dogblog.cattledogs.se

Nu har liten Effie blivit stor och hunnit med sitt MH. Bilden från den 13 februari 2011 när Karin hämtade Effie. Vi trodde nog aldrig att vi skulle få se henne igen, hon flyttade ju ända till Boden. Men så flyttade hon och Karin till Skåne. Det tackar vi alldeles särskilt mycket för 🙂

Regnet skvalade redan när Karin plockade upp mig på väg till Lomma Brukshundklubb och MH-beskrivning. Hade inte en tanke på att ta ut kameran i det vädret. 10.45 var vi framme. Effie, en av Caisas sex avkommor, hade startnummer 7 så vi fick vänta en stund. Det var det värt!

[…]

Caisabarnen börjar bli stora 🙂 Nu senast har det influtit rapporter om Ezez på spårkurs och Effie som blev BIR med HP i Kalix 🙂

Askas matte har gjort ett jättefint collage med alla valparna. Roligt att se hur de vuxit och fått karaktär.Aska verkar vara fullt sysselsatt med diverse ombyggnadsarbeten 😉

Hoppas det blir stora lövhögar på Echos camping och att Lotta förevigar leken på en liten videosnutt.

Egel av Elin döpt till ”Lille Prinsen” men av matte omdöpt till ”Sankt Egel” har vuxit till sig rejält. Helgonförklaringen måste väl tolkas som att han uppför sig sällsynt välartat eller…

Kina har så smått börjat träna sök.

Klicka på bilden för att se den större

Kåre och jag gläds åt att alla de små liven har kommit till goda hem – till största delen Sonjas förtjänst.

Kina jagar gärna koltrastar. Det gör Caisa också. Inget problem eftersom fåglarna lyfter högre än hundarna – än så länge 🙂

Idag drog Kina iväg med näsan i backen – absolut stendöv. Jag hann bara vissla en gång innan Caisa också for iväg i samma riktning. Att kalla nu skulle vara ren avdressyr så det avstod jag från. Caisa som inte spårade hann snart upp rymlingen som fick en välförtjänt omgång. Budskapet gick hem. Kina höll sig på exemplariskt avstånd resten av rundan.

Minns en kursdag med Barbro Börjesson för några år sedan då hon berättade om hur tiken kunde ta emot återvändande valpar som varit för långt ”hemifrån”. Nu har jag själv sett det och är imponerad samtidigt som jag också fått en del att tänka på.

Hur ska man egentligen ta emot en hund som varit längre bort än vad som känns bra?

Först kom Kina 440 g, sen kom Effie 450 g, Aska 443 g, Eze 536 g, Echo 565 g och sist lille prinsen 267 g. Ska vi vara riktigt noga så föddes töserna den 15 december och gossarna den 16 december.

Tänker varje vår att till hösten ska jag städa ur växthuset ordentligt så att det bara är att börja odla på en gång när våren kommer. Likaså att altanen ska stå färdig att använda när de första värmande solstrålarna visar sig.
Trädgårdslandet ska givetvis bara stå och fullkomligt ropa efter frön och potatis. Kanske blir det så när jag slutar jobba men då kan det kvitta för då har jag tid att göra det på våren när solen skiner och inte som på hösten i regn och rusk. I år är det värre än vanligt.
Altanen, som var lekstuga åt valparna, behöver en grundlig rengöring.
Presenningen som arrangerats till en lång lektunnel vek Kina och jag ihop idag. Ja – Kina var väl till mer glädje än hjälp.
Den lilla sandlådan fixade vi för ett par veckor sen. Så värst mycket sand kvar i den var det väl inte men desto mer på altangolvet.
Plankorna som vippade när valparna först gick och sen sprang på ligger i garaget tillsammans med valplådan
Gräsmattan har spår i form av runda gula fläckar. Undrar om gräset hinner komma tillbaka innan hösten?

Eze och Echo gillar att jaga sina svansar. Kina frustrationsskäller när hon inte får som hon vill med Caisa. Kan tänka mig att resten av valparna också hittar på saker som inte är så populära.

Jag försöker hitta alternativ till det jag inte gillar. Något jag ganska ofta använder mig av är ”sitt”.

När alla valparna fortfarande bodde ”hemma” upptäckte jag nämligen att de ofta satte sig och iakttog omvärlden  – litet som tjuren Ferdinand. Vid matdags satte alla sig spontant en liten stund, medan de väntade på att maten skulle serveras.

Det var lätt att sätta signal på det beteendet 🙂 Efter att alla utom Eze hade flyttat började jag  kombinera sitt med deras namn. Jag blev väldigt imponerad av att de så snabbt lärde sig både vem som var vem och att vänta en pyttestund på sin tur.

På Youtube hittade jag denna lilla snutt http://www.youtube.com/watch?v=TBvPaqMZyo8&feature=channel om hur man kan träna avledning

Undrar vilka bra avledningar som ni använder er av?

Dela gärna med er! Känns som om det behövs mycket av den varan 😉

Promenad i stökiga Höör tillsammans med Balou och Cathrin. Vi gick till pågatågsstationen och fick se och höra flera tåg. Fast det var väl inget att bry sig om tyckte båda hundarna. Då var det roligare med folk. Kina passade på att hälsa på en pratsam farbror.
På torget stod en bil med en skällande rottweiler. Kina tycker inte om när hundar skäller. Svansen sjönk långt ner,  men sen mötte vi en liten flicka som gärna ville hälsa och då blev Kina glad igen.
Besök på klubben hann vi också med. Kina skuttade som en glad gris fram till Goldie och Åke. Hälsade respektfullt på båda. Anton och Zacko gillar hon också. Tina storpudel var en ny bekantskap. Bäst att vara litet försiktig i början tyckte Kina. Olga, som är en liten frusen dansk- svensk gårdshund,  hade  täcke på sig – skumt –  men Olga var snäll så det fick gå med täcke också.
Trevligt på klubben – alla går omkring med korv och köttbullar i fickorna. Tittar man snällt få man smaka.

(Allt detta hände den 4 mars, men jag glömde lägga in det då)

Avslappning och lek stod på programmet idag. Vi började med lek och att återknyta bekantskapen sen förra gången. Så roligt att se så många olika valpar leka och utveckla sitt hundspråk.
Fika-pratpausen användes till att öva den så ofta försummade avslappningen. Valparna satt, låg eller bara vistades på sina filtar medan  vi pratade och drack kaffe. Hur ofta får man tillfälle att i lugn och ro lära in detta, som gör livet med hund så mycket trivsammare.
I gruppen ingår Golden, Bordercollie, Working kelpie, Rottweiler, Griffon nivernai, Kooikerhondje två helt nya bekantskaper för mig, och så Cattledog förstås 🙂 Guld värt att  som valp få lära känna och uppskatta olika hundtyper.
Minst lika roligt är det för oss människor att utbyta tankar och idéer om hundar och hundträning. Vi kommer från flera olika klubbar – från Kristianstad i norr till Dalby i söder och om jag inte tar fel, är vi alla instruktörer av något slag.
Längtar efter nästa träff

Här omkring (mitt i Skåne) finns många veterinärer. Ibland känns det som om det finns minst lika många svar som veterinärer på i mina frågor – men jag är ju inte expert… Ska kanske påpeka att jag har mycket stort förtroende för den veterinär som jag för det mesta går till.

När Kina, tolv veckor, vaccinerades igår informerade veterinären om eventuella biverkningar av vaccinet (mot valpsjuka med mera). ”Om hon skulle svullna upp i huvudet så ska ni komma hit igen så får hon en cortisonspruta. Inget farligt men cortisonet tar ned svullnaden. Men det är mycket ovanligt”, sade veterinären.

Vi fick också tips om att en vaccinerad valp kan bli lite slö och äta dåligt ett par veckor efter vaccinationen när antikroppar börjar bildas.

Nästa steg i Kinas vaccinationer blir mot rabies. ”Valpen ska vara minst fyra månader och vaccinet ska inte ges tillsammans med andra vacciner”, tipsade veterinären.

Varför? Jo, enligt henne är det viktigt för att man enklare ska kunna veta hur eventuella biverkningar ska behandlas samt att ett ensamt vaccin inte ”splittrar” kroppens insatser för att bilda antikroppar.

Så säger vår veterinär – men det finns flera bud än hennes. Vad säger era?

I dag förvandlades lilla huliganen Kina till en liten darrande valp som inget hellre ville än att stanna i husses trygga famn.

Vad som hände? För fyra veckor sedan var Kina och hennes fem kullkompisar hos veterinären för chippning och sprutor. I dag var Kina på besök igen – hos samma veterinär. Denna gång för nästa vaccinationsomgång.

När husse öppnade dörren till veterinärens tomma väntrum nåddes hon av samma doft som den gång för fyra veckor sedan då tjocka chip-sprutan gjorde ONT! Det blev tvärstopp mitt i entrén. Hon darrade som ett asplöv även i husses famn. Litet godis slank dock ned.

Sen kom snälla sköterskan och veterinären som knappt kunde stirra sig mätt på goa Kinas anletsdrag. Och plötsligt fick hon mera godis och märkte aldrig att hon blev vaccinerad.

Sen spankulerade hon ut från behandlingsrum och mottagning med traditionell, hög svansföring – som om inget hade hänt.

I början av april är det dags igen – då väntar första omgången rabiesvaccin.

Då kan Kina räkna med leverpastej som tröst

Husse