dogblog.cattledogs.se

Hela långa sommaren har stranden längs Ringsjön varit upptagen av antingen kor eller turister. Jag uppskattar varken kor eller turister.

I veckan upptäckte jag att störningarna var borta. Vi hade äntligen stället helt för oss själva – hundarna och jag.

Vädret var grått men ljumt när vi kom, men efter en stund gjorde solen oss sällskap och jag blev tvungen att fotografera himlen för att ha den som minne när novembermörkret har lagt sig.

Hundarna plaskade längs strandkanten, gnagde bark av en sönderblåst ek och spanade på mängder av sångsvanar. Jag njöt av att se hundarna springa i frihet.

Innan vi var färdiga hann solen sakta slutligen sänkta sig över den underbara Ringsjön.

Trodde aldrig att någon skog skulle kunna konkurrera med Fulltofta, men Hovdala tar en allt större plats i mitt hjärta. Idag var sökgruppen på ett helt nytt ställe; behagligt kuperad bokskog på ena sidan vägen och litet stökigare på andra sidan med bland annat ganska tät björksly.

Björkslyet var litet mystiskt. Ingen av hundarna ville egentligen gå in i det. Vi misstänkte att det kanske fanns något där. Det kom underliga ljud därifrån.

Allt fungerade precis som jag hoppats med Kina. Det blev inga skall utan bara rullmarkering. Ett litet skallpip vid påviset när vi kom fram till första figgen, annars tyst. Figgarna belönade när Kina kom på påviset och sen med hög frekvens när hon satt eller låg. Vi tog god tid på oss. Kinas svans viftade i rekordfart medan jag inte gjorde någonting.

På slysidan blev det en del stopp. Hon fick själv komma fram till om hon skulle fortsätta leta eller komma in till mig. De flesta gångerna  valde hon att leta vidare. Nästa gång ska vi testa Emmas idé om att figgen smyger i väg efter påviset. Mer om det när vi provat.

Caisas nästa tävling blir troligen inte förrän nästa år. Eftersom jag tänker strunta i platsen måste vi bli säkra på resten av lydnaden, framför allt framåtsändandet. Detta ger oss stor frihet i sökträningen. Vi kan plocka ut detaljer att öva på i lugn och ro. I dag valde vi att fila på markeringarna. Hon har slutat att vara överdrivet kärvänlig mot figgarna och har bra fokus på dem men det skadar inte att befästa det bättre.

Tanken i dag var att hon skulle springa ut, belönas för att hon håller avståndet när hon skäller och har fokus på figgen. Därefter skulle figgen bli passiv och Caisa skulle återvända till stigen. Det var bara det att Caisa slutade inte att skälla. Maggan som var första figge gick till sist sin väg och först då kom Caisa tillbaka. Jag provade att kalla på Caisa när hon skällt länge men det hörde hon förstås inte när hon samtidigt skällde.

Riktigt bra markeringar blev det förstås men den ursprungliga planen fick revideras och jag fick springa ut på påvis. Caisa fortsatte ändå att ha bra fokus på figgen så resultatet blev det önskade även om metoden blev annorlunda än jag tänkt.

Så nöjd med dagen som avslutades med en trevlig fikastund. Aldrig smakar kaffet så gott som tillsammans med sökgänget i skogen.

En björk på den kommunala gräsmattan mitt emot vårt hus föll för stormen.

Aldrig har väl löven fallit så snabbt! Stormen Simone var effektiv. En stor björk på andra sidan gatan föll också tillsammans med grannens plank. Tror vi klarat oss helt utan skador men så har vi inga stora träd.

Inte mycket till rötter på den björken.

Bekymrade mig mest för växthuset. Det flyttade hit tillsammans med oss 1980. Före stormen fanns en trasig ruta på sydsidan och en saknades helt på norrsidan och så ser det fortfarande ut – minnen från förra vinterns snöfall.

Grannens fina plank stod inte rycken när Simone härjade.

Klicka på bilden för att se den större

Tror inte Brukshundklubben har någon klubbstuga som ligger lika vackert som Hörbys. (Jag är kanske inte alldeles objektiv.) Bakom stugan rinner en å som precis nedanför vidgar sig till en damm. Ån är bitvis lagom djup för att vattenovana hundar ska kunna plaska omkring och bekanta sig med denna farliga vätska. De djärvare kan simma i dammen förutsatt att  ingen fiskar där just då.

Bortom den stora appellplanen hittar man skog och ängar som passar till både spår, sök och uppletande, för att inte tala om sköna promenader.

Klicka på bilden för att se den större

Dit begav jag mig i dag med förhoppningen att få en fin höstbild till bloggen. Det blev en bild på naturen och resten som vanligt på hundarna.