Archive | februari, 2016

Caisas dotter Effie blir allt valprundare – snart är det dags

28 feb

160228 effiecollage

Oj så rund och go Effie har blivit. Men så väntar också en hel radda valpar på att se dagens ljus!

Effies mage är världens goaste, jättstor och spänd som ett trummskinn över det värdefullaste av allt: en hel skara cattledogvalpar som snart ska se världens ljus.

I dag, söndag, hälsade vi på hemma hos Karin och Effie. Och efter att ha beundrat Effans mage konstaterade vi att det är tur att det bara är en vecka kvar tills valparna kommer ut. Effie är så rund om magen. Litet stillsammare är hon också. Hon flyger inte ner för trappan och möter oss men glad att se oss blev hon och vi henne. Precis som vanligt ville hon bli klappad på magen. Vem kan motstå en sådan önskan? Absolut ingen!

Tomaten Tigrella på väg upp

22 feb

160222 Tomatplanta-1

I fredags sådde jag tomatfrön – olika sorter. I dag tittade de första upp ur jorden. Tigrella heter sorten. På fröpåsen stod sista sådag september 2012 men tomatfrön står sig länge.

Nu väntar jag på Russian Black ock Black Cherry. De blir inte svarta bara litet mörkare än vanliga röda. Viktigast är ändå smaken.

Får se om de gamla chilifröna också gror.

Lydnad i Agilityfabriken

19 feb

Träningssällskapet fick litet strul på vägen, vilket innebar att Kina och jag hade hela hallen för oss själva i 40 minuter. Agilityhindren stod framdukade så det var bara att testa. Tunnlarna var jätteroliga. Det var balansen också fast jag råkade snubbla och mer eller mindre välte ner Kina.

Kina har provat på slalom mellan mina ben. Nu blev det riktig slalom. Synd jag inte hinner med i hennes tempo. Det hade varit roligt med agility.

Bekvämt med lydnadsträning inomhus. Inte en massa tjocka vinterkläder som skymmer sikten och inga klumpiga kängor. Spegeln är ett superbra hjälpmedel för att kolla positionen när man tittar rakt fram.

Vad ska vi nu lägga energi på? Stadga och position. Vi har tränat en del framförgående på sistone, vilket fått till följd att Kina tror att varje gång kopplet kommer på så ska hon gå före – inte så bra för positionen i linförigheten. Vi får träna fot med koppel och långa sitt.

Krypet behöver också mer stadga och rytm. Kina blir litet för ivrig och vill så mycket. När hon är trött blir det riktigt snyggt även utan hjälper. Så var det med Caisa också minns jag nu.

 

Hästängskroken, Gäddängen och dogtrack

16 feb

160215 Kinalook

Kina spanar på sjungande svanar.

Länge trodde jag att min gamla omoderna telefon skulle tjäna mig livet ut. Jag hade fel. Nu kämpar jag med att lära den nya som  har många helt onödiga finesser men som jag känner mig tvungen att testa – åtminstone några.
Dogtrack stod överst på listan. Ett spår i bokskogen vid Hästängskroken spelades in. Det gick lätt och bra men att sen föra över det till datorn har jag inte fått till än.
Efter Hästäng blev det promenad vid Gäddängen med test av min nya Samsung Galaxy S5 Neo. Vet inte hur många gånger jag fotat Ringsjön men den tål att förevigas igen.

160215 Svansjkön
Provade att filma sångsvanarna som var våraktiva med sin sång om man nu kan benämna deras trumpetande så. Hann precis klicka på videosymbolen när de blev knäpptysta. Tysta förblev de ända tills jag stängde av.
Kina var mycket intresserad av dem. Tur för oss att de var så långt borta. Svanar kan vara argsinta.
Vädret var underbart och vi hade hela Gäddängen för oss själva – inga kor, människor eller ”snälla” hundar som bara vill hälsa.

Effie väntar smått

9 feb

_SJO3635-Edit

Effie, Kinas syster, väntar valpar. Ultraljudet visar minst fem – sex små figurer. Spännande!

Läs gärna mer om Effie och hennes valpar på Gwoxiken – Effies egen blogg och hemsida.

Störiga kråkor

1 feb

Snön är borta och efter ett långt uppehåll fick Kina äntligen spåra. Ängarna vid Orups idrottsplats  tillhör inte de lättaste att lägga spår på om man vill minnas hur man gått och det vill man ju. Inte finns det någon möjlighet att snitsla heller – bara gräs.

En stor kråkflock ägnade sig högljutt åt något för kråkor intressant. Störningar ska man ta vara på när de bjuds. Följaktligen la jag spåret rakt genom flocken som skränande lyfte. Belöning till Kina när hon passerat kråkstället tänkte jag skulle vara en snusburk med korv.

Jag var mycket noga med var jag gick och var jag la burken. Det var kraftig sidovind på den sträckan och jag var beredd på att om så behövdes ha kort lina.

Spännande att se hur Kina skulle klara kråkorna. Hon följde spåret i kärnan. Vi passerad kråkstället men utan att Kina markerade apporten. Inte heller jag upptäckte den. Vi hämtar den på uppletande när vi spårat färdigt tänkte jag.

Den var borta! Jag hittade platsen jag lagt den på – ingenting där. Kråkorna hade hittat den. Tyckte det lät som att de hånskrattade men det är väl att förmänskliga.