Archive | 15 november, 2015

Golfspelare i uppletanderutan

15 Nov

Orups idrottsplats är ett trivsamt ställe att träna hund på. Inte alltid vi är ensamma där men det brukar finnas plats till både oss, en golfspelande äldre herre och några modellflygare. Fotbollsspelare har jag aldrig stött på.

I det nästan vårlika vädret passade jag på att göra en uppletanderuta 50 x 50 med extra små föremål som doldes väl av det ganska korta gräset. Lagom tills att jag tog ut Caisa ur bilen dök golfspelaren upp. Vi brukar hålla oss i var sin ände av gräsmattan men i dag travade han ut mitt på planen och mitt i min ruta.

Caisa var jättesugen på att leta grejer. Jag funderade en kort stund innan jag skickade ut henne bakom golfspelaren. Caisa är bra på inkallning så jag var säker på att få in henne om golfaren skulle börja veva farligt. Båda två uppförde sig som om de var ensamma på planen. Caisa hämtade in sina sex föremål och golfmannen slog i väg sina bollar.

 

 

Nu måste jag snart bestämma mig

15 Nov

151115 Target-1

Kina frysmarkerar.

Ska jag låta Caisa fortsätta markera som tidigare eller ska vi byta till  SWDI:s metoder?

Nu måste jag snart bestämma hur jag vill ha det. Markeringarna som vi lärde oss av Jens från SWDI är både roliga och tydliga. Hunden lägger sig i spårriktningen och frysmarkerar föremålet. Detta kan man träna var som helst och sen flytta över till spåret. Jättebra!

Caisas och mitt gamla sätt är också tydligt  och och lätt att lära in. Caisa och även Kina har en som det verkar en medfödd benägenhet att sätta sig och ”peka”när de vill påkalla uppmärksamhet. Detta har jag nyttjat i spårandet med Caisa. Hon sätter sig vid apporten. Jag kommer fram och ber henne visa vilket hon gör med en frysmarkering på pinnen.

Plus och minus med de olika markeringarna.

Apporterna i spåret är träpinnar som åtminstone i de lägre klasserna ser likadana ut som i vittringen i lydnadsklasserna. Tänk om jag får lust att prova på lydnad! Får jag inte problem med att hunden ska apportera pinnar som tidigare skulle frysmarkeras liggande?

Med Jens metod befinner sig hunden alltid i spårets riktning. Så är det inte med Caisas egenvalda markering. Hon vänder sig alltid mot mig. Vet inte om det rent praktiskt innebär så mycket för det fortsatta spårandet. Jag kan inte minnas att hon någon gång haft svårt att gå vidare i rätt riktning.

Jensmarkeringarna tilltalar mig som förberedelse för spårupptaget. Jag ska ju inte peka ut spårriktningen för hunden då risken är uppenbar att jag, som inte känner någon vittring styr min hund fel. Jag får också en oönskad förväntan på hjälp i spårandet. En förväntan jag inte kan leva upp till.

Inleder vi varje spår med att hunden först får frysmarkera en apport före spårstarten väcker jag en förväntan på att det ska finnas ett spår i närheten och hunden tar på eget initiativ upp det spår som ligger och väntar utan min inblandning.

Sen är det förstås alltid lockande att prova något nytt!