger och i dag var det dax igen att fundera över hennes påhitt, självklart påverkad av vad jag nyss läst.

Jag har hostat ett tag. Det har gått åt en del Läkerol, något som Caisa uppenbarligen noterat. Hon är ju bara hund? I eftermiddags tänkte jag sova en stund. Caisa passade förstås på att göra mig sällskap. Nästan på en gång började jag hosta. Jag önskade verkligen att jag inte glömt halstabletterna nere i köket. Funderade över om jag skulle hämta dem eller ej.
Caisa gick sin väg. Stördes väl av mitt hostande tänkte jag och tyckte synd om mig själv.
Några minuter senare kom hon tillbaka, hoppade försiktigt upp i sängen och visade att hon hade något till mig. Det var Läkerolasken som legat på köksbordet.
Vad ska man tro? Var det bara en tillfällighet att hon hämtade asken? Hon kommer allt som oftast  med diverse mer eller mindre önskade gåvor. Eller har hon verkligen kopplat ihop kedjan hosta – Läkerol – slut på hosta?

Vi som lever med hundar har länge vetat att hundar visar empati. Inget som vi berättar för hundlösa. Den självbevarelsedriften har vi och hade jag inte läst Jensens bok hade jag nog behållit den här erfarenheten för mig själv.

 

Ändrade planer

2 Dec

Tanken var att vi  skulle träna lydnad men när jag såg alla inbjudande mullvadshögar på appellplanen bytte jag inriktning. Jag rotade runt i bilen och hittade några frestelser vi använt i åttan på rallylydnaden. Egentligen är det kattleksaker. Väldigt praktiskt att de är så små att man kan ha en 8 -10 stycken i fickan.

Hundarna parkerades mitt på appellplanen medan jag gick runt och gömde de små mössen bakom mullvadshögarna och i de gräshögar som Clas Hustomte lämnat efter sig när han klippte gräset i går. Vått nyklippt ihoptovat gräs passar väldigt bra till att gömma små möss i.

Kina fick börja. Därefter tog de varannan. Både stadgeträning och konkurrens på samma gång. Effektiv och rolig träning för oss alla tre.

Mössen som låg längst bort hittades först! Allra svårast var de som låg bara 5 – 6 meter bort. Givetvis vill jag att hundarna ska springa minst 50 meter ut men de ska ju inte flyga över de grejer som ligger nära.

Vi gjorde om. Hundarna mitt på planen. Jag vandrade ut 50 – 55 meter runt dem. Inga prylar lades längre ut än 8 -9 meter, några riktigt nära men dolda av gräs.

Caisa fick börja. Hon sprang rakt ut men kopplade inte på nosen förrän efter 40 – 50 meter. Där ute letade hon länge. Så småningom närmade hon sig mig igen och hittade en mus på vägen in. Kina gjorde likadant när det blev hennes tur.

Det tog ett par skick innan de förstod att  de skulle leta hela vägen ut och in.

Avslutningsvis fick de vars två skick på linje med en apport nära och en på 50 meter. Tror vi behöver göra om det här några gånger för att inte få mer spring än nödvändigt.

Nu har vi två trötta töser.

Lilla sökgänget

2 Dec

Länge sen min lilla sökgrupp lyckades få sina tider att stämma men idag var vi faktiskt fyra stycken.

Dagens sökruta låg i Kvarröd. För första gången använde vi grusvägen som stig vilket innebar att vi kunde använda vänstersidan också. Tror rutan blev litet väl djup.

Det var nästan litet mörkt när vi började klockan ett och inte blev det ljusare. Inget som bekymrade hundarna men något som gjorde det nästan omöjligt att se snitslarna som markerade vart vi skulle skicka hundarna. Alla hundarna överträffade sig själva.

Det som gladde mig mest med både Kina och Caisa var den gnista och uthållighet de visade. Det blev många fler tomslag än jag tänkt mig. Rutan var djup och jag hade dessutom dålig koll på var figgarna låg – såg inte snitslarna i dunklet. Men båda hundarna bara jobbade och jobbade och…

När Kina och jag närmade oss slutet på rutan förstod jag att vi missat andra figgen på vänstersidan. Jag provade att skicka Kina diagonalt snett bakåt. Det blev ett mycket långt skick som lyckades. Aldrig har jag pressat Kina så mycket men det kändes att hon gillade utmaningen. Hon letade intensivt, ekonomiskt och med god fart. Börjar undra om jag tränat för enkelt med henne eller är det bara hormonerna som rättat till sig efter löpet?

Caisa startade sist. Tur att tjänstetecknet lyser klart orange annars hade jag inte sett mycket av henne. Figgarna låg omväxlande längst ut eller nära (15 – 20 meter). Caisa sökte verkligen av ordentligt- det tog mer tid än jag är van vid. Lyckades med nöd och näppe avhålla mig från att kalla.

En tjuvstart blev det och några flying.