
Trodde aldrig att någon skog skulle kunna konkurrera med Fulltofta, men Hovdala tar en allt större plats i mitt hjärta. Idag var sökgruppen på ett helt nytt ställe; behagligt kuperad bokskog på ena sidan vägen och litet stökigare på andra sidan med bland annat ganska tät björksly.
Björkslyet var litet mystiskt. Ingen av hundarna ville egentligen gå in i det. Vi misstänkte att det kanske fanns något där. Det kom underliga ljud därifrån.
Allt fungerade precis som jag hoppats med Kina. Det blev inga skall utan bara rullmarkering. Ett litet skallpip vid påviset när vi kom fram till första figgen, annars tyst. Figgarna belönade när Kina kom på påviset och sen med hög frekvens när hon satt eller låg. Vi tog god tid på oss. Kinas svans viftade i rekordfart medan jag inte gjorde någonting.
På slysidan blev det en del stopp. Hon fick själv komma fram till om hon skulle fortsätta leta eller komma in till mig. De flesta gångerna valde hon att leta vidare. Nästa gång ska vi testa Emmas idé om att figgen smyger i väg efter påviset. Mer om det när vi provat.
Caisas nästa tävling blir troligen inte förrän nästa år. Eftersom jag tänker strunta i platsen måste vi bli säkra på resten av lydnaden, framför allt framåtsändandet. Detta ger oss stor frihet i sökträningen. Vi kan plocka ut detaljer att öva på i lugn och ro. I dag valde vi att fila på markeringarna. Hon har slutat att vara överdrivet kärvänlig mot figgarna och har bra fokus på dem men det skadar inte att befästa det bättre.
Tanken i dag var att hon skulle springa ut, belönas för att hon håller avståndet när hon skäller och har fokus på figgen. Därefter skulle figgen bli passiv och Caisa skulle återvända till stigen. Det var bara det att Caisa slutade inte att skälla. Maggan som var första figge gick till sist sin väg och först då kom Caisa tillbaka. Jag provade att kalla på Caisa när hon skällt länge men det hörde hon förstås inte när hon samtidigt skällde.
Riktigt bra markeringar blev det förstås men den ursprungliga planen fick revideras och jag fick springa ut på påvis. Caisa fortsatte ändå att ha bra fokus på figgen så resultatet blev det önskade även om metoden blev annorlunda än jag tänkt.
Så nöjd med dagen som avslutades med en trevlig fikastund. Aldrig smakar kaffet så gott som tillsammans med sökgänget i skogen.
Kommentarer