Lita på hunden! Hur många gånger har jag inte hört det – och sagt det?

26 jun

Vi spårade för några dagar sen. Ja – Kina spårade, jag var mer till besvär. Om gps:en visade rätt var var spåret 1070meter. Det gick omväxlande på grusväg, i torra boklöv, över nyslagen äng  och korsade eller följde en Skåneleden på flera ställen och många gärdsgårdar.
Vid en av alla dessa hittade jag en härva med gammal, rostig och fastvuxen taggtråd.

Vad gör man? Jo plockar sten från gärdsgården och döljer taggtråden. Kina är spårnoga men för att förvissa mig om att hon skulle gå över på det ofarliga stället la jag en apport strax före och en efter.

Snyggt upptag av Kina. Tempot kändes bra. Apporter markerades och belönades.

Vid den tredje eller om det var den fjärde gärdsgården trodde jag vi var vid taggtråden. Kina ser inte ut att känna någon apport och vill fortsätta över. Jag hejdar henne helt övertygad om att hon vill gå över på fel ställe. Jag spanar efter ”min” övergång men ser varken den eller taggtråden – ingen apport heller. Inser för sent att det inte är taggtrådspassagen. Försiktigt släpper jag ut Kina igen och hon fortsätter som på räls – min fina Kina.

Nästa gärde markerar hon apporten före taggtråden sniffar mycket på stenarna jag flyttat runt och markerar sen apporten på andra sidan. Lita på hunden var det!

Planen för dagens spår var egentligen att se hur lång tid hon behöver på 1000 meter. Det vet jag fortfarande inte. Ingen aning om hur lång tid taggtrådsstrulet tog.

Men så nöjd med tösen. Alla nio apporterna med hem och inga avbrott för att äta gräs på ängen.

 

Comments are closed.