dogblog.cattledogs.se

Jakttorn, stegar, kojor och stugor i stort antal inspekterades och testades vid onsdagens skogspromenad med barnbarnen Oliver och Nellie. En koja låst med kodlås var förstås en oemotståndlig utmaning som trots deras tappra försök förblev låst.

Mest spännande var nog en liten jaktstuga som stod olåst. Mjölken i skåpet luktade inte gott. Bestick och porslin var minst sagt smutsiga.

Nellie hittade en sopborste som hon gärna hade använt. Oliver och jag avrådde. Oliver hittade en såg men vidare tester stoppades av säkerhetsskäl.

Järnspisen var spännande. Oliver hade sett en liknande tidigare men för Nellie var den ny. Många undringar om hur eldning och matlagning fungerat.

Stora nedblåsta träd är alltid lika spännande både att klättra i, balansera på och undersöka. Det stora risiga hygget som jag brukar gå runt gav upphov till förtjusta rop från båda barnen.

Den gångna helgen passade jag och hundarna på att ta favoritrundan längs Ringsjön. Vädret var ruggigt när vi kom dit. Det gillar vi för då får vi vara ensamma om stället. När vi gått halva rundan kom solen. Det gillade vi också.

Nästan all is var borta och jag vågade låta hundarna springa fritt. Så länge den svaga isen fanns kvar vågade jag inte riskera att de sprang ut på den. Båda uppskattade friheten och det öppna vattnet. Litet is som hade samlats  i några vikar glittrade som kristaller i solskenet.

Plötsligt la sig ett märkligt dis över allt. Det hände under den korta stund som det tog mig att ta en bild och sen flytta kameran från ögat. Jag trodde först något hänt med mina ögon. Solen såg jättestor ut.

Caisa har sedan hon var mycket liten tyckt om att klättra och balansera på allt från staket till träd, stenar och stubbar. Kina är inte lika välbalanserad. Mer än en gång har jag fått hjärtat i halsgropen när hon följt efter på Caisas äventyrligheter.

I dag var det dags igen. Caisa upptäckte ett träd som lutade ut över sjön. Glatt travade hon långt ut och högt upp. Kina följde aningslöst efter.  I viken nedanför låg vass is. Det gick  bra. Båda vände tillbaka utan att tappa balansen. Tack och lov!

Solen lyste och lockade mig ut i skogen trots förkylning och äckelhosta. Ångrar mig inte. Det går bra att promenera långsamt även om man inte är riktigt pigg.

Kina var desto alertare. Skogen var ny och spännande efter stormen.  Hennes pingla är på avvägar. Är övertygad om att så fort jag köpt en ny dyker den upp.

Caisa som fortfarande är skendräktig går inte långt i från mig.

Stammar som pelare i sent eftermiddagsljus.

Caisa har hittat ännu en träd att balansera på.

Kina letar apporter.

En liggande gran utgör inget hinder för Kina.

En fantastisk färg på lärkens barr.

Lärkens barr lyser som höstbloss mot himlen.

Lärkkottar finns det gott om.

Kina spanar medan Caisa undrar vad matte håller på med.

Vackra dagar som dessutom är lediga dagar går vi aldrig på stigar eller vägar – för många lösa hundar som folk inte har koll på. Misseröd bjuder på många och varierade möjligheter i obanad terräng.

Kameran var med och då ser man mer än annars. Har aldrig tidigare tänkt på att lärken blir så gyllengul precis innan den tappar barren. Marken under de stora träden var helt täckta av gula lysande barr. De små kottarna är också näpna.

För att roa hundarna, utan att jag skulle behöva anstränga mig, gömde jag grejer i några nedfallna granar. Avslutade det hela med att kasta in en näve torrfoderkulor – mycket uppskattat.

Klicka på bilden för att se den större

Tror inte Brukshundklubben har någon klubbstuga som ligger lika vackert som Hörbys. (Jag är kanske inte alldeles objektiv.) Bakom stugan rinner en å som precis nedanför vidgar sig till en damm. Ån är bitvis lagom djup för att vattenovana hundar ska kunna plaska omkring och bekanta sig med denna farliga vätska. De djärvare kan simma i dammen förutsatt att  ingen fiskar där just då.

Bortom den stora appellplanen hittar man skog och ängar som passar till både spår, sök och uppletande, för att inte tala om sköna promenader.

Klicka på bilden för att se den större

Dit begav jag mig i dag med förhoppningen att få en fin höstbild till bloggen. Det blev en bild på naturen och resten som vanligt på hundarna.

Det kan väl knappast vara obekant att jag och hundarna älskar att promenera längs Ringsjöns strand i vackra Fulltofta. Nu har jag gjort ett album av den senaste skörden av bilder. Klicka på den första och bläddra.

Hundarna och jag tog en tur ner till Ringsjön – knappast ovanligt…   Jag har länge undrat över en stig som snirklar sig iväg västerut från parkeringen. Den visade sig vara smal, krokig, full av rötter och mer eller mindre kullfallna träd – många riktigt gamla.

Vi hamnade så småningom längst ut på en udde med ett något ostadigt fågeltorn. Givetvis for hundarna upp i tornet. Trappan var väldigt brant, mer stege än trappa. Jag undrade helt i onödan hur de skulle ta sig ner. De hade inga problem – värre var det för mig. Trappan var riktigt hal.

Klicka på första bilden för att se albumet

Stormen de senaste dagarna hade gjort sjön nästan isfri. Kvar fanns en del roliga isformationer. Svårt att tro att folk åkte skridsko på sjön i fredags.

Åkrarna vid Fulltofta  kyrka var fulla med gäss – säkert flera hundra. Jag är inte bra på att se skillnad på olika gäss men tror att det var Kanadagäss jag såg. De hade ganska långa halsar och vita fläckar på kinderna. Om jag minns rätt har vitkindad gås kortare hals.