Archive | juli, 2016

Den underskattade förmågan att kunna ha tråkigt

17 jul

20160715_095843

Strategiplanering inför dagens övningar i konsten att ha tråkigt.

I fredags träffades delar av ”hjärngänget” – Maria Venhammars första grupp av tävlingsinstruktörer. Vi trivdes så bra med både kursen och varandra att vi har fortsatt att träffas, träna och så klart prata hund under de drygt fem år som gått sedan vi blev färdiga tävlingsinstruktörer.

Problemlösning är ett av våra stora intressen. Även om man har världens smartaste ras, eller kanske just därför, kan man stöta på svårigheter någon gång. Kina tycker exempelvis inte om att vara sysslolös. Det demonstrerar hon genom att gnissla och gläfsa på platsliggningen. Bea är vår expert på retrieverträning. Där är ljud en dödssynd, något man tränar från första dagen med den nya valpen.

Nu är Kina inte valp så vad gör man då? Först tar man reda på varför hon väsnas. I Kinas fall är det uppenbart. Hon protesterar mot att ha tråkigt.
Vad gör man då åt det: Man tränar så klart på att ha tråkigt, inte bara i platsliggningen utan så snart man hittar ett tillfälle till det, och tillfällena står på kö när man bara blivit medveten om problemet.
Hur övade vi då?
Ingen respons på oljudet. Inte titta, bara stå still, inte göra något överhuvudtaget, prata med grannen (Bea) som tittar och talar om när det är läge att belöna. Det inträffar när Kina inte bara tystnat utan också med kroppen visar att hon gett upp försöken att få igång mig. Hon hade tränat mig framgångsrikt på att ”roa” henne.

20160715_111656

Praktisk tråkträning för Kinas del. Mål: att hon ska hålla tyst!

Visst låter det lätt? Det var mycket lättare för Kina än för mig. Viktigast av allt är det fungerar! Vi testade det i dag igen på hemmaklubben och det fungerade där också. Jag tror att jag kommer att få en tyst hund med 10:or på platsen.

Variation, variation och variation

3 jul

Godis är och har alltid varit den bästa belöningen för mina hundar. Godis med variation, inte bara att stoppa godbiten i halsen på hunden.  Kanske är jag inte så flexibel  som jag inbillar mig men det ska jag fundera över en annan dag. Just nu tänker jag på att få lek med bollar att bli lika uppskattat som godis. En utmaning eftersom Kina alltid väljer godis när hon får bestämma.

Tre bollar är införskaffade – en tuggig, en oberäknelig studshistoria och en alldeles vanlig som går bra att kasta långt. Första steget var att leka utan att för den skull förvandla Kina till en bollidiot – har haft en sådan.  Kina kunde behålla bollen om hon ville men då upphörde förstås leken. Tog inte många gånger innan hon föredrog att komma med bollen och lämna den i min hand. Lätt som en plätt och roligt!

Nästa steg råkade bli att leken inte fortsatte om inte Kina intog utgångsställning utan kommando. Ibland kastade jag bollen på en gång, ibland väntade jag och ibland gick vi fot och bollen flög i väg när kontakt och position var optimala.
Det finns mycket man kan göra med bollar och jag har verkligen ansträngt mig för att variera leken och att inte hamna i mönster. Ändå hamnade vi där – i mönster. Kina gick alldeles underbart i tre riktningar men sackade mer och mer i den fjärde. I den fjärde riktningen ligger växthuset.  Jag ville så klart inte att vare sig Kina eller bollen skulle fara genom glaset och undvek utan att tänka mig för att kasta mot växthuset. Det behövdes inte många gånger förrän Kina förstått att bollen aldrig kastas mot växthuset. Klok som hon är saktade hon ner i väntan på att bollen skulle gå hennes väg.

Vad gör vi nu? Säljer växthuset – nä nä inte att tänka på men jag gillar att träna i trädgården. Träningstiden blir kort men optimal. Lätt att sluta i tid. Känner aldrig att jag borde nyttja tiden bättre som  jag ibland gör när jag åker till klubben. Vi slutar alltid medan det fortfarande är roligt och Kina fortfarande vill mer och är mottaglig för att lära. Medan jag funderar på detta tränar vi annat men fortfarande med bollbelöning.