Archive | mars, 2015

Hund eller kalv?

31 mar

Spårade med Kina vid Prästamöllan. Första gången spåret gick över en för dagen strid bäck eller snarare å med stenar att balansera på för att slippa få vatten i  kängorna.

Svårt tyckte Kina när spåret bara försvann. Hon letade och snurrade runt länge tills hon kände vittring från första övergångsstenen. Sen gick det litet väl fort för min smak. Vatten i  kängorna!

Ån var ändå inte den största svårigheten. Det var det spirande gröna gräset på andra sidan. Gräs är gott tycker Kina. De första gröna stråna efter vintern är helt oemotståndliga.

Nu vet både Kina och jag att det går att både spåra och beta samtidigt.

Kringelikrok spår

29 mar

Efter sökträningen blev det spår tillsammans med Karin och Effie.  Även om man kan lägga spår själv så är det så mycket roligare med andras spår. Dessutom blir väntan trevligare med sällskap. Idag fick vi sällskap av Martina också.

Länge sen jag såg Effie spåra. Hon hade blivit säkrare både i att följa spåret i kärnan och att markera apporterna. Roligt att se. Ingen aning om hur gammalt spåret blev. Tiden går fort när man pratar under väntetiden.

Kina som är i höglöp och allmänt hormonpåverkad samlade ändå ihop sig och spårade både noggrant och fokuserat. Apporterna är hon väldigt förtjust i. Alla markerades tydligt. Jag försöker vara snabb med klickern för att hon inte ska apportera dem. Med sittmarkeringar förblir apporterna utan tuggmärken.

Snitslad stig utmanar

29 mar

Ingen upptrampad stig i dag! Tänk att det kan vara så mycket svårare att följa och skicka från en snitslad stig än en naturstig!

Dagens ruta var full av bra gömställen, klippskrevor, djupa gropar och dessutom bitvis rejält kuperad. På ena sidan stack urberget brant upp ur marken men med bra fart och klor som greppade, tog sig Caisa upp över kanten.

Det blev många riktigt djupa slag, några litet för djupa. Fast jag bestämt mig för att aldrig mer vissla på Caisa gjorde jag det en gång i dag när jag tyckte hon varit ute väl länge. Hon kom som ett skott och ville genast över på andra sidan. Både hon och jag behöver träna mer flying när det är en snitslad stig.

Martina tipsade om hur man undviker att hunden viker av för tidigt vid backar. Det ska vi testa nästa gång terrängen ser ut så.

En lyckad och lärorik dag i som vanligt trevligt sällskap

 

 

Spårglädje

26 mar

Gårdagens lyckade spår lockade till fortsättning i dag. Nu ville jag ha ett hårt spår. Orupssjukhusets parkering brukar inte vara full. Det var den inte i dag heller. Enstaka bilar närmast sjukhuset sen tomt.

Jag la ett u-spår med extra vinklar. Vinklarna kom tätt. Raksträckorna följde parkeringslinjerna. Där det saknades linjer snitslade jag med små små leversnittar.

Så satte jag mig i bilen med Bodil Malmsten. Ja, inte hon personligen utan Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig. Hur kommer man på en sådan titel? Lockar till läsning. Efter femtio sidor var det dags för påsläpp. Vad ser jag när jag tittar upp från boken? Jo, en karl med med två lösa hundar travande över hela parkeringen.

Fanns det någon mening med att ens försöka? Jo, jag ville ha slutapporten om den nu fanns kvar.

Tog ut Kina, gick fram till startpunkten, väntade på att hon skulle doppa ner nosen. Jag behövde inte vänta länge, sakta men väldigt säkert sniffade hon sig framåt. Litet snurrande i första vinkeln men sen inga problem. Mina leversnitslar var förstås borta men det gick bra utan också. Stor glädje hos både Kina och mig när vi kom fram till slutapporten – den senaste favvisbollen.

 

Bra dag i Fulltofta

24 mar

Tisdagar är sökdagar men ibland blir det litet mer än bara sök.

Kina löper och fick stå över söket. I stället fick hon ett spår av Christel. Vilken skillnad det blir när någon annan än jag lägger spåret! Lagom tempo, noggrann och fokuserad. Litet problem när vi passerade ridstigen med massor med hästskit men hon löste det också.

Framåtsändande med komplikationer

24 mar

Helt plötsligt gör Caisa en helt ny variant av framåtsändande.  I brist på riktiga figuranter har vi tränat mycket med koner. Nu har hon fått för sig att hon ska runda konerna! Vad gör man? Ja, inte gör man om på samma sätt.

Caisa fick leta grejer på fältet med det höga gräset medan jag funderade.

Konerna samlades in och musmattan plockades fram. Skickade henne först på ganska kort avstånd framåt –  mattan. Klickade när hon satte första tassen på mattan och innan hon vände sig mot mig. Vi ökade avståndet några gånger sen kommenderade jag före strax innan hon nådde mattan. Litet förvirrat snurr första gången men sen fortsatte hon framåt i företempo. Det funkade men jag vågade inte testa med konerna. Hoppas att det fungerar med människor.

 

Högre klass norr om Dagstorpssjön

17 mar

Isande kall vind och knappt några plusgrader. Fy katten vad vi frös! Ja, inte hundarna förstås.

Rolig och omväxlande sökruta med backar som sög musten ur benen på mig men inte på Caisa. Alla figgarna med in, bra skallmarkeringar, några något grunda slag på motvindssidan  Tur att två av figgarna låg där. Figuranterna slapp både slick och puss. Betyget 8.5 och 9.

Uppletanderutan var rejält brant. Första apporten låg längst upp. Caisa sicksackade upp för backen och tog apporten på första försöket. Känns alltid skönt med träff på första försöket. Sen tappade mina frusna fingrar apporten på marken när jag skulle ta emot den. Onödigt men fingrarna var så kalla att jag inte fick grepp om föremålet. Det kostade en halv poäng hos den ene domaren.

På tre slag vara alla föremålen inne! Betyget blev 10 och 9½.

Lydnaden skulle vara i Lomma. Där har jag tävlat en gång förut och var helt säker på att hitta dit utan GPS. Det hade jag säkert gjort om inte vägen varit avstängd. Efter att ha gjort Lomma – ingen höjdare – ringde jag till klubben för guidning.

Vi kom dit fyra minuter före platsliggningen. Den hade jag ändå tänkt hoppa över men var nog ändå litet stressad och ofokuserad när vi skulle in på planen som nummer två. Caisa och jag fann inte varandra förrän det var dags att hoppa. Vi nollade kryp, skall och ställandet under inkallning. Ställandet kan jag förstå. Tror inte hon hörde mig i motvinden. Kanske ska jag byta från ”stå” till handtecken. Framåtsändandet som strulat på sistone gav oväntat två 6:or

Totalpoängen landade på 396 poäng, godkänd, en tredjeplats bland sex startande och mycket att fundera över.

Tycker så mycket om min Caisa!